SSL:s framgångsrikaste tränare avslöjar receptet

44-åringens meritlista går inte av för hackor – varken som spelare eller tränare. Som spelare tog han två VM-guld och fyra SM-guld. Som ledare har gulden fortsatt att stapla sig på rad: Två med Storvreta och lika många med Falun. Vad är då hemligheten bakom framgången?
– Jag har funderat på det, men har fan inget bra svar. Jag är inte rädd för att det ska gå tuff till på träningarna. Vissa tränare kanske får ont i hjärtat när spelarna börjar tjafsa och bråka med varandra under vissa situationer. Många tränare kliver in och bryter i sådana lägen, men jag vågar låta spelarna sköta det själva. Det får bli lite skavsår och sånt på träningarna, säger Brottman till Innebandymagazinet.

– Sen har jag varit bra på att rekrytera spelare. Vi har värvat spelare som vi gjort till landslagsmän.

Du är tillsammans med Johan Astbrant, Stefan Forsman och Mikael Hill de tränare med bäst vinstprocent. Finns det någon gemensam faktor där?
– Jag kan tänka mig att de brinner för det som de håller på med. Det är klart att alla tränare brinner, men det handlar väl om att våga kliva över lik för att vinna under kritiska lägen. Att verkligen visa gruppen att det är så det fungerar. Men det är svårt att säga då jag aldrig varit nära dem i deras jobb.

Ni fyra är tränare som inte är rädda för att såga laget i media. Har ni en hård tränarstil, tror du?
– Delvis är det sant. Men jag försöker vara noga med att inte kritisera offentligt. Ibland kan jag säga att vi inte kommit upp i den nivån som vi ska vara på. Men jag kritiserar aldrig en enskilds spelare, sånt sker innanför väggarna om det skulle behövas.

Man hör ofta spelare berätta om hur de själva utvecklas och blir bättre på planen. Men du som tränare, hur har du utvecklats jämfört med hur du var för tio år sedan?
– Man utvecklas nog på själva ledarskapsfrågan. På senare år har jag också blivit bättre på det individuella planet. Förut var det mer kring att hålla ihop gruppen. Nu går jag in mer på detaljnivå med spelare för spelare. Man bygger upp en viss rutin med åren. Men det fanns många saker som krävde mycket tankeverksamhet och planering förr, men som är mer automatiserat nu. Då har man mer tid över till annat.

…och vad kan du bli ännu bättre på?
– Det är väl egentligen allt. Jag är ingen tränare som håller på och sitter med videoredigeringsprogram och allt sånt där. Jag håller väldigt korta samtal inför gruppen och matchgenomgångar. Det är något man kan utveckla, men kanske har det också varit en del av framgångarna: att man inte har grottat ner sig i allt för mycket detaljer med spelarna så de blir låsta på plan. Det är en balansgång!