Domarcoachen: ”Eftersöker det som fotbollen gör”

Mer intensitet och flöde i spelet. Det efterlyser Jan-Erik Vaara (läs här), som uttrycker ett missnöje över att domarna i superligan skapar fler avbrott i spelet än domare på internationell nivå.
– Till viss del kan jag hålla med Jan-Erik, att man skulle vilja få lite mer av det fysiska och intensiva spelet. Det finns också matcher där vi har det och där spelare och ledare kan hantera det. Problemet som jag ser det, om vi låter domarna släppa på, är att det ena laget ibland kan tycka att ”det där borde vara frislag” medan det andra tycker ”det där är ingenting”. Där har vi ett problem idag, och det enda jag egentligen kan säga är att vi har en regelbok som vi måste följa. Sen kan det vara ett svårt jobb att följa den. Men om spelare och ledare, inklusive landslagsledningen, skulle säga ”låt domarna göra sitt jobb” – då skulle vi kunna släppa på mer, säger Reine Sjödin till Innebandymagazinet.

Domarcoachen ser kommunikationen som den stora bristen i superligan, och menar att domarna får ta emot alldeles för mycket klagomål från spelare och ledare.
– Jag var nere och såg distriktlags-SM i Linköping där jag många gånger tyckte att domarna blåste för tidigt, men varför gör dem det? Det är den väsentliga frågan i det här. Jo, bara för att vi inte ska behöva få upp det här skitsnacket på banan där man börjar skrika och gapa, så att man till slut blir tvungen att ta utvisning för protest eller skicka upp ledare på läktaren. Spelare och ledare i SSL kan inte hantera det här idag.

– Samtidigt finns det domare som inte klarar av att släppa upp nivån, för att de inte vet hur de ska hantera eventuella protester som kommer. Jag kommunicerar jättemycket gentemot domarna att vi inte är där för att skapa några vänner, men inte ovänner heller, utan för att leda matcherna. Jag skulle hemskt gärna sätta mig i en diskussion med ett antal SSL-tränare, inklusive landslagsledningen, fortsätter Sjödin, och vittnar om att Jan-Erik Vaara inte är ensam om sin kritik. Samma diskussion har han haft med U19-förbundskaptenerna Markus Puskala och Patrik Edgren.

– De tycker precis som Jan-Erik, att det måste bli mer intensitet och allt det där. Tittar man på landslagsspelet så kan man exempelvis ta gruppspelsmatchen Finland-Sverige i senaste herr-VM, där många tyckte att det var en horribel innebandy med för fysiskt spel och där till och med svenska landslagsledningen frågade sig ”är det här det vi vill ha?”. Någonstans mittemellan, tror jag. Om du går till den finska ligan så blåser de ännu mer där än vi gör i Sverige. Och just när landslagen spelar, som Sverige mot Finland, då har du ett norskt eller schweiziskt domarpar som inte är vana vid den frenesin i sin serielunk. Då blir det något som de egentligen aldrig har dömt förut.

Anledningen till att spelet släpps på mer internationellt, tror Reine Sjödin handlar om att domarna helt enkelt inte håller samma höga nivå som i SSL.
– Skulle du ställa frågan till landslagsledningen, och även de finska förbundskaptenerna, om vilket domarpar de helst skulle vilja ha – ett svenskt och ett norskt – då tror jag att jag vet vad svaret blir. Sådana diskussioner hör man ofta, att det är mer fysisk innebandy internationellt, men det beror på att domarna som dömer de matcherna inte riktigt hänger med. De är jätteduktiga i sina egna ligor men i stormatcher som Sverige-Finland, Sverige-Schweiz, Sverige-Tjeckien, då känns det som att de inte hänger med hela vägen.

Något som behöver klargöras tydligare är vad som får uttryckas mot domarna och inte, menar Sjödin.
– Vi måste veta vart vi kan dra en gräns för hur mycket spelare och ledare får klaga, och vad man får säga. Könsord är till exempel inte okej, att stå och skrika ”vad fan domarn!” är inte okej heller. Det tror jag alla är överens om. Sen om en spelare eller ledare ställer en enkel fråga och han får ett bra svar, som de inte tycker är okej utan fortsätter klaga. Då säger man ”ja, men du ställde en fråga och fick ett svar. Då kan vi väl vara överens om att vi inte är överens? Jag är här för att döma matchen, jag går inte och klagar på dig om du gör en felpass eller missar målet”. Det känns som att allt ansvar skjuts över på domarna och det tycker jag är fel. Det här är något vi behöver ta ett gemensamt grepp om inom innebandyn, vad som är tillåtet och inte.

Ett konkret exempel som förbundskaptenen Jan-Erik Vaara lyfter upp är att det blir alldeles för långa avbrott kring tekningar, där han syftar till att det ibland kan bytas tekare tre-fyra gånger innan spelet går igång. Superligans domarcoach är tydlig i sitt svar.
– Då vänder vi på det här och säger – varför kan inte spelarna och lagen lära sig att det är så här vi tekar? Det finns klara direktiv om hur det ska se ut. Varför ska man kunna vinna fördel på att teka felaktigt? Jag vänder frågan tillbaka. Om spelarna lär sig, då behöver vi inte byta tekare.

Reine Sjödin avslutar med att understryka att han inte skyller på någon, och att det här är något som innebandyn måste ta tag i tillsammans.
– Att ha en sittning tillsammans är väldigt viktigt. Jag eftersöker även det som fotbollen gör inför varje säsong, där åker domarna ut till alla lag som ska spela och pratar om vilka direktiv som finns och vad som det kommer läggas fokus på. Då är det ett krav från Svenska Fotbollsförbundet att samtliga i truppen, inklusive materialare, ska vara med på den genomgången. Sedan vet alla förutsättningarna. Men där är vi inte i innebandyn idag. Det är något som jag försöker trycka på med, likväl som att hitta en försäsongsturnering där alla SSL-lag inklusive domare deltar och kan ha en öppen diskussion om vad vi vill och inte vill. Jag har jättemycket dialog med tränarna i SSL, vissa mer och vissa mindre, för att jag tycker det är viktigt. Vi håller på med den här sporten för att vi älskar den så mycket som vi gör. Men vi ligger lite efter i tankesättet jämfört med fotboll och hockey.