Bron-Sundbom: ”Innebandyn behöver ett Caperiotäby”

Så nära en konkurs var Caperiotäby i somras…

– Som med så mycket annat, när det spekuleras vilt om Täby och rykten löper fortare än Usain Bolt, får man ta en del av det man hör med en nypa salt. 
Klart var alla fall att föreningen fick ekonomiska bekymmer under förra säsongen.
Många spelare fick inte sina utbetalningar i tid och det var en oro i laget. I samma veva fick föreningen även en skatterevision på sig. Där började ryktena ta fart.
Själva skattrevisionen gick bra och satte, vad jag förstått, i slutändan inga djupare hål i kassan. 
Klart är alla fall att det gjorts glädjekalkyler baserade på att laget mer eller mindre skulle vinna ett SM-guld för att verksamheten skulle gå runt. Det, tillsammans med för höga utbetalningar till spelare, knappt 500 åskådare på läktaren per match och utslagna i två raka kvartsfinaler med ett lag som borde kunnat så mycket bättre – låter inte som en bra ekvation. Vad föreningen har sagt så var en konkurs aldrig nära men åtgärder behövdes såklart vidtas för att få ordning på ekonomin och för att kunna blicka framåt.
En summa runt 700 000 kronor har nämnts i någon tidning, som sportchefen själv uttalat sig om, i icke utbetald ersättning och andra skulder. Vill man veta exakt hur det ser ut nu så får man väl hacka sig in i kassörens excel-ark, säger Danne Bron-Sundbom till Innebandymagazinet.se.

Om ni inte hade sålt Rasmus Sundstedt till Storvreta hade Caperiotäby fått lägga ner sin elitverksamhet…
– Nej, det var aldrig ens på agendan. Enligt styrelsen hade försäljningen av Rasmus inget med det ekonomiska tillståndet i föreningen att göra. Planer för att lösa skulderna var redan lagda.
Att sälja en av Sveriges bästa spelare var självklart mindre bra ur en sportslig synvinkel men ur ett ekonomiskt perspektiv var det ändå lika självklart som att julafton infaller den 24.e december varje år.
Jag tror inte någon spelare eller ledare i laget ville sälja Rasmus. I och med den stora summan som var på tal för en innebandyspelare, när föreningen var i en ekonomiskt pressad situation, blev det ett högst intressant läge för de som tog det slutgiltiga beslutet. Observera att när Rasmus såldes var dock redan serieavgiften inbetald och tankarna redan långt framåt mot den sportsliga framtiden i SSL. 



Danne Bron-Sundbom har över 240 SSL-matcher som spelare på meritlistan.

Caperiotäby fick en halv miljon svenska kronor av Storvreta för Rasmus Sundstedt…

– Jag har svårt att tro något annat än att det kom upp i den summan, men det är inte mitt bord. Jag vet inte om den slutliga övergångssumman blivit offentlig efter övergången. Det är mellan Caperiotäby och Storvreta. Hela övergångens bollande i media med offentliga summor kändes inte klockrent i mina ögon. Om det nu är en rimlig summa får var och en tycka till om. Jag tycker personligen att det är en för stor summa för en landslagspelare i dagens innebandy och tror att den bara kommer trigga upp övergångssummorna framöver, även på en lägre nivå.

Spaltmetrar har skrivits om Rasmus Sundstedts övergång till Storvreta. Ta med oss i alla turer i vad som hände, från första gången Caperiotäby hörde om Storvretas intresse till det faktiskt blev en affär…
– Vi kan väl börja med att konstatera att Täby och Storvreta konkurrerar i SSL på olika ekonomiska nivåer. Enligt vad jag hört från Täbyhåll, blev Caperiotäbys sportchef kontaktad av Storvreta efter att de redan inlett samtal med Rasmus, som hade två år kvar på sitt avtal med Caperiotäby. Med tidigare sagda ord så behöver man inte vara en raketforskare för att lista ut att, när Storvreta givit Rasmus ett kontraktsförlag så var han rätt fort 7,1 mil bort i tankarna och Caperiotäby tänkte inte lägga sig billigt för att Rasmus skulle få dra på sig en röd tröja. Därefter började ett rävspel mellan alla inblandade. Ett spel som i min mening inte borde pryda tidningssidor – eller det är kanske där rävspelet sker? I slutändan hade nog Storvreta gått så långt med Rasmus att de mer eller mindre var tvungna att köpa loss honom för summan som Caperiotäby satt. Vill inte en spelare spela kvar i en förening så ska han, enligt min syn på människor och avtal, självklart få lämna mot en rimlig ersättning. Personligen, som tränare, är jag inte intresserad av en spelare som inte vill spela i mitt lag, vad än orsaken är. När Rasmus berättade för mig att han bestämt sig så gick ledarstabens planering vidare utan Rasmus i tankarna, även fast han långt ifrån var såld. Det hela var nog mindre spännande än vad man kan tro. Jag är glad att Rasmus får spela där han bestämt sig för att spela och att föreningen fått rejäl valuta för den tid i föreningen som bidragit till att Rasmus är den spelare han är idag.



Den karismatiske profilen har ersatt Magnus ”Binge” Jäderlund på tränarposten i Caperiotäby.

Sundstedt, Mikulski, Hagert och Svensson är bra spelare som lämnat Caperiotäby. Så nära var det att alla övriga stjärnor också tog sitt pick och pack och lämnade…


– Haha, du glömde han 33:an med mer än 240 SSL-matcher i bagaget. Nu tror jag dock att de spelare, bortsett från Rasmus, du nämner och de övriga som inte spelar i Caperiotäby nästa säsong går att ersätta. Alla spelare som var med oss förra året är bra spelare. Rasmus, som en av de bästa i världen, är såklart svår att ersätta, på kort sikt, utan en miljon till spelarköp. 
Där får vi istället försöka bygga nya världsstjärnor med egna talanger och talanger från närområdet i norrort. Som vanligt i media så spekuleras det och skrivs att tretton spelare lämnat Täby men hur många av dessa den nya ledarstaben egentligen ville ha kvar i det ”nya” Täby, det står inte.
Självklart fanns det en del spelare som såg sig om när föreningen inte kunde betala ut ersättningen, inga konstigheter med det. Kan man inte lämna en ersättning till en spelare, som han eller hon är berättigad till, så måste man självklart riva dennes kontrakt och släppa spelaren alternativt omförhandla avtalet. De flesta spelare i laget har tagit läget med ro och inte haft en tanke på att lämna även om man fått några hundringar mindre i fickan och fått vänta på sina pengar.

När det såg som värst ut fick ni knappt ihop en hel femma med spelarna ni hade i truppen. För att få kontroll över situationen gjorde vi…

– Spekulativt efter som det inte är sanning. Klart att det har varit bråda tider för föreningen och ledarstaben att få den negativa spiralen att sluta snurra neråt. Helt enkelt att få de spelare, som vi ville ha kvar för en fortsättning, att tro på framtiden. 
Jag har tidigare sagt i media att jag är medveten om att det skulle kunna sluta med att Caperiotäby spelar i SSL med två SSL-spelare och resten juniorer. Det var dock aldrig i närheten att gå så långt. Tyvärr med dålig ekonomi, ett lag i disharmoni och ryktesspridning var tillståndet mindre bra och på gränsen till kritiskt. Med tanke på hur det sett ut de senaste säsongerna, ekonomin och framtiden så har föreningen beslutat sig för ett att applicera lite nya tankar i vårt sportsliga sätt att arbeta. Vi har en spännande röd tråd mellan junior elit, div 1- och SSL-truppen där vi arbetar efter ett helt nytt koncept i och med herr elitgruppen inom Täby FC och Caperiotäby FC. Truppen kommer vara mindre än tidigare år och vi är extremt måna om att ta in rätt spelare.
De signaler föreningen ger nu är att det ekonomiska läget är under kontroll och att de arbetar med en skuldsanering. Det är bara hoppas man lärt av sina misstag och går stärkt ur det i slutändan.


När Caperiotäby tog SM-silver säsongen 2006/07 var spelaren Bron-Sundbom assisterande tränare.

Det har varit turbulent även på ledarsidan. Så många är vi idag som drar runt hela ledarbiten runt herrarnas A-lag…

– Turbulent? Hur menar du då? Låter som fler felaktiga spekulationer. Jag fick till uppgift av klubben, som huvudtränare tillsammans med sportchefen, att vara med och tillsätta en ny ledarstab runt SSL-laget och herr elitgruppen. Vissa delar är desamma som förr, som lagledaren Kjell-Åke Grandin och hjälptränaren Kari Karke medan andra delar är helt nya såsom Kenny Andersson, Mikael Lemker och Uffe Jansson för att nämna några. I och med herr elitgruppen finns det många runt oss och ett större intresse i Täby. Vi är kanske i överkant många. Men hellre ett flertal människor som vill vara delaktiga på något sätt och ge av sig själva till laget än att vara för få. Det handlar om att ha högt i tak och vara tydlig med vem som gör vad.


Du tog din an tränarjobbet i Caperiotäby eftersom ingen annan ville ha det jobbet med tanke på situationen i klubben…


– Återigen mer spekulation än fakta. Om föreningen hade haft en lista med tränare, som enligt er skulle tackat nej på grund av av tillståndet i föreningen, så är jag säker på att platsen varit tillsatt rätt snabbt. Jag har fått uppdraget av föreningen att leda Caperiotäby. Det är ett tufft men ärofyllt och fint arbete på sidan av mitt ordinarie jobb. Jag tror dock att kölistan att få leda ett lag som Caperiotäby är lång. Kanske inte om du räknar med att ha samma ersättning som Storvreta eller Warberg ger sina ledare. Summa summarum så tror jag att det var ett klokt val av styrelsen att ta in någon som tillhört ”familjen” i över 10 år och har en hyfsat insyn i föreningen och laget men samtidigt en annan ledarstil än föregående tränare.
När det handlar om innebandy, utveckling och att bygga nytt har jag höga krav på mig själv och ett förhoppningsvis ett stort förtroende i föreningen. Jag är högst partisk men innebandyn behöver ett Caperiotäby.


Det ska bli spännande att se hur Caperiotäby kommer att spela under Bron-Sundboms ledning.

Så är det att ta över efter Magnus Jäderlund…

– 
Det har alltid varit en stor fråga vem som skulle få och kunna ersätta ”Binge” i Caperiotäby. Vilken coach och människokännare han är! Det är inga små skor att fylla men jag är stolt över att jag är en stor del av det tillsammans med övriga ledarstaben.
Jag har känt ”Binge” sen jag var tonåring och är stolt över hans resa inom innebandy. Han är en vän och han har betytt otroligt mycket för mig som innebandyspelare. Jag har så klart lärt mig massor av honom. Sen har vi inte alltid dragit jämt i all vår syn på saker såsom coachning och ledarskapsfrågor men vi har en stor respekt för varandra och en liknande människosyn. 
Vi har alltid haft kul och triggat varandra bra. Framförallt älskar vi innebandy. 2006/07 när jag var assisterande tränare under ”Binge” var vi nära att göra det omöjliga, men det slutade ”bara” med ett SM-silver. Kalla det mästaren och lärlingen, eller vad du vill. Det blir hur som mycket nytt i Caperiotäby. Vi kommer sakna honom men samtidigt må bra av att han har fått nya utmaningar, precis som han mår bra av att ”flytta hemifrån”. Jag är säker på att våra vägar möts igen.


Slåss med näbbar och klor för att rädda nytt kontrakt, gå till slutspel eller vinna SM-guld – detta är en realistisk målsättning för Caperiotäby säsongen 2012/13…
– Att spekulera i media över vår insats under kommande säsong ger inga segrar. Ni verkar klara den spekulativa biten bra själv.
Hårt arbete, ödmjukhet och glädje över varje täckt skott såsom varje hårt träningstillfälle – där börjar vi. Klart är i alla fall att tiden när Caperiotäby räknades som en stor guldfavorit är lika pasé som Magnus Jäderlunds tombolacoachning i Täbydressen. Att sätta målsättningar för säsongen överlåter jag till spelarna men vi kan konstatera att vi har en härlig utmaning framför oss.

Så ser framtiden ut för Caperiotäby…


– Jag har inte hundraprocentig insyn i verksamheten men jag tror att en del behöver förändras i organisationen. Att bedriva elitverksamhet i Stockholm och inom innebandy har visat sig vara en tuff verklighet med många levande och utdöda bevis i innebandystorstan. Många föreningar har det tufft just nu. Att omstrukturera föreningen, få in fler kunniga personer i styrelsen och i organisationen kommer så klart utveckla Caperiotäby positivt. Styrelsen får arbeta på sitt håll men vi har alla fall inlett en sportslig förändring med ett nytt koncept, större förankring i Täby och ett helt nytt sätt att arbeta gentemot hur fjolårets ledarstab arbetade.