
Träning är som ett beroende
Känslan i kroppen efter innebandysäsongens slut är vidrig. Det som händer med den är nästan galet. Benen domnar nästan helt bort, det är som att traska runt med konstant känsla av att man går i gröt upptill höften.
Huvudet känns tungt och funkar inte lika bra som det borde. Båda är skitjobbiga känslor som håller sig kvar ett tag när kroppen ska avvänjas från den hårda träningsnivå den legat på i nio månader. Det är dessutom lätt att bli sjuk direkt efter säsongen. Faktum är att jag inte kommer ihåg den senaste eftersäsongen jag inte legat däckad av något virus. Kroppen slappnar helt enkelt av och tar sin välförtjänta semester.
Jag konstaterar att träning är ett beroende. När jag vilar helt från elitinnebandyn i ett par veckor får jag troligen en liknande känsla som en missbrukare känner som inte får sin drog. Jag mår genomruttet.
Nyligen, efter årets säsong, låg jag hemma i soffan och mådde så dåligt att jag var tvungen att resa mig och sätta mig i 90 grader mot väggen. Det gjorde jag i fyra minuter till benen började skaka för mycket. Sedan ramlade jag ner och låg i en hög av utmattning. Men fasiken vad jag mådde bra när jag låg där. Benen och huvudet hade tvingats att aktivera sig till max. Benen för att de lyckas hålla mig kvar på plats och huvudet för att det sagt åt kroppen att inte ge upp.
För mig börjar försäsongen dagen efter att den föregående slutat. Jag börjar med två veckors vila som en del av det nya. Det är då jag mår så där dåligt. Samtidigt fattar jag att det är nödvändigt. Jag behöver distansen och tiden att rensa skallen. Småskavanker, förslitningsskador och inflammationer behöver få sin vila. Kroppen anpassar sig efter ett par veckor och jag kommer ner i eftersäsongstempo. Nu gäller det att komma så bra förberedd som möjligt till den nya säsongen. För att göra det tycker jag det är viktigt att utvärdera det som varit. I två säsonger har jag nu fört träningsdagbok. Jag kan gå tillbaka tre månader eller två år och se exakt hur säsongen varit. Jag skriver upp hur och vad jag tränat. Och när jag spelat matcher för jag statistik och skriver kommentarer. Det här gör jag varje dag hela året. På det sättet kan jag se hur jag fått formtoppar och när det gått som tyngst. Ytterst få innebandyspelare för nog träningsdagbok men fler borde nog göra det för att utvecklas ytterligare ett snäpp.
Tror du att jag tänkte på det här när jag var yngre? Fan heller! Jag såg ingen koppling till någonting när jag dök upp i högsta serien i slutet av 90-talet. Jag känner igen mig själv i många talanger, det är ingen som ligger först i spåret eller tycker det är kul med försäsongen. Inte konstigt, de har helt enkelt inte insikten att inse hur hårt och rätt du måste träna för att förbli skadefri, utvecklas fortare och hålla en jämnare nivå.
Jag debuterade i landslaget i februari 2009 som 31-åring. Det har tagit lång tid men nu tycker jag att jag tar hand om kroppen rätt. Under året äter jag fetare mat efter träningar och kan unna mig godis på helgerna. När jag spelar behöver jag den energin och äter mer mat. Fortsätter jag med den kosthållningen under den period vi är i nu så är det lätt som satan att gå upp i vikt.
Många elitidrottare vänder sina blickar mot golfen efter säsongen – så även jag. En lagom avspänd idrott där teknik, precision och tävlingsmomentet är i fokus mer än de hårda fysiska momenten. Mångsidigheten i idrottsutövandet ser jag som viktig. Att träna olika muskelgrupper och få ta del av en annan idrotts synsätt är viktigt. För min egen del, utöver golfen, gäller racketlon och fotboll.
Rätt träning för kroppen, rätt vila, hålla i gång med olika idrotter, en bra kosthållning och kroppen ger garanterat tillbaka bra ränta på nerlagd tid. Det är mycket att tänka på som elitidrottare. Kanske lite för mycket om man är noggrann, pretentiös och inte tjänar 40 000 i månaden på sin idrott. Det kan vara svårt att hinna med allt man vill göra och samtidigt ta hand om sitt viktigaste verktyg. Kanske borde man skriva ett avtal med sig själv och sin kropp istället för att skriva på ett avtal för ett klubbmärke…
Den här artikeln handlar om:





