På 90-talet var Balrog kungar på scenen!

Det här är en hyllningstext till en av innebandyns allra viktigaste klubbar genom tiderna.

Ur mitt sätt att se det var det Balrog som gav innebandyn nytt hopp för 20 år sedan. Det var bland annat Balrog som gjorde innebandy till en fräck sport, det var Balrog som gav sporten lite efterlängtad attityd.

I början av 90-talet tog förorten i Stockholm över innebandyn. Helt plötsligt fanns det en kaxig attityd och vilja att vara annorlunda och nyskapande.

Balrog plockade in en skön och självklar pondus i sporten som var inspirerad från USA, från basket och andra sporter med stark image. Av bara farten hade de ett nytt offensivt sätt att spela innebandy.

Ni som var med då för 20 år sedan förstår vad jag menar.

Då i början av 90-talet var eliten bredare eftersom vi hade fler lag i högsta serien. Jag tillhörde en förening som spelade på samma nivå men i en annan del av Sverige. Det var helt fantastiskt att åka till den gamla Albyskolan som Balrog spelade i, se Jonas ”Silen” Erikssons vita bil med hans namn och nummer 10 och sponsorer på, slarvigt parkerat precis utanför entrén till hallen för att INGEN skulle missa att se bilen.

Trots att deras hemmaplan var skrattretande liten fanns det en nybyggaranda och hängivenhet att visa att förorten var bäst.

Allt som hade med Balrog att göra var ballt. Man valde helt egendesignade dräkter, hade sponsorkläder med basketstuk från Nike. Det var säkert inget monsterkontrakt som Balrog hade med Nike men jäklar vad coolt det var.

Jag är övertygad om att det var mängder av spelare, ledare och föreningar som blev inspirerad av Balrog. I Balrogs fotspår var det mängder av innebandyspelare som började spela i basketskorna ”Air Jordan” (jag gjorde det), fixade frillan, skaffade sig udda pannband eller såg till att just deras klubb hade de fräckaste dräkterna i stan.

Det var en fröjd att vara med på turneringar där de där kaxiga förortsklubbarna fanns med. Okej, de var kanske lite för mycket ibland men i smyg var vi många i alla fall som kände att det fanns en nivå högre än att bara spela bland ribbstolarna och bli mobbade som misslyckade fotbolls eller ishockeyspelare…

Balrog och ett par lag till skapade en ny innebandy som andades stort självförtroende på alla plan. Tillsammans med det fanns det mängder av spelare med vinnarskallar och sköna personligheter.

Balrog förde helt enkelt sporten till en ny nivå, dessvärre har innebandyn haft svårt de senaste tio åren att fortsätta på den inslagna vägen. Den där charmiga kaxigheten och viljan av att vara egen och lite annorlunda har drunknat i den andra delen av sporten att bli en ”duktig” RF-sport.

Det var tio år sedan och det är ungefär lika länge som förorten fått kämpa för att hålla sina positioner. De första starka Stockholmsklubbarna försvann i mitten av 90-talet och sedan orkade varken Fornudden eller Haninge och gav upp. Sist kvar finns Järfälla och Balrog som kämpar för sin existens som elitklubb i någon hall ute i förorten. Järfälla åkte ur förra säsongen och nu är det dags för Balrog att stämpla ut.

Utan att gå in på det i detalj känns det som att beslutet att avveckla ungdomsverksamheten var ett felprioriterat beslut av Balrog.

Tack för allt Balrog, under sex-sju år under 90-talet var ni kungar!