Ska det verkligen vara så här svårt att bygga något tillsammans, SSL?

Det här är en av innebandy-Sveriges två-tre stora snackisar just nu – och frågan är högst befogad: Varför är det så vansinnigt svårt att knyta partners till Svenska Superligan? Den frågan försöker Innebandymagazinets Magnus Fredriksson besvara.

Under många år har SSL mer eller mindre saknat centrala sponsorer. Det som ändå tillkommit de senaste tio–tjugo åren har mest varit att betrakta som kaffepengar. Och när det väl börjar röra på sig – som i fallet med det elbolag som presenterades som ny partner i slutet av maj – då utbryter storm.

Kritiken från flera klubbar har varit hård:
”Varför ska vi ge upp mittcirkeln och en tröjärm för ett centralt avtal som ger mindre än vad vi kan få själva?”

Det är inte svårt att förstå logiken. För en enskild klubb är det såklart naturligt att vilja maximera sina egna intäkter. Och just de ytorna – mittcirkeln, tröjärmarna, delar av arenan – är ofta de mest attraktiva för en lokal sponsor.

Men… är det verkligen den bästa vägen framåt?

Det mest naturliga är att det alltid blir förbundets fel – oavsett vad som händer

Om SSL ska kunna bygga en starkare ekonomi, attrahera fler partners och ta nästa steg som liga, så krävs ett större helhetstänk. Någonstans måste viljan att växa tillsammans väga tyngre än rädslan att förlora en kortsiktig affär.

För låt oss vara ärliga: det kommer inte stå ett företag och kasta in 100 miljoner i SSL bara för att man gillar sporten. Företag vill veta vad de får tillbaka. Och då måste SSL kunna visa upp struktur, tydlighet och ett paket som är värt att investera i.

Det mest naturliga är att det alltid blir förbundets fel – oavsett vad som händer. Går något snett riktas blicken snabbt mot Svenska Innebandyförbundet. Men man måste också våga vända på perspektivet: Hur ofta jobbar SSL-klubbarna egentligen för ligans bästa – och inte bara sitt eget?

Jag säger inte att kritiken mot centrala avtal är orättvis. Jag säger bara att den behöver nyanseras.

Jag har följt Aftonbladets rapportering om det tilltänkta samarbetet med elbolaget. Jag har inget nytt att tillföra där. Men jag vågar påstå att den situation som uppstått inte gynnar någon – varken förbundet, klubbarna eller den externa partnern. Det blir bara ännu ett exempel på hur svårt det är att bygga något gemensamt i vår sport.

Och det är synd. För det är just nu – i en tid av förändring – som SSL hade behövt samlas och leverera positiva nyheter, i stället för att skapa rubriker som skapar osäkerhet.

SSL stampar, och framtiden är mer fylld av frågetecken än utropstecken

Vi – det vill säga innebandyn och SSL – måste börja bygga partnerskap. Vi måste arbeta mer strukturerat och offensivt. Det krävs investeringar, både i varumärket SSL och i själva ligaprodukten. Vi ligger hopplöst efter när det gäller publikrekrytering – särskilt i jämförelse med fotboll och ishockey, där varje klubb har flera heltidsanställda som arbetar med just det. Innebandyklubbarna i SSL har sällan resurser utan det görs i en handvändning vilket också ofta visar sig i publikstatistiken.

Det borde finnas centrala resurser, personer med mandat att hjälpa klubbarna att fylla sina läktare. I den bästa av världar skulle varje klubb ha minst en heltidsanställd med ansvar för matchdag och publikupplevelse. Dit är det långt. Jag vet att det nu rekryteras personer centralt för att jobba med dessa frågor – ett bra första steg – men det är klart att det inte blir full effekt om en person ska försöka täcka in 28 lag samtidigt. Men det är ändå ett steg som är betydlig bättre än idag.

Och samtidigt står vi här i juli, utan att riktigt veta vad som händer med streamingplattformen inför hösten. Flera strukturella frågetecken återstår, och mycket tyder på att det företag som vann upphandlingen kommer behöva ”uppfinna hjulet” efter semestern. Det lär synas under säsongen. En annan fråga, visst – men också ett symtom på samma sak: SSL stampar, och framtiden är mer fylld av frågetecken än utropstecken.

Det finns två sidor av samma mynt. Klubbarna på ena sidan. Förbundet och ligan på den andra. Men om vi ska lyckas behöver vi tänka på samma sätt – både kortsiktigt och långsiktigt. Inte mot varandra. Tillsammans.

Annars kommer vi aldrig få fler partners till SSL och innebandyn. Bara fler kriser.