Krönika: När klubbmärket bara är ett tryck på tröjan

Innebandymagazinets Christian Svensson med en krönika inför junior-SM om hur JSM tappat sin själ – och klubbarna sin ryggrad.


Junior-SM ska kora Sveriges bästa klubblag för juniorer – men hur många av lagen är egentligen klubblag på riktigt? När slutsignalen går och guldfesten börjar, är det ofta grannklubbens spelare som firar. Bara med ett annat klubbmärke på bröstet. Det som en gång var en hyllning till långsiktig talangutveckling har förvandlats till en uppvisning i värvningsstrategi – där den som plockar mest och bäst från andra vinner.

JAS DAM

Jag har gjort en sammanställning över hur trupperna i de 16 JSM-klara lagen på damsidan ser ut. RIG Umeå är borträknat – det är ett riksinnebandygymnasium, inte ett vanligt klubblag. Den årliga debatten om RIG:s vara eller icke vara i JSM blossar alltid upp – men kanske borde diskussionen i stället handla om alla de andra lag som i praktiken fungerar som all star-lag från ett närområde eller en hel stad.

Jönköping och Thorengruppen har samlat ihop sina trupper från Jönköping respektive Umeå-regionen. Malmö har i princip ett Skånelag. I Falun har man byggt ett mini-RIG – med spelare värvade från andra klubbar, där de flesta inte ens kommer från närområdet.

Sammanställningen bygger på trupperna i playoff-matchen till JSM – den match där man troligen ställer upp med sina bästa spelare. Det ger en mer rättvis bild än att räkna registrerade spelare under säsongen, där många knappt spelat.

Resultatet är tydligt:
Av de 15 lag som gick vidare (exklusive RIG) användes totalt 296 spelare.
– 43% var egna produkter
– 48% kom från närområdet
– 9% var nationella/internationella värvningar

Åtta av femton lag på damsidan hade fler värvade spelare än egna. Det säger en hel del. Och av de sju lag som hade fler egna produkter än värvade, var det fyra som bara hade en eller två spelare mer – alltså en hårfin marginal. Bara ett lag, Åkersberga, sticker ut som ett riktigt undantag med hela truppen nästan helt egenfostrad. I den andra änden av spektrumet hittar vi Falun – som inte har en enda egen produkt i sitt lag.

JAS HERR

På herrsidan är mönstret ännu tydligare. Samma metod har använts för sammanställningen, och siffrorna talar för sig själva:

293 spelare användes i playoff-matcherna.
– 41% var egna produkter
– 45% kom från närområdet
– 14% var nationella/internationella värvningar

11 av 15 lag på herrsidan hade fler värvade spelare än egna produkter. Fagerhult och Huddinge är de enda som tydligt kvalar in som faktiska klubblag – resten ser mer ut som distriktslag i ny kostym. Falun sticker ut ännu en gång, och inte på ett smickrande sätt. De är ensamma om att ha fler nationellt värvade spelare än både egna och från närområdet – en unik position som snarare påminner om ett ihopplockat landslag än ett lag byggt i föreningens anda. Även Luleå och Gävle liknar mer hopkok än klubblag, med fler spelare från andra föreningar i närområdet än från den egna.

Den verkliga bilden

Totalt – på både dam- och herrsidan – användes 589 spelare:
– 42% egna produkter
– 47% från närområdet
– 11% nationella/internationella värvningar

Bara 11 av 30 lag hade majoritet egna produkter. Endast tre lag – Åkersberga, Fagerhult och Huddinge – hade en tydlig övervikt av spelare som fostrats i den egna föreningen.

Så den eviga RIG-debatten kanske är överspelad. För faktum är: det finns bara tre verkliga klubblag i årets Junior-SM.

Värvningshetsen – mitt i säsongen

För den som fortfarande hävdar att värvningarna inte görs för att toppa lagen i jakten på medaljer – eller att de inte påverkar de mindre klubbarna – här kommer siffrorna som säger något helt annat:

449 spelare bytte lag efter seriepremiären.
176 av dem bytte så sent som i december och framåt – 130 till och med under 2025.

Det här är inte spontana övergångar av enstaka spelare. Det är oftast grupper på två till fem spelare som lämnar tillsammans – ofta för lokala konkurrenter. Och i många fall sker övergångarna dessutom inom samma förening, där man flyttar över de bästa spelarna från sitt IBK-lag till sitt IBF-lag. Det handlar inte om utveckling – det är ren och skär toppning, maskerad som intern logistik, i jakten på JAS-medaljer.

Så kanske är det dags att lägga ner den eviga debatten om huruvida RIG ska få vara med i JSM eller inte. För den känns allt mer irrelevant. Det är inte bara RIG som samlar ihop de bästa talangerna – det gör nästan alla. Av 30 lag i årets JSM är det bara tre – Åkersberga, Fagerhult och Huddinge – som faktiskt bär klubbkänslan hela vägen.

Resten har blivit projektlag. Hopplock. Resultat av ett system där långsiktig utveckling får stå tillbaka för kortsiktig framgång. Där vägen till ett slutspel inte går genom egna led – utan genom värvningslistan.

Frågan borde inte vara om RIG platsar i Junior-SM. Det borde vara om det överhuvudtaget finns några klubblag kvar som gör det.