KRÖNIKA: Mars är slutspelsmagi – och kvaldrama på riktigt

Innebandymagazinets Magnus Fredriksson om den tid på året som vi älskar allra mest.

Varje år vid den här tiden – slutet av mars – är vi tillbaka på exakt samma plats. Men ändå känns det alltid nytt. Slutspel, kval och serieslut spelar upp sin årliga finalakt, och man står där som innebandynörd med ögon som försöker ta in allt på en gång. För när sista omgången är spelad är det så mycket som händer. Några lag ramlar ur, några klamrar sig kvar, andra tar klivet upp – några får chansen att kvala till något större. Mycket att ta in, eller hur!

Jag har skannat av några serier på de lägre nivåerna den här gången och blev lite extra glad när jag såg att ett av mina gamla klubbar som spelare klarade nytt division 1-kontrakt – och det i sista matchen, till och med i sista perioden. Och ett annat av mina forna lag (som bytt namn) lyckades vinna division 2 – och kommer alltså att spela i ettan till hösten.  

På högre nivåer då? Jo, men det känns ändå rätt naturligt att det är Karlstad och Strängnäs som gör upp om den tredje platsen till herrarnas SSL nästa säsong via ”den allsvenska kvalfinalen” som egentligen skulle vara ”andra chansen” om nu inte Thorengruppen hoppat av SSL. Och lika naturligt – kanske oundvikligt – är känslan att IBK Dalen kommer att vara favoriter att studsa tillbaka från Allsvenskan till SSL om ett år. Den nya allsvenskan på herrsidan har ett mycket generöst uppflyttningssystem, särskilt för de där klubbarna som är stabila kring botten av SSL och toppen av allsvenskan.

Att Dalen åkte ur i stället för AIK? Ja, det var ändå rättvist – om man nu får säga så. När man ser att Dalen bara tog en trepoängare på hela SSL-säsongen, och AIK har ju gjort det till sin grej att mirakelklara SSL-kontraktet i den sista omgången. Den här gången hade AIK mycket flyt med bollar i nät i rätt ögonblick och utvisningar för motståndarna när allt skulle avgöras.

Och apropå Dalen – vi kunde faktiskt haft två Dalen-lag i herrallsvenskan nästa säsong, om inte IBK Luleå slagit ut Umeålaget i kvalet. Nu är det ett två tuffa steg kvar för Luleå. Och jag ska erkänna det – mitt innebandyhjärta klappar lite extra för att Luleå faktiskt ska ta sig hela vägen. Då blir allsvenskan verkligen hela Sveriges serie. Men Luleå är långt ifrån favoriter, snarare tvärtom.

Och det är ett helveteskval till allsvenskan som bara är i sin inledning. Kvalspelet pågår för fullt, och det är brutalt minst sagt. Jag har skrivit det förut och jag skriver det gärna igen. Det är 24 lag som nu blivit 12, och snart ska de bli 6. Sen väntar kvalfinaler där vinnarna tillslut når allsvenskan 2025/26. Och numera finns det en ny kryddning – tack vare att Thorengruppen kastade in handduken i SSL, så öppnas nu en extraplats upp. Även bästa förloraren i kvalfinalerna kan nå allsvenskan.

Kvalspelet innehåller några riktigt fina matchserier:
Järfälla Bele – Åkersberga
Rig Umeå – Luleå
Västerås – Borlänge
Linköping – Örebro
Vetlanda – Bjärred
Lindås – Partille

Det är nästan så att det här kvalspelet förtjänar en egen helg i Avicci Arena

På damsidan då? Jo, det är svårt att missa dramat i Falun. Säsongen har varit turbulent, och det har ryktats mycket – om att klubben kanske inte vill ha sitt lag kvar i SSL av ekonomiska och organisatoriska skäl. Vad som är sant eller inte vet nog bara några få i den innersta kretsen. Men en sak är säker: spelarna ville. Och de fixade det. Med en poäng mer än KAIS Mora höll de sig kvar.

Att just Mora var laget som åkte ur gör det hela ännu mer laddat. Geografin, rivaliteten, kampen om spelare – det här är ett streckdrama som känns på riktigt. För Mora är det andra nedflyttningen på tre säsonger. Har de kraften att resa sig igen?

I toppen av SSL-damserien blev det lite oväntat Pixbo som vann. De valde Malmö, medan Thorengruppen fick ta Lund. Inget större drama där, men desto mer laddning finns det i ambitionerna från lagen som jagar uppåt. Storvretas damer menar allvar – de ska till SSL. Och jag säger som jag känner: det vore roligt med ett annat nytt klubbmärke i SSL också. Varför inte Partille?

Herrarnas SM-slutspel är i gång och det är långt – bäst av sju. Storvreta har fått en lite för bekväm resa i kvartsfinalen tycker jag, men vi vet alla att det kommer hetta till i semin. Frågan är bara: kommer någonsin ett lag från plats 7 eller 8 orka hela vägen genom en sån matchserie? Det kommer hända – såklart – men det känns ändå avlägset, både på herr- och damsidan (där det är bäst av fem).

Men det fina är ändå att vi får följa lagen längre. Matcher på matcher. Lagen pressas – inte bara i skills utan i ork, anmälningar, kamp och taktik. Slutspel på riktigt.

Och i veckan? Då fortsätter dramat. SM-slutspel. Kvalmatcher. Uppryckningar. Fall. Hjärtan som krossas. Hjärtan som fylls.
Visst är det härligt ändå?