Kina väntar på OS-boomen

Ur kinesisk synvinkel är innebandy fortfarande en obskyr sport som spelar i samma klass som typ kubb. I Shanghai spelas dock innebandy sporadiskt på minst sju olika universitet (så många tänker du? Kom ihåg att det är en stad på på 23 miljoner invånare), men tyvärr är nivån lägre än på svenska lågstadium. Det finns knappt någon utrustning, inga sarger eller målvakter. Studenterna springt runt i kalla gymnastiksalar i ylletröjor, stövlar och viftar runt med slitna klubbor som om de spelade pingis – en ganska komisk syn.

Vi utlänningar spelar på halvseriös nivå. Vi har tillgång till rinkar – vi köpte och ”smugglade” in dem själva – fullstora mål och målvaktsutrustning. Det finns visserligen ingen officiell serie i landet, men vi har arrangerat ”Kina-mästerskapet” de senaste åren. Det finns cirka fem till sju lag som tränar halvregelbundet. Shanghai har två, Beijing tre, Guangzhou två och Hong Kong ett eller två.

Vi har försökt registrera ett officiellt kinesiskt innebandyförbund, men det har visat sig att utlänningar inte kan det. Det måste göras av ett universitet och de är inte intresserade om det inte finns pengar eller andra förmåner inom synhåll. Vi har haft kontakt med Internationella Innebadyförbundets John Liljelund och strävar efter att få över honom på ett besök i syfte att så fröet av förbundsidén hos något av universiteten. Det optimala vore om två eller flera universitet skulle ta vara på idén och tävla om att ”få” grunda ett förbund med stöd av IFF och oss innebandyintresserade i landet. I dagsläget finns det inga pengar överhuvudtaget i kinesisk innebandy och så kommer det att förbli så länge som sporten står utanför det olympiska programmet.

Om innebandy blir en OS-gren skulle sportens status i Kina förändras över en natt. Omedelbart skulle det sättas igång en målmedveten process för att nå världstoppen. Ett innebandyförbund skulle bildas. Utländska tränare skulle anställas för att påskynda utvecklingen och i exempelvis Shanghai skulle det finnas ett tiotal innebandyarenor inom ett år. Fem till tio år senare tror jag att Kina skulle ha kapacitet att hävda sig i den absoluta världstoppen i landslagssammanhang. I det här landet kan saker ske otroligt fort, statskassan är välfylld och den används gärna till ”cirkus-nöjen” av nationalistisk karaktär – som att vinna olympiskt guld.

Jag brukar skämta om att en lämplig målbild för våra insatser här borde vara att se Kina och Finland, eller Sverige, göra upp i innebandy-OS-finalen i Shanghai-olympiaden 2024. För att det ska bli verklighet måste bara ett antal ”små” hinder röjas ur vägen. Bland annat måste innebandyn väljas in som OS-gren av den Internationella Olympiska Kommittén. Därtill måste Shanghai först ansöka och därefter utses till värdstad för OS 2024. Med andra ord kvarstår några små lobbningsuppdrag. Men i Kina blir man lätt smittad av storhetsvansinne. Så vem vet, min storslagna framtidsvision för kinesisk innebandy kanske slår in en vacker dag…