Vilken kraft det finns i Europa – och Italien!

Italien vann sin första internationella turnering någonsin i Euro Power. Förbundskapten Jonas Fahlman berättar om succéhelgen i Österrike, lagets resa – och framtidsmålet VM 2027.

Hade du en trevlig helg? Det hade jag, som tillbringade den gångna helgen i den lilla österrikiska staden Villach, med Italiens damlandslag där jag är förbundskapten.

Om du inte varit i södra Österrike, rekommenderar jag att du gör halt om du har vägarna förbi. När jag i fredags tog tåget från Klagenfurt till Villach var det så vackra vyer att det kändes som att jag befann mig i ett gammaldags vykort.

Båda städerna, då under ockupation av Nazityskland och tillhörande Adolf Hitlers hemland Österrike, bombades svårt under andra världskriget. Återuppbyggnaden som skett är fin att skåda och det enda jag klagade öppet på i helgen var att många ställen inte tog kort utan krävde kontanter (som inte längre existerar i mitt liv). Märkligt U-landsbeteende.

Guld värt för oss coacher att ha det

I övrigt har jag inte mycket ont att säga om Österrike i allmänhet och Villach i synnerhet.

Jag hann prata en del med Gerold Rachlinger, generalsekreterare i Österrikes Innebandyförbund, som fått slita hårt med att få ihop organisationen kring denna fyrnationsturnering som Euro Power är.

Gerold hade styrt ihop ett trevligt arrangemang i Stadthalle – bara några minuters promenad från hotellet i ett område med massor av sporter samlade – och parkgolvet höll minst lika hög klass som i den anrika före detta VM-arenan Eddahallen i Skellefteå när det begav sig. Det österrikiska förbundet streamade dessutom alla matcherna gratis och proffsigt på Youtube med engelsk kommentator, expertkommentator och trekameralösning.

Guld värt för oss coacher att ha detta rörliga material tillgängligt i efterarbete/förarbete inför landskamperna. Efter att ha konsumerat detta videogodis förstår du kanske att jag inte direkt längtar hem till Sverige och det hittillsvarande streaminghaveriet som kallas Innebandy Play.

Det är bra för den internationella innebandyn

Välkomstmåltiden i hotellrestaurangen på fredagskvällen var schnitzel, som jag uppskattade det lika mycket som min pappa skulle ha gjort av hans favoriträtt, men för tjejerna var en saftig, panerad köttbit tillsammans med pommes frites inte helt optimalt att tugga i sig bara någon timme före Euro Power-premiären.

Nåväl, det fanns även sallad och annat på buffén. Som tur är har vi i laget bestämt oss för att för att inte leta några ursäkter för att inte prestera när vi träffas, så bara några timmar efter festmåltiden, som vi sköljde ner med jordgubbssaft (!) och/eller vatten, gick tjejerna ut och körde över värdnationen med glasklara 7–3. Då ska vi komma ihåg att Österrike kom som regerande mästare i Euro Power och vann med uddamålet över Italien i det senaste mötet för ett år sedan.

Euro Power kan förklaras med att det motsvarar ungefär Nation Leagues C-division i fotboll – här möts de europeiska länderna som befinner sig kring 20-strecket på världsrankingen i syfte att få jämna och utvecklande landskamper.

Jag tycker att Euro Power visar på vilken kraft det finns innebandyns europeiska nationer som inte nått lika långt i utvecklingen som de ledande länderna. Jag ser på nära håll vilka stora ansträngningar som görs på förbundsnivå samt bland spelare och ledare med små resurser att tillgå. Det är många som vill bli bättre på alla plan och det är bra för den internationella innebandyn.

Vilken sportchef i SSL eller allsvenskan ringer först?

Segertåget för oss i Italien rullade vidare både lördag och söndag; först 4–3 mot Frankrike, som kvalade in till senaste VM-slutspelet 2023, och sedan 6–3 i det som blev en ren turneringsfinal mot Spanien, som dessförinnan också vunnit sina båda matcher, där vi i tredje perioden var tvingade att vinna för att ta hem titeln och förmådde pusha från 2–2-läge till 6–2 efter fyra snygga mål.

Italiens första internationella turneringstriumf någonsin. Första gången genom tiderna som detta landslag vinner tre raka landskamper. Man kan bli stolt och glad för mindre.

Som coach uppskattar jag verkligen de värdefulla uppoffringarna som spelare gör i det tysta. För att ta tre av många goda exempel: Naika Lanz skottäck! Roby Olshovs löpningar utan boll! Simo Chinottis modiga duellspel! Helgens lagkaptenstrio Bella Chopard, Ida Franzi och Martina Falchi drev laget både på och utanför planen på precis det sätt som man vill att formella ledare ska göra.

Det går givetvis heller inte att frångå Marta Pellicioni, vår högerforward som nyligen framröstades av IFF som världens nionde bästa spelare. Marta kan göra vad som helst med en innebandyboll – hennes zorromål mot Frankrike vände den matchen i vår favör när vi var illa ute. Martas betydelse för Italien kan beskrivas med helgens facit: åtta mål på tre matcher.

Marta spelar för närvarande i italienska (herr)ligan men jag har rekommenderat henne klubblagsspel i Sverige för att utmanas ytterligare och därigenom kunna lyfta till en ännu högre nivå – så vilken sportchef i SSL eller allsvenskan ringer först? Marta har dessutom förstått att det inte fungerar att bara spela för sina egna poäng – lagets poäng är alltid viktigast. Och om du får lagets största offensiva stjärna att inte bara skjuta mål utan även jobba hårt i defensiven, då är du sannerligen på väg någonstans i positiv riktning.

Målet: VM 2027

Med detta sagt; vi har inlett en utstakad resa med Italien med tydlig destination VM-slutspelet i Åbo 2027.

Även om Italien aldrig tidigare kvalat in till ett VM, är jag beredd att slå vad med vem som helst, när som helst, om vad som helst, att Italien kommer att spela VM om två år.

Vi slår ur underläge, men vi slår ur underläge med kraft efter helgens insats i Euro Power.

Vi ses, om inte dessförinnan, i Åbo!

Jonas Fahlman har varit verksam inom innebandyn sedan 1987 i en mängd olika roller på alla nivåer. Idag är Jonas aktiv som förbundskapten i Italiens landslag för damer, general manager för Skellefteå Floorball Cup, utbildar tränare och domare samt dömer på distriktsnivå. Jonas debuterade som skribent i Innebandymagazinet vid lanseringen 1996 och krönikerar på sajten säsongen 2025/26.