AIK – Framtidens stormakt eller fånge i historien?

AIK räddade SSL-kontraktet i sista omgången – men vad krävs för att bli en maktfaktor igen?

AIK spelar i SSL säsongen 2025/26. Det satt långt inne, men efter en dramatisk sista omgång och sudden death har Solna-klubben säkrat sin plats i världens bästa liga ännu en gång. Frågan är: vad betyder det egentligen? Och kanske ännu viktigare – vad krävs för att AIK ska bli en klubb att räkna med i SSL på riktigt?

Är det rättvist att jämföra AIK med de mest kommersiella och framgångsrika klubbarna, som exempelvis Storvreta? Eller att mäta dagens AIK med det AIK som för 15–17 år sedan balanserade på ruinens brant med en sexmiljonersskuld? Kanske finns det något vackert i att jaga nytt kontrakt i stället för att enbart fokusera på medaljer. AIK är fortfarande relativt nya i SSL efter sin återkomst, och förutsättningarna är inte vad de en gång var.

Låt oss börja med det positiva. AIK har sitt klubbmärke – en kraftfull tillgång. Få idrottsföreningar i Sverige har en lika stark varumärkesidentitet. Att spela i svart och gult betyder något. AIK har också en geografisk fördel. Stockholm är landets största innebandydistrikt, och AIK är den enda SSL-klubben i regionen på herrsidan. Det borde innebära att de kan locka till sig talanger och bygga en bred publikbas. Dessutom har klubben en mindre men hängiven grupp människor som varje dag, året runt, gör skillnad för AIK Innebandy. Och som klubb mår AIK troligen bättre än vad man gjort tidigare, tänker på starka framgångar på JAS och USM samt ett damlag som pendlar mellan division I och allsvenskan och att herrlaget är topp 12 i Sverige den här säsongen. Och elitlicensen är i hamn för kommande säsong.

Men det finns problem. Stora problem. AIK:s ekonomiska resurser är begränsade för att driva en elitverksamhet. Vissa klubbar i SSL har X gånger AIK:s budget. Det går att trolla med knäna en säsong eller två, men på lång sikt är det omöjligt att bygga en stabil verksamhet utan ekonomiska muskler. AIK behöver en tydlig strategi för att öka sina intäkter och få in starka samarbetspartners. De behöver också en organisation med kontinuitet och en ledning som tänker långsiktigt. Det handlar om att skapa en grund som inte bara säkrar klubbens överlevnad som elitklubb utan också låter den utvecklas.

Stockholm har en annan spelplan för elitinnebandy än vad mindre städer har. AIK kämpar för att hålla elitfanan vid liv men saknar det lokala stöd som mindre orter ofta kan räkna med. Innebandy är fortfarande en liten sport i huvudstaden och har längre till rampljuset än de stora lagsporterna. För populära AIK Fotboll är SSL ointressant exempelvis. Och för kidsen i Stockholm är det kanske ointressant med SSL eftersom AIK inte är ett topplag. Den ideella kraften är mer självklar i mindre orter, medan storstaden ofta saknar den stabilitet som bygger långsiktigt framgångsrika klubbar. Och når du eliten som ett lag från storstan blir du som klubb ganska snabbt överkörd, omkullvält och kanske helt dör, det visar tyvärr historien!

För att AIK ska bli en verklig kraft i SSL krävs mer än en räddad SSL-plats. De behöver fler ideella krafter, anställd personal, en sportchef, en publikrekryterare – något alla SSL-klubbar egentligen borde ha – och en tydligare ledningsstruktur. SSL är en liga där helheten avgör. Organisation, tydliga roller och rätt personer på rätt platser – eller åtminstone personer som faktiskt finns och är beredda att investera sin tid i klubben.

AIK har en hemmaplan i Solnahallen, med egna kontor, omklädningsrum och en stabil relation med hallbolaget. Det är en styrka. Men höga hallhyror och bristen på fler hallar i Solna gör tillväxten svår. Spelartruppen har profiler som berör. Det finns spelare som gör mål, blir utvisade och levererar oförglömliga citat. Frågan är om det räcker?

Klubben samarbetar med Solna Gymnasiums NIU-program, vilket är en viktig väg för att utveckla unga talanger och hålla juniorverksamheten levande. Problemet är att Stockholms innebandy som helhet just nu befinner sig i fritt fall enligt rapporter i olika avseenden. ”Kaoslicenser” och otaliga spelarövergångar i JAS-serierna skadar sporten på ett sätt som få verkligen talar högt om trots att alla ser vad som pågår och som skadar sporten hårt. 

På planen har tränaren Magnus Jäderlund återigen trollat med knäna trots tuffa förutsättningar. Han har fått juniorer att växa in i SSL-tempot, efter att halva truppen valde att trappa ner till lägre divisioner inför säsongen. Det är anmärkningsvärt – spelare i sin bästa ålder som väljer bort SSL-spel. Det säger något om verkligheten för en Stockholmsklubb idag.

Att spela i botten av tabellen är slitsamt, både ekonomiskt och mentalt. Kraven är höga, ersättningarna låga och engagemanget måste vara enormt för att orka en hel säsong. Frågan är: hur länge kan AIK fortsätta att överleva på passion och stolthet? Vilket ansvar har egentligen Svenska Innebandyförbundet, Stockholms Innebandyförbund och SSL för att lyfta Stockholms elitlag?

Förr hade Stockholm fem lag i SM-slutspel. Den tiden är förbi. AIK var en stormakt, ett lag som dominerade svensk innebandy och jämfördes med Real Madrid. Den tiden är borta. Men AIK berör fortfarande – och det är precis vad SSL behöver.

Stockholm behöver ett flaggskepp i SSL, en klubb som lyfter sporten och drar publik. Kan AIK återigen bli den klubben?

Svaret ligger i deras egna händer. Men en sak är säker: att hålla sig kvar genom sudden death i sista omgången räcker inte. Vill AIK bli en maktfaktor igen krävs en strategi, en organisation och en ekonomi som står pall för framtiden. Allt annat är att spela på lånad tid.