Summering av finaldagen i Junior-SM

Finaldag! Måndag morgon och 8.30 (känns nästan onödigt tidigt?) så drog tjejernas semifinal igång.

Täby skulle kliva in som favoriter mot GS/Munkfors där det återstod om värmlänningarna skulle fortsätta skrälla, men en position de verkar trivas i. Denna gången skulle Täby svara för favorittrycket och med en stabil insats tillslut vinna med 3-1.

I den andra matchen skulle Pixbo ställas mot Lockerud där känslan var att Pixbo hade en större bredd på tre formationer kontra Lockeruds spets man kunde mönstra på två. Frågan är vad som skulle bli vägvinnande?

Jag följde just Pixbo-Lockerud med extra ögon och där blev det som jag hade en känsla för. Pixbo kunde trumma på med sina tre under långa stunder och behålla tempo där Tuva Aebischer Skogbäck kommit in under turneringen allt mer och stod för två mål här. Lockerud gick hårdare på sina toppspelare och valde även kasta om och satte ihop Smidner-Harald-Wallskog igen likt de spelade i A-laget ett tag. Lockerud hade bra häng när det bara skiljde ett mål, men Moa Pettersson fantastiska soloprestation som betydde 5-3 blev för tungt. Pixbo kunde sedan hålla ut, placera in ett par i tom kasse och jag påpekar det igen – lagets bredd gör att man behåller bra kvalite rakt igenom.

Därefter följdes killarnas semifinaler där Hammarby tog ledningen redan i första bytet, men där Rosersberg jobbade sig tillbaka in i matchen och vände. Hammarby fortsatte gå på tre kedjor framåt, där RA istället matchade hårdare på två där förstakedjan med Lundell-Andersson-Jonsson-Carlsson-Ekeroth låg bakom mycket. RA gick upp till 4-1, men efter en lyckad timeout från Hammarby så vände man till 4-5 där Tore Kvint gjorde ett äkta hattrick på mindre än fyra minuter.

Hammarby fortsatte trycka på och gick upp till en 4-7 ledning där känslan var att RA inte fick samma effekt på sina ändringar man gjorde och tillslut vann Hammarby med 5-8 där den offensiva bredden blev avgörande.

I den andra semifinalen blev det också jämnt, en match jag inte såg något av. Växjö hade ledningen mot RIG under en lång period, men tillslut kunde RIG vända och vinna med 7-5. Linus Johansson och Albin Lindhblad var framgångsrika för Växjö, men där det denna gången tog stopp.

I finalen på damsidan så blev det alltså en repris från matchen i gruppen, Täby mot Pixbo. En match där det började tight, jämnt och med ganska få målchanser. Inget av lagen vågade trycka högt och riskera något i ett alltför tidigt skede. Täby hade ofta långa sekvenser med boll, främst då förstafemman med fin kvalite i spelet med boll. Första gången som Pixbos förstafemma hamnade mot Täbys tredje så etablerade man tryck direkt och fick resultat på ett långskott från Olivia Jonsson. Täby kvitterade i powerplay, men Pixbo kunde göra två snabba där det blev tydligt att Täbys andra och tredjeformation inte kunde stå emot på samma sätt. När det väl skulle avgöras så var Pixbo urstarka och släppte inte till något bakåt och var till sist ohotade segrare.

I killarnas final så väntade Hammarby mot RIG. Ett ”Bajen” som hade imponerat offensivt med en stark vändning i semin och ett RIG som hade gått på sparlåga emellanåt och säkerligen hade mer att bevisa.

RIG tog tag i taktpinnen direkt och gjort både 0-1 och 0-2 där Hammarby direkt kastade om i formationerna och agerade. Något man gjorde i semin med väldigt bra effekt på flera spelare. En viktig reducering kom och redan då förändrades matchbilden och Hammarby kunde göra 3-2 i den tredje perioden och samtidigt visa upp ett bra försvarsspel. Det blev tillslut jämnt hela vägen in och trots RIG-ledning så kunde Hammarby kvittera sent efter ett långskott.

Matchen gick till straffar där den ena straffen efter den andra av ruskigt hög kvalite avlöste varandra. Det blev en öppning när Mendoza Nyberg missade sin och Hammarby hamnade i ledning. Hammarby fortsatte vara säkerheten själva och när Dylan Jonsson satte den avgörande straffen så var guldet säkrat. RIG protesterade grovt då man ville ha det till att Jonsson sköt två gånger (tror jag man syftade på), men protester som avslogs.

Hammarby som var ett av de starkaste lagen på förhand sett till att man vann USM för två år sedan, svarade upp på förväntningarna och tog guldet i det vad man kallat för ”the last dance” i sina sociala medier.

Jag tycker generellt att damklassen sett starka ut under helgen med många bra lag, där känslan är att det finns en bra återväxt framför att ta av.

Jag är lite mer fundersam till killsidan – jag upplever på nytt att det är få lag som har kapaciteten och kvaliten att kunna vinna matcher på egen hand via sitt spel med bollen. Utan att det handlar mycket om ett försvarsspel som sitter kombinerat med individuella prestationer, misstag man utnyttjar och slumpartade situationer. Jag ser inte att man vinner matcher för att man maler ner sitt motstånd i spelet med boll under en längre period.

Jag hoppas att U19-landslaget motbevisar mig här under VM och att vi får se en liten uppryckning tills nästa års Innebandyfest där jag förhoppningsvis kan vara på plats.