RIG dominerade – dubbla guld

Finaldag på schemat. Semifinaler först ut, där jag ärligt talat inte hann se särskilt mycket från varken HJ eller DJ.

RIG-Växjö där det blev uppenbart hur mycket respekt även RIG hade för just Alex Strandberg. Så fort han hade bollen så backade man och bara av att ha bollen, så skapade han sig enormt med tid att kunna fördela. Visst ibland sjönk tempot, men han stod för tre assist och var en av anledningarna till att Växjö höll liv i matchen hela vägen in. I RIG så fortsatte förstafemman vara oerhört tongivande där Ludvig Kalldin verkligen tog ansvar från sin backplats. Till slut blev det en seger med 5-4 och i Växjö hade man behövt få igång fler spelare, tex Wilmer Jansson.

Jag hann därefter trycka in ett barnkalas med fiskedamm, dansstopp och ett par fotbollsmatcher i en gympasal.

Kom hem och kom in i matchen mellan KAIS Mora-Rönnby där det just då såg ut att gå mot en säker seger för Rönnby. 1-4 blev snabbt 3-4 när Thea Löhf prickade krysset så återstod två minuter. Dramatik blev det och under sista sekunderna hade Mora ett läge som ändå får klassas som farligt, men där Rönnby kunde hålla ut och avancera till final, där man mycket väntat skulle möta RIG.

Killarnas final gick mellan RIG och Pixbo, där Pixbos närvaro får ses som en skräll sett till hur det såg ut under gruppspelet. Matchen mot Partille i kvarten var dock ett styrkebesked och sett till den insatsen, så visade man att man hör hemma i toppen.
Fortsatt gick man på två ganska tydliga formationer från start vilket undertecknade var helt rätt, där tex spelare som Adam Pettersson och Arwid Hedlund fått bra träff ju längre turneringen gått. Gillar att man fortsatt gav Isac Skoglund förtroendet, en spelare jag pratade om redan på förhand.

RIG visade redan från start att man inte tänkt förlora en final även detta året. Milton Svensson gjorde 1-0, Liljeberg slängde in 2-0 och förstafemmans dominans fortsatte när Lucas Hägglund gjorde 3-0. Pixbo var absolut inte ofarliga, men fick kriga mer för sina lägen. Förstafemman forsatta vara i någon typ av trans när Lucas Hägglund stötte in 4-0 och det är svårt att lasta Pixbo för allt, sett till hur formtoppade just den formationen var. Pixbo fick in en nödvändig reducering efter ett bra utkast av Elmer Arne. Frågan i paus var nog mer: ”Hur fan får vi stopp på förstafemman”?
Att stå kvar som man gjort under första var inget alternativ – alldeles för mycket ytor att spela på. Antingen sjunka och spela oerhört tight och tvinga skott utifrån, alternativt att spela de duellstarkaste spelarna som kunde gått upp och testa trycka, just för att se hur RIG skulle agera.

Period två inleddes med att RIG var millimeter från att peta in 5-1 efter en ny upprullning, men istället kunde Pixbo reducera via Pettersson efter ett fint långt byte. När samme Pettersson fullbordade sitt hattrick så ser man hur fort det han gå – och också kanske hur fel jag hade i min taktiska analys? Ett 5-3 mål gav RIG lite andrum, men redan i första bytet i tredje perioden så kunde Pixbo reducera.

Nästa hattrickskytt skulle bli Benjamin Chehrehnegar som såg till att RIG gick upp till 7-4. Adam Pettersson var dock inte sugen på att släppa taget om matchen och kunde göra sitt fjärde mycket elegant som betydde 7-5 när drygt fem minuter kvarstod där Pixbo även plockade målvakt. Friskt satsat och en hel del skott utifrån, men där tyvärr få av dem kom från stekhete Adam Petterson. Istället kunde Ludvig Kalldin iskallt förvalta en straff som säkrade guldet, ett ganska väntat sådan sett till vad känslan var på förhand denna turneringen. Stort grattis till RIG för en stabil och väl genomförd turnering.

All eloge dock till silvermedaljören Pixbo. Från att på förhand vara ett frågetecken – fanns spetsen? Till att sedan vara uträknade under gruppen, för att sedan hitta extra växel och tillslut pressa RIG i en final. Oerhört imponerande!

Passar även på att skicka beröm till domarparet Nääs/Asplund Larsson som skötte matchen fenomenalt bra och av det jag såg under turneringen var man lika stabila de flesta matcherna.

I tjejernas final var såklart RIG favoriter, men om något lag skulle kunna matcha dem, så var känslan just att Rönnby skulle kunna göra det. Dela då med tanke på bredden man hade, men även att det fanns individuell spets och skicklighet i många av spelarna.

Det var dock RIG som gjorde 2-0 snabbt och känslan var att det redan då kunde rinna iväg. En oerhört viktig reducering kom från Rönnby via Line Fast, ett av få anfall som Rönnby hade där man lyckades komma loss från RIG:s man-man spel.

När Rönnby slarvade i andra perioden som Moa Berggren kunde utnyttja och även 4-1 kom kort därefter så var känslan att luften gick ur Rönnby. Ledningen blev 6-1, innan Line Fast reducerade igen, men fortsatt inget som direkt talade för Rönnby. RIG:s effektiva försvar blev i princip ännu tuffare när man skulle försöka trycka på. Målvakt plockades ut, men utan lycka. RIG vann till slut och levde upp till förhandstipsen där man visade varför man vunnit 21 av 22 matcher i allsvenskan.

Ett stort grattis till RIG och ett stort beröm till Rönnby som genomför en fin turnering.

Stort beröm också till Gustav Kinderdal, helgens bästa kommentator med lagom djupgående analyser och en säkerhet som fick matcherna att flyta på.

Stort tack till Innebandyfesten, Växjö, till alla 32 deltagande lag, domare, funktionärer och andra involverade.