Här är förre landslagstränarens nya uppdrag

Joel Rauswall är sedan fler år tillbaka ett väletablerat namn inom Innebandysverige. Efter hans egen karriär, där han under flera säsonger representerade Pixbo i SSL så tog ledarkarriären fart. Han har återfunnits på bänken i både Pixbos herrar och damer, i olika roller, bland annat som huvudansvarig och har också flera år bakom sig i Sveriges damlandslag. Nu väntar nya utmaningar till hösten där han kliver tillbaka till klubblags verksamheten i två olika föreningar.

Den uppmärksamma har via sociala medier kunnat notera att Rauswall dels är presenterad på Pixbos medier som spelarutvecklare för flera olika lag i deras verksamheten, men man kan även skymta Rauswall på Stenungssunds Instagram där han också presenterats och kommer ha en mindre roll kommande säsong. 

– Ja, precis, men huvuddelen av mitt uppdrag är i Pixbo. Uppdraget i Pixbo innehåller flera delar. 

– Dels ska jag arbeta som spelarutvecklare i SSL Herr, SSL Dam och i herrlagen i Pixbo Akademi. Jag kommer också arbeta som instruktör på Pixbos sommarläger Star Camp. 

– I herr och damlaget kommer jag främst jobba med att driva träningar och ge individuell feedback till spelarna, men även vara ett stöd för ledarstaberna.

– I Pixbo Akademi kommer själva uppdraget se liknande ut, men i större utsträckning, fler träningar. Jag ska driva träningar, utveckla träningsmijlön och dess innehåll, och utveckla individer i syfte att förbereda dem för SSL-spel inom ett par år.

– I Stenungsund är uppdraget egentligen en förlängning av mitt arbete på Nösnäsgymnasiet, där jag jobbar som Innebandyinstruktör. Jag kommer vara med en träning i veckan och jobba med träningsmiljön och vara lite ledarstöd, säger han om sina nya uppdrag som stundar. 

Det var efter det tunga VM-mästerskapet innan årsskiftet, som förbundet gick ut med att förbundskapten Lundström och delar av staben sparkas. En stab som Rauswall var en del av. Därefter har det varit månader av intensiva diskussioner där intresset har varit stort i närområdet av Göteborg. 

– Inte sådär jättemånga kanske, men de flesta elitklubbarna i närområdet (Göteborg med omnjed) har jag fört diskussioner med. 

– Sen har varit rätt tydlig med att jag inte vill flytta, samtidigt som jag känt att en roll med mer utveckling och utbildning är det som lockar nu. Det exkluderar säkerligen en del föreningar då de flesta söker en huvudtränare eller någon som är med på alla matcher osv. Så de här rollerna jag fått nu passar mig som handen i handsken. Jag kommer även arbeta med ledarutbildningar för Västsvenska Innebandyförbundet – det blir en spännande utmaning!

Det är flera år sedan Rauswall var involverad ”rejält” på juniorsidan, men har trots det kunnat se en del matcher och mästerskap för att kunna se trender och utveckling som han får chansen att tycka till om när frågan ställs. 

– Har som du skriver inte varit sådär väldigt involverad de senare åren, framför allt inte på killsidan, men har sett de flesta u19-kamperna och även Ungdoms- och Junior-SM. Ska man måla med väldigt breda penseldrag är det väldigt skickliga spelare, men jag tror det finns en hel del att arbeta med i beslutsfattande och intensitet. Det är inga hemligheter att det är det som skiljer Junior- gentemot SSL-spel, så där finns det alltjämt en resa att göra för väldigt många. 

Just U19-landslagets prestationer har ju senaste tiden varit ett hett ämne, speciellt när många också upplever att det avspeglar sig på seniorlandslagen som inte är regerande mästare på varken dam eller herrsidan längre. Resultat och prestationer som gör att analysen blir att vi numera blivit ikappsprungna och till viss del kanske passerade. 

– Halkat efter eller blivit ikappsprungna tänker jag. Jag tror verkligen inte att spelarna inom svensk innebandy är sämre idag än för x antal år sedan, om man hade ställt kull mot kull. Killarna hade en fantastisk 04-05-kull för inte allt för länge sedan till exempel, och det är ju väldigt avgörande för en u19-verksamhet. Innan dess hade man förlorat ett eller två raka mästerskap om jag minns rätt. 

– Däremot har de övriga toppnationerna kommit ikapp på topptalangerna, de börjar ju sina landslagsapparater mycket längre ner i åldrarna vilket ger effekt senare. Jag är inte övertygad om att det är den vägen Svensk Innebandy skall gå, men man behöver hitta sina alternativ till det.

– I en turnering är det väldigt ofta spetsen som avgör och där är övriga toppnationer ikapp. Det finns tydliga exempel i SSL, inte minst på damsidan där Thorengruppen och Kalmarsund som stod i Sm-finalen har många utländska spelare som några av sina absoluta spetsspelare (Kauppis, Kippilä, Larsson i Thorengruppen, Stankova, Buczek, Klubalova och en skadad Kubeckova i Kalmarsund). 

– Jag, som varit involverad i landslagsapparaten ett antal år, vill poängtera att förbundskaptenerna i alla landslagen gör ett oerhört stort och bra jobb med att driva sina verksamheter och optimera för turneringar och utvecklingen av spelare, de gör ett jättejobb sett till förutsättningarna.

– Men när det är spetsen som avgör i finalerna och det är så pass tight som det är nu, så kommer Sverige glida av pallen ibland, när marginalerna grinar en i ansiktet istället för att vara med en.

I sina nya uppdrag kommer han ha stor möjlighet att kunna påverka spelarnas utveckling och vilka områden som direkt är värda att prioritera och försöka utveckla. 

– Om vi fokuserar på akademin så kommer jag arbeta mycket med att träningsmiljöerna ska utmana alla spelare på respektive nivå. Hur utvecklar man en spelare som är ett halvår från att bli uppflyttad till SSL på samma träning som någon som är relativt långt ifrån SSL? Spelarna är redan väldigt duktiga tekniskt, passningar, avslut och hela den delen. De kommer inte träna på att dribbla konor. Jag kommer inte heller driva de taktiska delarna eller förbereda lagen inför kommande matcher, det har deras tränare ansvar för.

– Jag kommer arbeta mycket med spelförståelsen; Hur får man ut sina spetsegenskaper så ofta som möjligt? Hur samspelar man med sina lagkamrater så vi arbetar enhetligt? Det blir ganska abstrakt i text, men att bädda för att spelarna ska kunna spela med ännu mer kvalitet och intensitet tillsammans är min målbild kan man säga.

– Det finns också idrottspsykologiska utmaningar att jobba med i en sådan elitförberedande miljö med hög konkurrens. Kravställan och elitsatsningar, motgångar, ökad träningsmängd och så vidare. Saker man behöver kunna hantera för att bli framgångsrik.

– Min upplevelse och erfarenhet är att det är sådana delar som kommer göra steget till SSL så lätt att ta som möjligt för våra spelare.

Även om majoriteten av tiden kommer fokuseras i Pixbo, så ska även uppdraget i Stenungsund genomföras. Två helt olika föreningar och det i Pixbo såklart är en annan miljö där många delar av verksamheten andas elit och professionalism. 

– Jag tänker att man får försöka möta varje grupp och individ där de är på sin resa. Kravet från mig är att de ska vara intresserade av att bli bättre, att de ska vara ambitiösa. Det kommer se likadant ut i alla miljöer jag arbetar i tänker jag, men kanske på olika nivåer. 

När tror du att du i din roll kan se ”kvitton” på att det du gör är rätt och på vilket sätt kan det avspegla sig? 

– Det är en oerhört komplex fråga. Jag hade en diskussion om detta med en kollega och funderade på hur jag ska bedömas i min roll. Min roll är som sagt att utveckla individen, och det kommer bli svårt att mäta. Men om spelarna känner att de blir bättre eller får hjälp av mig i sin utveckling har jag ju påverkat i rätt riktning såklart. Men det är fortfarande spelarna själva som ska göra det. Jag kommer finnas där som en resurs för dem och se till att ge dem möjligheten att bli så bra de kan och vill bli.

– Jag har inga magiska övningar eller någon mall för hur spelarna ska spela innebandy, men har varit framgångsrik i att utveckla individer där de befinner sig i sina respektive karriärer. Jag ska försöka hjälpa varje spelare att bli så bra den kan och vill bli.

Om du skulle få skicka med tre tips, till yngre spelare som siktar mot SSL. Vilka tips och varför? 

– 1. Titta på elitinnebandy. Hitta ett lag du följer lite extra, någon spelare som liknar dig och din spelstil, eller som spelar på samma position. Vad gör de bra? Vad kan du ”kopiera” till ditt eget spel? Testa på träningen. När jag var 17-18 år gammal och drog korsbandet kollade jag jättemycket på Pixbo och framför allt Anders Hellgård. Jag tror att det finns oerhört mycket att lära om man kan börja titta och lite lätt analysera vad de bästa lagen och spelarna gör.

– 2. Hitta sätt att utmana dig själv varje träning. Försök att fokusera på någon del i ditt spel (som passar övningen eller träningen) som du vill utveckla eller spetsa, och försök att pusha dig ur din egen komfortzon. Hur bra man än är kan man alltid göra allting lite snabbare och hårdare, eller med större precision. Och när du gjort det, gör det igen, nästa aktion hela tiden. Det kommer gå bra ibland, man kommer misslyckas ibland, men om man bara tränar i sin komfortzon kommer man inte bli bättre tyvärr. Det gäller det mesta i livet skulle jag tro.

– 3. Träna extra utanför lagets träningar. Kan du skjuta på något mål i garaget? Har du fyra kompisar att spela med på någon gammal asfaltsplan? De flesta har säkert någon gammal klubba de kan offra för att träna extra utomhus. Spela andra sporter också – vad kan man ta med sig till innebandyn från en fotbolls-, handbolls- eller hockeyträning till exempel?

Är man nära SSL-nivå kanske din extraträning är något gympass eller att lära sig något om idrottspsykologi? All extraträning behöver inte vara i en fin innebandyhall, eller vara jättejobbig och ta väldigt mycket tid, men jag tror att om man vill bli riktigt bra behöver man lägga lite mer tid än enbart lagets egna träningar.