Igår meddelande en av världens bästa spelare genom tiderna, om inte den allra bästa, Anna Wijk, att hon lägger klubban på hyllan efter tolv och en halv säsong i världens bästa liga. Inte ett helt oväntat beslut då 30-åringen blev mamma för första gången i somras och hon har varit i valet och kvalet att sluta i flera säsonger. 

Men igår kom det definitiva beslutet som sätter punkt för en av svensk innebandys allra största karriärer. 

– Det var väldigt känslosamt igår och det känns sorgligt idag att det är över. Men samtidigt är det skönt att beslutet är tagit. Det har varit ganska så mycket samtal med klubbar fram och tillbaka som jag inte kunnat ge några besked till. Så det känns både skönt och sorligt på samma gång idag, säger Wijk till Innebandymagazinet och fortsätter:

– Jag har haft känslan ett tag att det skulle vara över. Men det är klart att det även är en stor sorg samtidigt som det är skönt. Innebandyn har varit en så stor del av mitt liv i så många år och nu är det över.

Beslutet tog Wijk redan i förra veckan men det blev väldigt påtagligt under gårdagen då hon offentliggjorde det. Att gårdagen var väldigt känslosam går inte att ta miste på då den normalt så energifyllda superstjärnan är väldigt lugn och samlad under intervjun.  

– Det var jättemycket folk som hörde av sig igår med fina meddelande och med många minnen. Det var väldigt häftigt att se att det var så många som bryr sig och uppskattar det jag har gjort. Det kändes väldigt fint.

Hur kom du fram till beslutet och varför gick du ut med det just igår?

– Jag har haft känslan ett tag att jag hade gjort min sista match och det var deadlineday igår. Så skulle jag ha spelat denna säsong var jag tvungen att ta ett beslut. Så därför gick jag ut med beslutet igår. Jag har inlett en ny fas i livet där vi fått vårt första barn och mycket tid går till honom. Jag känner att jag inte har motivationen lika starkt längre och ska jag göra något vill jag göra det helhjärtat. Jag har varken tid eller motivation för att gå all in nu och då väljer jag att lägga ner istället.

Flera före detta storstjärnor har skaffat barn och lagt av för att sedan göra comeback igen. Bara i år har Emelie Lindström och Helena Lundqvist gjort comeback och även Wijks radarpartner Malin Andréasson har kommit tillbaka. Men att det skulle bli en comeback för Wijk i framtiden utesluter hon, i alla fall som spelare.  

– Jag är säker på att det är färdigspelat för min del. Jag har gjort mitt på spelarsidan. Sedan är jag kanske inte beredd på att släppa allt med innebandyn, jag jobbar ju på ett innebandygymnaium och jag har en vision om att gå mot tränar- och ledarhåll i framtiden. Men det får vänta ett tag.

Vad kommer du gör med alla fritid du får på kvällarna framöver när det inte är några innebandyträningar längre?

– Jag kommer att fokusera på familjen först och främst sen älskar jag fortfarande att träna så jag kommer försöka få in så mycket träning som möjligt. Jag spelar mycket padel och golf. Så det kommer bli fokus på familj, vänner och träning framöver.

Hur bra är du i golf då?

– Jag ligger runt tio just nu i handikapp, men då spelade jag inget förra sommaren för att jag var gravid. Så tanken är att ta upp golfen igen i sommar, så jag hoppas att handikappet ska sjunka fort.

Sandvikenprodukten debuterade i Svenska Superligan 2008/2009 med IKSU och spelade med Umeålaget i två säsonger samtidigt som hon gick på RIG Umeå. Efter studenten blev hon värvad till KAIS Mora där hon spelade i tio säsonger innan hon valde att flytta ihop med pojkvännen i Stockholm efter flera års distansförhållande. Efter flytten till huvudstaden valde hon bort alla erbjudanden från SSL, för att hedra Mora, för att bli spelande tränare i allsvenska Storvreta. Men det blev bara fem matcher med Storvreta innan pandemin stängde ner Allsvenskan och då passade Wijk på att spela fyra matcher med Mora igen. Fyra matcher som blev de sista i en lång och framgångsrik karriär som så klart innehåller mängder av fina minnen.  

– Det är jättesvårt att plocka ut något enskilt minne. Men det är klart att SM-guldet med Mora 2015 står högt. Vi slet hårt i många år och förlorade många finaler så det betydde väldigt mycket att vi vann till slut. Både för mig personligen men även för KAIS Mora som förening.

Anna Wijk är den bästa poängplockaren genom tiderna i SSL med 933 poäng och hon tog medalj varje säsong hon spelade. Ett silver och ett brons med IKSU under RIG-tiden och sedan 1 guld, 6 silver och 3 brons med Mora. Superstjärnan spelade även 10 år i landslaget där hon gjort flest landskampspoäng av alla genom tiderna med 196, hon har även gjort flest VM-poäng av alla med 88 poäng samt att hon tagit flest VM-guld i historien med sex stycken.  

– Alla VM-guld är speciella på sitt sätt. Det var bara en ära att få dra på sig landslagströjan i så många år. Att få vinna sex VM-guld och vara kapten under flera säsonger var en oerhört stor ära för mig som jag är sjukt stolt över och tacksam för att jag fick uppleva.

Vilken av dina sju guldmedaljer är du mest stolt över?

– Det är jättesvårt att jämföra då jag är stolt över alla guld. Men med tanke på att vi slet så hårt för SM-guldet så väger det kanske lite tyngre.

Moraikonen har satt de flesta rekorden som finns och hon har uppnått flera milstolpar som ingen annan varit i närheten av. Men hon har även ett rekord i förlorade SM-finaler (7) som kanske inte är lika roligt att prata om. Så att Mora lyckades vinna till slut 2015 och att det är hennes höjdpunkt på den helt makalösa karriären är inte så svårt att förstå.   

– Det var otroligt skönt att vi lyckades det året, det ska jag inte sticka under stolen med. Det betydde jättemycket. Vi hade många tuffa finalförluster och vi förlorade på tok för många finaler. Men nu när jag ser tillbaka på det är jag ändå oerhört stolt över vad vi presterade under så många år. Jag vet inte hur många finaler vi spelade i rad. Även om vi inte presterade på topp i finalerna så tog vi oss ändå dit säsong efter säsong och det var en fantastisk styrka av laget och hela föreningen.

Nio gånger har Wijk blivit utsedd till årets center i SSL, tre gånger har hon blivit utsedd till årets spelare i svensk innebandy och vid fyra tillfällen har hon blivit utsedd till världen bästa spelare, flest gånger av alla. Under karriärens gång har hon satt mänger av rekord och uppnått massor av milstolpar och varje gång vi har frågat henne om något rekord eller milstolpe har hon alltid svarat samma sak. ”Det är inget jag tänker på nu utan det är något som jag kan titta tillbaka på när karriären är slut”. 

Så nu när karriären är slut, vilket rekord eller milstolpe är du mest nöjd med? 

– Det är jättesvårt att säga men det är en stor skillnad nu när man lagt av. Som spelare vinner man VM-guld sedan åker man hem och spelar en seriematch direkt efter det. Man är så inne i det så man hinner inte reflektera så mycket, men det har jag börjat att göra nu. Men det är inte de individuella priserna som väger tyngst utan det är alla gulden som jag är mest stolt över. Sedan är det klart att jag är väldigt stolt över att ha blivit utsedd till världens bästa spelare fyra gånger. Det är något som man bara drömmer om som liten och något man bara säger: ”Jag ska bli bäst i världen”. Men det blev jag och det är otroligt häftigt att jag blev det fyra gånger och det är även ett bevis på att jag presterat bra under lång tid.

När man pratar om Anna Wijk och hennes bedrifter på planen är det oftast hennes unika spelsinne och förmåga att lägga lasermackor som ingen annan ser, som kommer på tal. Totalt gjorde hon 397 mål och 732 assist i SSL och landslaget. Jag har intervjuat Wijk otaliga gånger genom åren men jag kan inte komma på att vi någonsin pratat om något speciellt mål som hon har gjort. 

Så vilket mål kommer du ihåg bäst från karriären? 

– Åhh…..den var svår (Lång tystnad). Jag vet faktiskt inte (lång tystnad igen). Nä, jag kommer inte på något, jag har inget bra svar.

Vilken framspelning kommer du ihåg bäst då?

– Den var betydligt lättare. Det är såklart från mitt senaste VM 2019 när jag spelar fram till Johanna Hultgren i sudden och vi avgör VM-finalen. Hela turneringen var fantastiskt och att vi fick avgöra på det sättet var otroligt häftigt.

Under sin fantastiska karriär har Wijk haft många personer och tränare som hjälpt henne bli så bra som hon blev och det är ett par som hon vill tacka lite extra mycket. 

– Den första jag vill lyfta är Roger Jonsson som tog mig till Mora 2010. Jag hade honom som tränare i flera år och han har varit med i föreningen i tusen år. Han har verkligen betytt mycket för min utveckling men även betytt mycket för mig på ett personligt plan. Han är en otroligt fin människa som bryr sig som allt och alla och han blev som en extrapappa för mig i Mora. Sedan måste jag lyfta min familj som alltid stöttat mig och hjälpte mig under hela karriären. Jan-Erik Vaara förtjänar också ett stort tack då han vågade ta ut mig till landslaget som 17-åring. Det var sjukt oväntat men otroligt häftigt att han vågade satsa på mig. 

Det är ju inte ofta man får chansen att uppleva någon som är så dominant i en sport som Anna Wijk har varit och hennes betydelse för daminnebandyn går nog inte att beskriva i ord. Men enligt superstjärnan själv så kommer det alltid att komma spelare som utvecklar sporten framåt och på frågan vem som kommer bli nästa Anna Wijk svarar hon så här: 

– Jag var väldigt imponerad över det som Maja Viström presterade i sitt första A-landslags-VM. Hon gick in och tog för sig och var en ledande spelare under hela turneringen men även i finalen. Hon har en väldigt fin framtid framför sig och hon kommer vara oerhört viktig för svensk innebandy i många år framöver.

Tack för showen Anna och lycka till med vad du än tar dig för i framtiden!