Magiskt och tragiskt

När något geni i sekretariatet valde att spela den gamla hockey-hitlåten Den glider in i samband med att matchuppvärmningen avslutades förstärktes min goda känsla inför den avgörande VM-kvalmatchen mellan Italien och Danmark.

I kraft av en tio placeringar högre världsranking var Danmark naturlig förhandsfavorit men när vi i 1–2-underläge fick en tvåminutersutvisning med oss fanns chansen att verkligen skapa momentum. Tyvärr lyckades vi släppa in tre mål i det numerära överläget och uppförsbacken blev genast brant. Jag har varit med om massor i innebandyn men aldrig att ett lag har släppt in tre mål under en och samma tvåa. Har vi slagit någon form av världsrekord?

I 1–5-underläge efter två perioder lyckades vi ändå skapa en push i tredje perioden och kom upp till 3–5 med bud på mer innan Danmarks 6–3 i tom kasse släckte det sista hoppet.

Efter slutsignalen var det känslosamt med ledsna tjejer och jag kunde inte själv hålla tårarna borta. Tjejerna uppträdde verkligen som ett lag i den avgörande matchen och hade förtjänat mer.

Det är magiskt med idrott men att förlora är tragiskt – speciellt i avgörande matcher där vinnaren tar allt och förloraren får ingenting.

* * *

Jag vann inte priset som bäst klädd bland ledarna i landslagen.

Jag har mest skrotat runt i hoodie, shorts och träningsskor.

Sista matchdagen växlade jag upp len aning med pikettröja, ljusblå shorts och vita sneakers.

Om jag själv fått rösta fram en nummer ett hade jag valt Danmarks Jakob Buhrkall – eftersom min danska är ännu sämre än min italienska kör vi hans engelska titel athletic therapist – som sportade en riktigt skön hippielook med hawaiiskjorta, slitna jeans och rastamössa.

* * *

Det har varit en otroligt intressant vecka i och med Italien.

Jag känner mig oerhört tacksam för möjligheten att få vara med landslaget och kreddar främst Rune Fabio Engström som i höstas ställde frågan. Det har varit erfarenhetsbyggande och lärorikt, och jag bär med mig unika minnen och upplevelser. Vi har mestadels haft väldigt roligt och ibland har jag skrattat så att jag har gråtit.

Bäst av allt har varit alla möten med kända och okända människor. Det finns sällsynta undantag som bekräftar den regeln men människan är i grunden en fantastisk varelse.

Det har varit jobb från gryningen till midnatt med möten, matcher, media, scouting och så vidare, och så vidare, och jag har verkligen njutit av att få vara med och bidra lite grand.

Det har varit ungefär som att bo i en torktumlare och jag har aldrig tidigare slagit på tv:n på hotellrummet först sjätte dagen. Jag inbillade mig på förhand att det skulle bli någon lucka att hinna in till samhället men jag hann aldrig ut från Bella Italia-komplexet så det får bli nästa gång och på semester.

Jag har verkligen levt i VM-kvalbubblan och har knappt en aning om vad som hänt i världen utanför den. Nu är jag – om möjligt – mer slut i huvudet än någonsin och längtar hem till nära och kära.

* * *

Som en hommage till Per Carlén (silverpallen OS 1996 i Atlanta, ni minns) lämnade Erik Fogdegård sina skor på en pall i hotellrummet.

* * *

Det har varit makalöst att uppleva vilken effort tjejerna stoppar in i det italienska landslaget samtidigt som de betalar sina resor till landslagssamlingarna och inte har ett öre i ersättning.

För att få över Pontus Boman som målvaktstränare bjöd Schweiz över Sverige lönemässigt och de schweiziska spelarna har ersättning på 20 procent av en heltid.

Skilda världar.

* * *

Vår allroundspelare Xenia Wyss fyllde 22 år lördagen till ära.

Lagkompisarna uppvaktade med morgonsång och eftersom Xenia avbröts i tandbostningen hjälpte tandkrämen till att släcka ljusen i utblåset.

* * *

Sista kvällen blev trevlig och vi lyckades släppa den stora besvikelsen med lekar och samkväm.

Bella Chopard, till vardags i allsvenska Åkersberga, fick också ta emot Dalahästen som uppföljning på att hon (utsedd av ledarstaben) IFF-prisats som turneringens MVP i Italien.

En avslutning i dur.

* * *

Det blir inget VM i Tjeckien i december för Italien men det kommer ett nytt VM 2027 och en resa dit ska starta.

Italiens mångkunnige allt-iallo Jörgen Olshov låter hälsa:

– Om det finns spelare med italienskt påbrå som är intresserade av ett äventyr för livet med le Azzurre är det bara att höra av sig.

* * *

Roligt att ni är många som följt bloggen och på olika sätt visat uppskattning.

Tack ska ni ha, det gjorde vi bra.

Ciao Italia!

Jonas Fahlman

Jonas Fahlman har varit verksam inom innebandyn sedan 1987 i en mängd olika roller på alla nivåer. Idag är Jonas aktiv som general manager för Skellefteå Floorball Cup, distriktsdomare och utbildare av tränare. Jonas är även mångårig skribent för Innebandymagazinet och bloggar från VM-kvalet i Lignano Sabbiadoro i egenskap av assisterande förbundskapten i Italiens landslag.

Alla blogginlägg