Lite sång, lite dans, lite naket

Det kändes högtidligt och rörande att minuterna före första tekning se tjejerna stå uppradade på mittplan med armarna om varandra och stämma upp i den italienska nationalsången – inte minst textraderna:

Uniamoci, amiamoci,
unione e amore

För er som inte är är så bevandrade i det italienska språket betyder det:

Låt oss enas, låt oss älska varandra,
Unionen och kärleken

Kanske var även spelarna lite tagna av stundens allvar. När landskampen drog fick vi 0–1 i baken redan efter 26 sekunder och det rann till slut iväg till 2–11 mot ett effektivt Polen där superstjärnan Buczek ändå bara gjorde ett enda mål – en irriterande felträff som skruvade sig in i vårt mål.

Det är bara att medge att Polen var större, starkare och skickligare, men det är tätt på given och inget att hänga läpp över. Normalt vinner också världssexan Polen mot 18-rankade Italien med X antal bollar.

Det finns positiva saker att ta med sig till den viktiga kvalfortsättningen. Vi hade en stegrande kurva genom hela matchen och fick allt bättre träff i defensiven. I tredje perioden spelade vi 1–1 i spel 5/5 (Polen gjorde mål på matchens enda utvisning). Vår aviga forward Marta Pelliccioni visade offensiv spets med två snygga mål, varav ett på straff, och blev dubbelt prisad efteråt – dels av IFF som matchens lirare i vårt lag med medalj, dels av Maya Amodeo som skickade vidare den interna trofén dalahästen.

Dåliga förlorare skyller ibland på domarna men jag ger schweizarna Christian Crivelli och Davide Rampoldi tummen upp – enda misstaget var när Polen felaktigt fick ett mål bortdömt för hög klubba i andra perioden. Då ledde Polen redan med 7–1 så det kunde Mikael Jeppsson & Co i det polska båset leva med.

På läktaren räknade vi nästan ihop ett hundratal denna tidiga eftermiddagsmatch – 97 för att vara exakt – men det dånande emellanåt på publikplats med tryck framför allt från den polska klacken med en tung trumma och där ”Forza Italia”-gänget försökte kontra med friska ramsor.

Nu laddar vi om för torsdagens ”do or die”-match mot för oss jämbördiga Frankrike där det blev 2–2 i senaste landskampen i höstas. Frankrike föll i sin första gruppspelsmatch med 1–14 mot Slovakien.

* * *

Packade lätt och utgick från att hotellrummet skulle innehålla schampo.

Tji fick jag och när inte alltför hårfagre Erik Fogdegård tänkt lika illa fick jag starta i arla morgonstund med att i bara kalsongerna tassa över till Rune Fabio Engström i hotellrummet bredvid. Tur att ingen drabbades av den nakenchocken och Rune erbjöd på ett svart schampo med en mystisk, utspädd konsistens, så om håret trillar av vet jag vem jag ska skylla på.

Rune visar emellanåt charmig kaxighet och dåligt omdöme. Som när han ville slå vad med mig om att Polen kommer att sluta före Schweiz i detta VM-kval trots att schweizarna bombade in mål i sin match mot Nederländerna.

Jag antog vadet på studs och det betyder att Rune i samband med banketten på lördag får bjuda mig på ett glas bättre rödpang. Jag avser välja något från den övre hyllan.

* * *

Det värmer ett gammalt tränarhjärta att se vilken härlig stämning det är i landslaget och den lagsammanhållning som finns hos tjejerna – trots att de vanligtvis befinner sig i olika länder, pratar olika språk och hör hemma i helt skilda klubblagskulturer.

Där vi ledare vid måltiderna i hotellrestaurangen sitter vid precis samma platser vid precis samma bord, hamnar tjejerna alltid vid olika bord med nya spelare när vi ska äta och det skrattas och stojas oavsett. Ett gott tecken.

En stor skrattfest vid ett lagmöte bjöd Ida Franzi på innehållande en otrolig historielektion inför hela gruppen på temat Jesus & Maria.

Avkoppling utesluter inte heller påkoppling. Anastacia Zatta anslöt kvällen före premiären som sista spelare till truppen – sen ankomst med anledning av studier – och det var seriositetsmässigt högst imponerande när Tobbe Ljungholm körde taktiska genomgången med henne och hon hade antecknat ner hela den omfattande digitala playboysen i an analog anteckningsbok med diverse highlights.

* * *

Sprang på mina ukrainska vänner Artem Zolotar och Volodar Ilyk vid frukosten.

De dömer VM-kvalet i herrarnas U19 och ser fram emot att återkomma som mycket uppskattade domare till Skellefteå Floorball Cup i april/maj – om inte omvärldsläget eller en eventuell uttagning till det samtida VM-slutspelet ställer till det.

* * *

Det snackas hockey även i nordöstra Italien.

Jag har tvingats utstå en hel del syrliga kommentarer från kända och okända ansikten om Skellefteå AIK:s sällsynta bristande förmåga i att spela hockey under inledningen av veckan.

Efter den förlösande hemmasegern mot Leksand för Guldstans favoriter har det däremot varit knäpptyst.

* * *

Vi tog en kvällspromenad med laget i omgivningarna när Tobbe Ljungholm plötsligt fick feeling och bestämde att vi skulle göra halt på en fotbollsplan.

Sedan tog spelarna över showen och Camilla Olshov initierade något som jag tror hette ”hi-ha-ho” som jag inte fattade mycket av och som mest av allt för mig påminde om en slags komplicerad ringdans. Ibland är det tur att man kan skylla på att man är fotograf.

Camilla kan ta tag i liret även på innebandyplanen. Efter att ha stått över mot Polen är hon lyckligtvis spelbar till Frankrikematchen.

Ciao Italia!

Jonas Fahlman

Jonas Fahlman har varit verksam inom innebandyn sedan 1987 i en mängd olika roller på alla nivåer. Idag är Jonas aktiv som general manager för Skellefteå Floorball Cup, distriktsdomare och utbildare av tränare. Jonas är även mångårig skribent för Innebandymagazinet och bloggar från VM-kvalet i Lignano Sabbiadoro i egenskap av assisterande förbundskapten i Italiens landslag.