Från sjundeplats till guldjubel: ”Sjukaste någonsin”

HCR Rychenberg blev schweiziska mästare för första gången i klubbens historia efter att ha gjort verklighet av uttrycket: ”I ett slutspel kan allt hända”

Grundserien var minst sagt knackig för HC Rychenberg Winterthur. Faktum är att de vann blott sju matcher efter ordinarie tid i grundserien vilket betydde en sjundeplats i tabellen. Men efter ett tränarbyte till den rutinerade profilen Philippe Soutter började pusselbitarna så sakteliga falla på plats. Samtidigt växlade den nye superstjärnan Oskar Weissbach upp mer och mer under säsongen efter att inledningsvis haft problem med lite skador.

I slutspelet inledde de med att svepa fjolårsfinalisterna Tigers Langnau (där Alexander Hedlund var topscorer) med 4-0 i matcher. Därefter slog man ut stormakten och tabellettan Wiler-Ersigen (Alexander Galante Carlström och Ludwig Persson) med 4-1 i matcher.

Då fanns “bara” ett hinder kvar för att fullborda sagan om guldet – nämligen regerande mästarna Zug United och dess världsstjärnor i form av Robin Nilsberth, Albin Sjögren, Tobias Gustafsson, Miko Kailiala, Sami Johansson och Justus Kainulainen. I Zug spelar även svenske U19-landslagsmannen Linus Hedlund, som är uppvuxen i Schweiz men har en svensk pappa (Magnus Hedlund). 

Och det började riktigt bra i BCF Arena, som normalt sett är hemmaplanen för hockeylaget Fribourg-Gottéron. Johan Larsson, med ett förflutet i just Zug, satte 1-0 redan efter 2.41 och i inledningen av andra perioden kunde Rychenberg öka på ända upp till 4-0 innan Zugs världsstjärnor vaknade till liv. Superfemman med Gustafsson, Nilsberth, Sjögren, Kainulainen och Kailiala var inblandade i samtliga mål och poäng för Zug i matchen, där Kainulainen stack ut mest med sina 2+1, varav ett riktigt drömmål med backhand. 

Straffar fick till slut skilja lagen åt, där det var noterbart att Weissbach, Sjögren, Nilsberth, Kailiala och Kainulainen samtliga brände sina straffar. Istället blev den egna produkten Tobias Studer stor hjälte med sin backhand-under-armen-straff. 

”Vinner sju matcher i serien – nio i slutspelet”

Oskar Weissbach fick lämna finalen poänglös men satte ändå en stor prägel på matchen med sitt enorma slit och flera publikfriande aktioner med boll.

– Se dig omkring själv, det är gult överallt, säger han mitt i guldfirandet nere på innerplanen och blickar upp mot publikhavet med tillresta supportrar till den fina ishockeyarenan i Fribourg.

– Vi vinner alltså sju matcher i serien och sedan nio i slutspelet. Det vi gjort är nog det sjukaste någonsin i schweizisk innebandy tror jag, nu är jag bara lycklig och vill fira, fortsätter han och försvinner vidare i vimlet. 

Johan Larsson delade också med sig av sin analys av matchen. 

– Det är en jämn match där momentum svänger åt båda hållen. Men på något vis var det vår tur att vinna. Efter att ha haft en del stolpe ut tidigare säsonger hade vi stolpe in i år. Vi har haft ett grymt flow i det här slutspelet, säger Larsson från lilla Hammerdal utanför Östersund, som efter en säsong i Zug och tre säsonger i Rychenberg inte har klart med klubb än för nästa säsong. 

Den stora grejen i övrigt var förstås att legendaren Robin Nilsberth gjorde sin sista match och därmed satte punkt för sin mäktiga karriär. Han gjorde också ett karaktäristiskt mål när han tryckte in ett slagskott från distans till 3-4 i början av tredje perioden. Ett ytterligare guld – eller silver som det nu blev – förändrar egentligen inte särskilt mycket när hans enastående karriär summeras. Det viskades även om att Sami Johansson, som fick kliva av skadad men satte en straff, kan ha gjort sin sista match i karriären när han nu flyttar hem till Finland. 

Objektivt sett är det såklart kul för sporten att ett lag som kommer sjua i tabellen kan gå hela vägen och ta guld. Dessutom tog uppstickaren Thurgau hem cupen, vilket innebär att de stora drakarna fick klara sig utan titlar i år.