Målvaktens känslosamma inlägg berör – ”Vi har redan vunnit livet”

IBK Lund har genomlidit en av sina svåraste perioder efter den allvarliga bussolyckan i januari, som lämnade laget både fysiskt och psykiskt skakat. Trots detta har innebandyförbundet beslutat att laget måste spela klart säsongen – ett beslut som av många i klubben kallats både omänskligt och groteskt.

På lördag väntar den första matchen sedan olyckan, och lagets målvakt, Hugo Prahl, är tydlig med att beslutet känns surrealistiskt. Han har delat ett känslosamt inlägg på sociala medier där han beskriver hur olyckan förändrat livet för honom och laget. ”Vi spelar för varandra, för dem som inte kan, och för att hedra det vi har gått igenom,” skriver Prahl bland annat i inlägget som du kan läsa i sin helhet längst ner i artikeln.

”Jag vet inte hur jag ska kunna fokusera på matchen”

Innebandymagazinet har pratat med målvakten inför mötet med Visby IBK, en match han beskriver som allt annat än självklar.

– Tankarna inför matchen är väldigt märkliga, man spelar ju aldrig en match utan att ge 110%. Rent sportsligt gäller det väl att försöka koppla bort så mycket som möjligt, men jag tror det blir svårt. Extra påtagligt att det är en hemmamatch, med våra nära och kära på läktaren – de har självklart också påverkats av det som hänt. Det finns chans att det blir ett otroligt evenemang med mycket känslor. Sen vore det grädden på moset om vi tar tre poäng såklart, men nästa tanke är att resultatet i sig är lite sekundärt. Vi får se hur det känns när vi väl står där igen, säger Prahl.

"Vi har redan vunnit – vi lever"

Föreningen har rasat mot förbundets beslut att laget måste fullfölja säsongen. Prahl delar frustrationen, men har samtidigt börjat förlika sig med situationen tack vare det massiva stöd laget fått.

– Ja, vad kan man tycka egentligen? Det är vad det är. Men självklart känner man irritation och är lite nedslagen. Samtidigt är det fantastiskt att se all underbar respons vi har fått från folk runt omkring. Jag upplever att de flesta står bakom oss och delar vår syn på förbundets beslut. Sen gäller det att lägga energin där vi kan påverka, och tyvärr är det bara att acceptera läget. Men jag säger inte att vi accepterar beslutet i sig, bara att vi måste förhålla oss till det. Oavsett vad som händer framöver känner jag att vi redan vunnit – vi lever, och det är det som faktiskt betyder något.

Trots allt stöd utifrån har det varit inom laget som de starkaste banden har skapats.

– Stämningen i laget är otrolig. Vi tar hand om varandra, lyssnar, ger energi och tar oss igenom dagarna tillsammans. Vi hör av oss till varandra direkt när vi vaknar, pratar stora delar av dagen, umgås på eftermiddagarna och tränar i den mån det går. Jag hoppas inte att jag talar för mig själv när jag säger att stödet inom laget har betytt oerhört mycket.

"Kvällarna och nätterna är värst"

Vardagen har inte varit sig lik sedan olyckan, och Prahl beskriver hur han hanterar de psykiska påfrestningarna.

– Hur kan man egentligen må efter en sån här händelse? Det går i vågor. Ena stunden är man orolig för sina vänner, nästa stund ledsen, sedan tacksam över att man själv inte ådrog sig livshotande skador. Kvällarna och nätterna är värst, antar att det är då man tillåter sig själv att grotta ner sig i tankarna, och olyckan spelas upp i huvudet om och om igen. Men jag har en otrolig sambo som ger mig tid att prata när jag behöver, samtidigt som hon förgyller vardagen med skratt och påminner mig om hur livet egentligen ska vara. Det har hjälpt mig massor.

"Jag kanske är tillbaka tidigare än jag borde"

Lund har kommunicerat att de endast har sju utespelare redo för spel och ingen tillgänglig målvakt. Men Prahl antyder att han kanske kan ställa sig mellan stolparna tidigare än förväntat – trots att han egentligen inte borde.

– Vi idrottsmän är i regel väldigt optimistiska. Under normala omständigheter borde jag nog inte spela alls den här säsongen. Men vem vet, kanske är jag tillbaka redan på lördag? Eller kanske om två veckor. Vi får se, jag håller hoppet uppe.

"Vi behöver all hjälp vi kan få"

Prahl hoppas att hans inlägg ska få folk att ta sig till hallen och stötta laget på plats. Men för dem som inte kan vara där fysiskt kan det finnas andra sätt att bidra – kanske genom en soffbiljett, som var populärt under pandemin?

– Som jag förstått det kommer vi ha valfritt inträde till matchen, där alla intäkter går till oss i herrlaget. Vi har några längre bortaresor kvar och vi vill absolut inte sätta oss på en buss igen i närtid. Men det är en ekonomisk fråga som är svår, och vi får se vad föreningen kommunicerar i veckan.

För tre veckor sedan, när vi var på väg till en bortamatch i Stockholm, förändrades våra liv på ett ögonblick. Den fruktansvärda bussolyckan, som vi knappt kan förstå var verklig, satte oss alla på ett prov som vi aldrig kunde ha förberett oss på. Paniken, identifiering av vem som var skadad och på vilket sätt, hur hjälper jag mina kamrater på bästa sätt? Jag har ingen sjukvårdsutbildning... Och upplevelsen att se sina lagkamrater i detta skick? Vi åt frukost tillsammans för två timmar sedan.

Vad är det som sker? Vi var alla chockade och skadade på olika sätt – fysiskt, mentalt och känslomässigt. Nu, tre (långa) veckor senare, är vi fortfarande mitt i en process av bearbetning. Det är svårt att förklara känslorna som vi bär med oss varje dag. Men det är också en period av reflektion. En period där vi verkligen har fått känna på styrkan i det vi kallar laganda, och den enorma kärleken och stödet vi har fått från våra familjer, nära och kära, arbetskollegor och, såklart – lagkamrater. Alla involverade på ett eller annat sätt har blivit som en enda stor familj. Utan er hade vi aldrig orkat. Er värme, förståelse och stöttning har hjälpt oss att stå på benen när vi har velat ge upp.

Vi har vädjat till förbundet om att få ta ett steg tillbaka, för våra kroppar och sinnen är långt ifrån hela. Men förbundet beslutade att säsongen ska slutföras – IBK Lund Elit ska spela från 8/2. Annars är en tvångsdegradering ett faktum. Ett beslut jag inte kan förstå, ett beslut jag anser vara omänskligt, grymt och fel. Men, när detta beslutet kommunicerades, satt en mindre skara av laget i ett omklädningsrum i Lerbäckshallen, vi kollade varandra i ögonen, tog en sekund att ta in detta. Detta var så långt borta från vår verklighet just nu. Vi beslöt oss för att ge det ett försök. Vi spelar.

Många av oss har spelat ihop de senaste fem åren, tagit oss från division 1 till Allsvenskan, genomgått en omstrukturering av Allsvenskan och nu etablerat oss på riktigt. Det finns ett värde i detta som vi inte kan ge upp. Vi är väldigt få spelare som är fysiskt kompatibla att spela, ingen är mentalt redo att tävla. Men vi spelar för varandra, för dem som inte kan, för alla som står oss nära i denna misär. Detta är en del av vår identitet, en del av oss som personer – att spela innebandy.

Nu på lördag, den 8/2 spelar vi första matchen sedan olyckan. Serieledarna Visby IBK kommer på besök till Lerbäckshallen i Lund. Matchstart 13:00.

• VALFRITT INTRÄDE. •

Det kommer vara en match som vi aldrig kommer att glömma. Kanske inte just för den sportliga prestationen, utan för gemenskapen, för styrkan i att stå tillsammans trots allt vi har gått igenom.

Vi behöver er närvaro mer än någonsin.

Kom och stötta oss, och kom i tid!

(En dröm vore en fullsatt hall redan inför uppvärmningen 12:15)

Vi ses där!