Vi vill ha mål, mål, mål. Mera mål. Och mål, det kommer det att bli.
Okej, Markoolio är to be perfectly honest – som David Beckham emellanåt valde att uttrycka sig – långtifrån någon personlig favoritartist men hans förmåga att leverera slagkraftiga budskap i sina refränger får man ge honom.
Precis som man får ge IBK Umeå Norr – ett gubbgäng med en massa rutin från de högre serierna som numera är hemmahörande i division II Västerbotten – sin förmåga till målskytte.
Nyligen dömde jag Morö Backes division II-match mot nämnda IBK Umeå Norr.
Efter att jag och min domarkoillega Patrik Häggström fått ägna en hel kväll åt att i princip uteslutande blåsa mål – nästan ett i minuten – stod det till slut 6–50 på resultattavlan. 6–50! 6–50!! 6–50!!!
Lokaltidningen Norran fick bekräftat av Västerbottens Innebandyförbund att det är rekordsiffror på den högsta distriktsnivån. Om det till och med räcker till något slags riksrekord för att trots allt vara på så pass hyggligt hög nivå kanske någon statistikbitare som läser Innebandymagazinet kan besvara?
Norran, ja. Vanligtvis får Skellefteås division II-lag några pliktskyldiga rader i tidningen efter matcherna. Nu blev det en artikel som slogs upp stort både på sajten och i papperet. Jodå, målfester genererar uppmärksamhet, till skillnad från exempelvis 5–6 som hade mötts med omvärldens axelryckning.
– Vi var inte tillräckligt bra helt enkelt. Långt ifrån dessutom, sa Morö Backes Mikael Nöjd till Norran.
Det får ses som säsongens största understatement.
Tyvärr var åskådarantalet i Morö Backe-hallen nere på tiotalsnivå och för er som missade allt från publikplats kan jag berätta att målvakten Elias Carlsson var hemmalagets främste spelare och radade upp ett helt gäng svettiga räddningar. 60 gjorda mål fanns klart inom räckhåll för Umeå Norr med lite vassare utdelning. Förre SSL-stjärnan Peder Bodén hade skrapat ihop mer än elva egna poäng i den här matchen om han inte vinnlagt sig om att skönheten, och inte bara effektiviteten, skulle finnas med i anfallsspelet.
Var vill jag då komma med detta unika exempel?
Det är lätt att förfasas över astronomiska siffror likt dessa och hela tiden lägga fokus på hur dåligt det lag som släpper in många mål är – istället för att hylla hur bra det lag som skjuter en massa mål är.
Ett återkommande inslag kring innebandyns världsmästerskap är att när stora, starka, skickliga Sverige klämmer dit något litet innebandyland med så många mål att det krävs flera matchprotokoll, är att fokus alltid bland sportens belackare hamnar på hur usel förloraren är och hur begränsad innebandyvärlden är. Varför det samtalet förs så mycket tystare när Sveriges landslag i handboll vinner med monstersiffror mot handbollens outvecklade nationer kan ni diskutera i smågrupper och sedan redovisa slutsatserna till de sändande tv-bolagen.
Det är bakåtvänd keps-coolt med poängkungar och poängdrottningar som når milstolpar med hundratals och tusentals poäng. I det sammanhanget drar jag samtidigt en lans för att innebandyn snarast möjligt ska införa andraassist och inte nöja sig med att i mesta fall dela ut en enda snål passningspoäng till varje mål.
Jämfört med de största lagidrotterna fotboll och ishockey är det väsentligt mycket svårare att spela defensivt i innebandy, utan linjer och offsider som fotbollens och ishockeyns icke spelförande lag tryggt kan ta hjälp av och luta sig bakåt. Försvarsutmaningarna gör att slutsiffrorna i innebandymatcherna skjuter mer i höjden.
Kalla fakta som jag tycker att innebandyn enbart ska vara stolt över. En massa mål är för mig förknippat med innebandyns identitet. Jag förordar därmed att se glaset som halvfullt istället för halvtomt och våga värna värdet på målkalaset.
At the end of the day – här lånar jag favorituttryck från David Beckman igen – är ju att göra mål sportens hela idé.
Om krönikören: Jonas Fahlman har varit verksam inom innebandyn sedan 1987 i en mängd olika roller på alla nivåer. Idag är Jonas aktiv som general manager för Skellefteå Floorball Cup, distriktsdomare och utbildare av tränare. Säsongen 2023/24 gör Jonas comeback som krönikör i Innebandymagazinet med utgångspunkt från norr.