Svensken gör sitt femte VM som förbundskapten - "Vet inte om någon varit längre"
Möt en av VM:s mest rutinerade förbundskaptener som startade sin landslagskarriär redan 2007.
VM i Singapore börjar om nio dagar och där har vi en svensk förbundskapten som inte är van med några större rubriker trots att han varit förbundskapten i nio år och är på väg att göra sitt femte mästerskap som polsk förbundskapten.
– Jag spelade på relativt låg nivå fram tills jag åkte på utlandsjobb vid 22 års ålder och blev då mer intresserad av att bli tränare/ledare och bestämde mig för att satsa på det när jag kom tillbaka, säger Christer Bertilsson till Innebandymagazinet.
Det var nio år sedan som Bertilsson tog över som förbundskapten men han startade sin långa resa med polska landslaget redan sju år innan.
– Jag hade en del tränaruppdrag i klubblag i kombination med mitt civila jobb som fastighetsmäklare på -00 talet men fick tidigt kontakt med Polen där det lockade att få vara med och bygga upp en professionell landslagsverksamhet. 2007 var jag med som assisterande coach i Polens damlag och vann dåvarande B-gruppen i VM vilket var en stor framgång.
Framgångarna med att bygga upp det polska landslaget ledde till flera prestigefulla uppdrag som tränare fast på klubblagsnivå.
– Jag coacha Alligator Malans herrlag en säsong 2008 i Schweiz och det blev vägvalet om man skulle satsa på att leva på innebandyn eller inte men familjesituationen gjorde att jag valde den civila karriären istället. 2014 fick jag frågan om jag ville ta över som huvudansvarig för polska damlandslaget och tvekade inte. Vet inte om någon varit förbundskapten längre än mig, jag har ju slagit Janne Andersson i alla fall, säger han med ett skratt.
Vad har du för tankar inför VM i Singapore?
– Mitt femte VM i denna roll och med två riktigt bra VM i ryggen gör att man känner trygghet i många saker på och utanför planen. Uppladdningen kunde dock varit bättre då vi åkte på vinterkräksjuka i laget under den 6-nationers turnering som var den stora förberedelsen innan VM och fick avbryta. Vi har en ganska stor generationsväxling i laget så dessa matcher hade varit viktiga för de nyare spelarna att komma in i spelsystemet och internationella tempot. Kul för sporten med en turnering utanför Europa men en stor resa för många yngre tjejer som också kan ta lite fokus från det sportsliga.
När Bertilsson tog över 2014 var Polen rankade som den sjunde bästa nationen men undan för undan har man tagit steg framåt och inför VM i Singapore är Polen rankade femma efter att just ha slutat femma de två senaste VM-turneringarna.
– Polsk innebandy på landslagsnivå håller SSL-nivå i många stunder. Problemet är bredden och den inhemska ligan som innehåller för få lag på seniorsidan. Positivt med fler spelare som söker sig utomlands. Jag hade önskat att fler hade vågat ta steget till Tjeckien som ligger nära men har full förståelse för att utbildning, jobb och familj går före innebandy för tjejerna.
Sverige, Finland, Tjeckien och Schweiz är ju ”The Big Four” och det är alltid de fyra nationerna som det snackas mest om när den internationella innebandyn kommer på tal. Hur är tillvaron som femma i världen?
– Klyftan mellan topp 4-länderna och oss bakom är fortfarande stor men det positiva är att vi är sex länder som är jämna och fightas där bakom. Upplägget med dessa 6-nationers turneringar ibland är därför givande och utvecklande. Vi har haft förmånen att vara nummer fem ett tag nu och det är verkligen utvecklande att känna sig jagad samtidigt som man vill försöka närma sig topp 4 i enstaka matcher till att börja med.
Vad skulle krävas för Polen att ta steget upp och bilda ”The Big Five” istället?
– De senaste åren har det varit hård kamp om femte platsen mellan Polen och Slovakien och de har stora ambitioner att komma topp 4 så att nå en tydlig topp 5 där vi skulle ingå krävs mycket. Fler utländska spelare, bättre inhemsk liga, mer resurser till landslaget och mer internationella matcher mot bra motstånd.
På en av förbättringspunkterna ovan har Polen i alla fall börjat ta steg framåt. Förra säsongen debuterade Maja Helman i SSL med Malmö och i år debuterade Dominika Buczek i SSL med Kalmarsund. Två spelare som redan gjort stort avtryck i Svenska Superligan.
– Det är verkligen superkul att se dem i SSL. Båda är stora talanger och har brinnande innebandypassion sedan mycket ung ålder. Att ha två spelare som ligger topp 20 i SSL:s poängliga är ju fantastiskt. Båda är stora förebilder för sporten i Polen och bevisar att det är möjligt att innebandydrömmar blir verklighet. Dessutom är de båda unga och har många fantastiska innebandyår framför sig. Jag är inte det minska förvånad över att Dominika är i topp i Rookielistan så man kanske skulle vara scout istället för ingen verkade ha koll på henne i SSL inför säsongen, haha.
Vilka flera polska spelare har sportcheferna i SSL missat som de bör titta närmare på under VM?
– Två yngre spelare som skulle göra bra ifrån sig i SSL är helt klart Malwina Zagorska som spelar i Tjeckien och vår målvakt Zuzanna Abramczyk som började sin landslagskarriär med att hålla nollan i 145 min vilket borde vara rekord på landslagsnivå. Sedan har vi mer rutinerade spelare som håller hög nivå som vår lagkapten Weronika Noga som också är lagkapten i sitt klubblag Zug i Schweiz. Hanna Samson som varit dominant i den inhemska ligan under lång tid och som jag skulle säga är en av de bästa aktiva spelare i världen över 30 år och hon har fortfarande inte peakat.
Polen har hamnat i en svår grupp i VM då man möter Sverige och Tjeckien samt värsta rivalerna Slovakien.
– Målsättningen är att behålla femte rankingen men att även kunna slå en topp 4-nation i en match, det är ett naturligt nästa steg. Vi ledde över Tjeckien i 53 minuter i kvalet till VM så vi vet att det är möjligt.
Hur är ekonomin för det polska landslaget då? Norge hade ju till exempel bara råd att skicka 15 spelare till Singapore och Danmark var tveksamma till om de skulle ha råd att skicka ett lag. Efter att de gått ut med en crowdfunding så kunde de skicka iväg ett lag men spelarna får betala runt 30 000 kronor ur egen ficka.
– Jag tror inte det är många idrotter där spelarna både behöver och klarar av att betala dessa summor för att åka på ett mästerskap. Det tyder på att innebandyn är en sport med mycket passion. Vi har kanske tack vare senare års framgångar lyckats ha förmånen att inte spelare skall behöva betala för mästerskap. Det medför tyvärr andra svårigheter med betalande spelare också som gruppdynamik med olika personliga ekonomiska förutsättningar och mer press på ledare som skall bänka spelare som betalat massa pengar för att vara där. Det blir inte fullt fokus på det sportsliga tyvärr.