Damallsvenskans upplägg har varit debatterat ända sedan det infördes. Fröjereds tränare Peter Åhling har ett intressant förslag på ett framtida upplägg.

Kvalet till Damallsvenskan upprörde många den gångna säsongen då den avgörande kvalomgången startade vid olika tidpunkter på dagen så att lagen som spelade sist hade en klar fördel av att kunna spela på resultaten. Något som undertecknat skrev en krönika om som går att läsa här.

Innebandymagazinet har pratat med ett par tränare/sportchefer om hur de upplevde kvalet och vad de tycker om serieupplägget på Allsvenskan. Undertecknad har även skrivit en krönika om hur jag vill ha upplägget på Allsvenskan i framtiden som går att läsa här.

Fröjereds IF var så när att hamna i kval men i sista omgången slog man seriesegrarna Katrineholm och klarade sig därför kvar i Allsvenskan Västra med en poängs marginal. Fröjereds tränare Peter Åhling har tränat lag nästan varje säsong som Allsvenskan har funnits på damsidan och han har en massa intressanta funderingar på framtiden för Allsvenskan och han har även en hel del att säga om årets kval.

– Kvalet till Allsvenskan är en enda stor parodi på hur idrott ska bedömas på sportsliga rättvisa grunder, exempelvis: Västra Mälardalen blev åtta på 32 poäng = åker ur Rönnby ungdom blev sjua på 34 poäng = hamnar i kval. Båda dessa lag har samlat ihop bra med poäng i allsvenskan men det räcker tydligen inte. Bergs IK blir fyra i sin Division 1 serie, att de ens hamnar i kval blir orättvist. Att de sen har turen att möta ett av de sämre lagen i första kvalrundan känns än mer orättvist. Till råga på allt så förlorar de andra kvalrundan men lyckas på nåt konstigt vis få en gratis plats, vilket bara blir rätt så patetiskt. Många andra lag förtjänar den platsen mycket mer än vad Bergs IK gör, jag vill dock poängtera att jag inte på något vis ser ner på Bergs prestationer. Nä kvalet har inte skötts korrekt, säger Åhling till Innebandymagazinet.

Hur tycker du att kvalet skulle ha avgjorts då?

– När seriesystemet ser ut som det gör och kvalet ska genomföras på detta viset kunde man väl åtminstone ha kunnat ranka lagen som tagit sig till kval. Vissa Division 1 serier är det sämre kvalitet på än andra, vill man inte gå på det så kan man väl bestämma från SIBF:s håll att de serierna som slagit sig samman med andra distrikt per automatik får en högre ranking, det skulle dessutom göra det mer attraktivt för alla distrikt att vilja slå sig ihop med andra.

Exempelvis: Bergs IK som blev fyra i sin serie, en serie som dessutom bara består av lag från egna distriktet, det vill säga Östergötland skulle få lägst ranking. De skulle då få möta det högst rankade laget, rimligtvis det laget som tagit flest poäng av 7:orna i Allsvenskan, i detta fallet Rönnby ungdom och så vidare. Gör man om seriesystemet och tar ett större ansvar för Division 1 serierna så försvinner det här problemet och kvalet kommer se annorlunda ut.

Damernas Allsvenska infördes till säsongen 16/17 och är uppbyggd på fyra olika serier där södra och västra är syskonserier och östra och norra är syskonserier. Det är åtta lag i varje serie och det spelas dubbelmöten inom den egna serien samt enkelmöten mot syskonserien. Dessutom är norra serien geografiskt stängd. En unik seriestruktur som bara används i Damallsvenskan och en seriestruktur som ofta är upp till diskussion om den är bra eller inte.

– Det känns inte helt bra är mitt korta svar om vad jag tycker om det befintliga upplägget, det blir mycket mer ”Fair” och sportsligt rättvist om man möts serie för serie såsom brukligt.  

Om du själv fick välja hur skulle det allsvenska upplägget se ut? 

– För mig är det väldigt enkelt, SIBF som själva vill hävda att de är det mest jämställda idrottsförbundet ska givetvis göra likadant på både herr och damsidan. I nuläget skulle det innebära två serier med 12 lag i vardera, norr och söder. Om jag däremot fick fantisera lite så skulle det kunna se ut ungefär så här:

SSL: 16 lag. Lag 15-16 när säsongen är slut åker ur, lag 13-14 hamnar i kval.

Allsvenskan: Två serier med 8 lag i varje, norr och söder. Spelas färdigt innan jul i vanliga dubbelmöten. Efter jul delas serien, de fyra bästa ur respektive serie bildar ”SuperAllsvenskan”, de resterande ligger kvar i sina serier som blir påfyllda med lag från Division 1, nya dubbelmöten väntar i båda dessa serier, serierna startar om i detta läge, så alla lagen börjar från noll.

SuperAllsvenskan: Lag 1-2 när serien är färdigspelad tar klivet upp till SSL, lag 3-4 hamnar i kval mot lag 13-14 i SSL. Kvalet spelas som en playoff omgång i bäst av 5 matcher. Resterande lag, det vill säga 5-8 spelar i Allsvenskan nästkommande säsong.

Allsvenskan (Efter jul): Lagen ligger kvar i sina respektive serier, de lagen som flyttas upp från Div 1 placeras in utifrån geografiskt läge. När serien är färdigspelad har lag 1-2 säkrat sin plats i Allsvenskan, lag 3-6 hamnar i ett playoff över en omgång i bäst av 5 matcher, 3:an mot 6:an och 4:an mot 5:an, segrarna i dessa fyra kvalmatcher spelar i Allsvenskan nästkommande säsong. 7-8 i båda serierna åker ur och spelar Div 1 nästkommande säsong.

Div 1: Fyra serier med 12 lag i varje, spelas med enkelmöten fram till jul, de två lagen som toppar tabellen vid jul flyttas upp till Allsvenskan under vårsäsongen. Serierna fortsätter med nya enkelmöten efter jul, poängen som lagen samlat på sig ligger hela tiden kvar. Lag 1-8 hamnar sedan i slutspel om en plats till Allsvenskan. Lag 1 och 2 är direktkvalificerade för semifinal, lag 3-6 i varje serie hamnar kvartfinal, segrarna där går till semifinal, osv, alla omgångar i bäst av 3 matcher, segraren i finalen flyttas upp till Allsvenskan nästkommande säsong. De lagen som hamnar 7-10 i respektive serie flyttas ned till Div 2. Vilket innebär att 16 lag från Div 2 ska flyttas upp till Div 1. 

– Lite svårt att förstå kanske, många kanske också skulle hävda att det inte är genomförbart av olika anledningar och så vidare, det finns alltid argumentationer om man vill det.

Syftet med detta är i alla fall att öka kvaliteten på vår verksamhet, det ställs lite högre krav på föreningarna under absoluta toppen, vilket jag tycker är helt rätt väg att gå. Det gör i sin tur att lagen och föreningarna ytterligare ett steg ner blir betydligt bättre.

Jag tror att sån här modell skulle sålla bort vissa föreningar som inte klarar av att hålla till på en viss nivå rent organisatoriskt, det är heller inget fel i det, då är det mycket bättre att de lämnar plats åt andra och bedriver sin verksamhet på en nivå som passar dem mycket bättre. På damsidan inför säsongen 22/23 är det alltså på pappret 32 lag som slåss om platser för att nå världens bästa innebandyliga, så är ju inte riktigt fallet i verkligheten, flertalet av föreningarna skulle aldrig klara av det, i alla fall inte just i nuläget.

Om vi gör så här kommer Div 1 serierna bli oerhört mycket bättre, det kommer främja vår idrott på sikt och distriktsserierna, om man slår ihop eller inte med andra blir såklart också bättre.