Ebba Bognesand: "Jag har brottats med psykisk ohälsa i ett år nu, där ångest och panikattacker tog över mitt liv helt och hållet"

Strömsbrofostrade Ebba Bognesand utmärkte sig tidigt som en extremt talangfull spelare och hon gjorde seniordebut redan som 13-åring i Strömsbros Dam3an-lag. Hennes tränare på den tiden gick så långt att han kallade henne ”den största talangen sedan Anna Wijk”. 

Som 16-åring flyttade Bognesand upp till Umeå för att gå på riksinnebandygymnasiet och hon började snabbt producera poäng i Allsvenskan. Men i början på andra året på RIG var olyckan framme och hon drog av korsbandet. Efter cirka ett år var hon tillbaka på planen igen och avslutade sista året på RIG så starkt att hon blev värvad till SSL-topplaget Endre efter studenten. Men även där var oturen framme och på en försäsongsturnering så drog hon av korsbandet på det andra knät. 

En skada som skulle visa sig bli lite mer långdragen än den första då det krävdes två operationer denna gång för att få ordning på knät. Så det blev inga matcher för supertalangen under första säsongen i Endre men nu är hon äntligen tillbaka i spel igen och i helgen bjöd hon på två riktiga drömmål.

– Första är väl egentligen en spelvändning från vårt defensiva hörn där jag får ett pass i mitten och använder min fart och driver ut på vänsterkanten där jag med lite tur får iväg den i bortre. Det andra driver jag upp från höger offensivt hörn och bågar mig in och sätter den i första, säger Bognesand till Innebandymagazinet och fortsätter berätta om hur det kändes att göra sitt första SSL-mål:

– Såklart skönt, fokus var väl egentligen först och främst att ta mig igenom två perioder och sen att det blev två mål var bara ett plus.

Detta var supertalangens fjärde match från start men i de tre första matcherna har hon bara spelat den första perioden för att inte riskera något med att matchas för hårt i början. Bognesand har nästan svårt att med ord beskriva hur skönt det är att få spela innebandy igen. 

– Det är väldigt skönt med tanke på det som varit och vad jag genomgått både fysiskt och psykiskt. Rent fysiskt är jag helt återställd, rent mentalt har jag en lång bit kvar.

Den första tiden på Gotland har varit tufft med tanke på skadan och Bognesand har i en tidigare intervju med Innebandymagazinet berättat om hur jobbigt och ledsamt det var att bli skadad direkt i sitt nya lag eftersom hon trivdes så bra med sin roll i laget och med allt runtomkring. 

– Motivationen har väl inte alltid funnits där och det har varit en väldigt tuff resa tillbaka från min senaste korsbandsskada. Jag har fått tagit små steg hela tiden och försökt motiverat mig på vägen.

Hur har resan varit från det att du skadade dig fram tills dess att du fick spela två perioder mot Sirius?

– Extremt utmanade kort och gott. Jag har inte kunnat lagt så mycket tid på min korsbandsskada och mitt fysiska tillstånd utan har fått lagt all energi på mitt mentala tillstånd. Jag har brottats med psykisk ohälsa i ett år nu, där ångest och panikattacker tog över mitt liv helt och hållet. Det förändrade väl hela mig men framförallt mitt sätt att leva. Och helt plötsligt blev mitt fysiska tillstånd sekundärt prioriterat. Jag trodde aldrig jag skulle spela innebandy igen så för mig är det en stor bedrift att bara känna glädje igen ute på plan. Vi har fått tagit allt i myrsteg för att det ska kännas så bra som möjligt för mig.

Vilken hjälp har du fått? 

– Jag har fått och får fortfarande professionell hjälp i form av läkare som ordinerar med medicin, psykologer och terapeuter som hjälpt till med olika behandlingar och så vidare. Sen har jag fått väldigt mycket stöd från både klubben och laget som alltid försöker se mitt mående först.

Vad som ligger bakom den psykiska ohälsan har man inte kommit fram till än. Men förhoppningsvis har Bognesand lagt den jobbigaste tiden bakom sig så att hon kan börja fokusera på framtiden och sitt välbefinnande. 

– Vi vet väl inte helt och hållet vad som orsakade allt men det var mycket som hände i början av förra året och det var mycket som gick emot gång på gång så tillslut orkar inte huvudet något mer kort och gott.

Hur ser du på din framtid nu?

– Jag tar väl varje dag som den kommer och tänker inte så mycket längre än så. Jag sätter alltid min hälsa och mitt mående först och sen blir innebandyn sekundärt.