Magnus Fredriksson om den omtalade intervjun med fotbollsspelaren Emil Forsberg

Det finaste priset man kan få i svensk fotboll är guldbollen. 2021 vinner Emil Forsberg äntligen priset. Han borde fått det redan 2017 efter Zlatan Ibrahimovic tio raka, men det kom istället detta år, efter att han bland annat varit vårt lands bästa spelare i EM i somras som tog slut för svensk del alldeles för tidigt.

Simon Bank som förmodligen är Sveriges skarpaste skrivande sportjournalist gjorde i samband med Aftonbladets utnämning en magnifik story om Sveriges bästa fotbollsspelare. Dels för att den gick på djupet vem han är som idrottsman, dels för att innebandyn hyllades som en central del i hans resa till fotbollsmiljonerna, äran och berömmelsen.

Simon Bank började sin story; 

“Först fanns en blyg kille med stora tänder, som inte ens vågade bada. Sen fanns en ung man som inte ens visste om det var fotbollsspelare han skulle bli."

Sedan fortsatte han längre fram i texten:

"John Guidetti nötte extrapass med farsan Mike, Ludwig Augustinsson badade isbad för att skynda på återhämtningen mellan träningarna i tidiga tonåren. Det var utlandsläger, landslagssamlingar, akademitänk och en snäv tunnel på väg mot proffslivet.

Emil Forsberg?

Han lirade innebandy. Han platsade inte i Medelpads distriktslag, kom inte in på fotbollsgymnasiet och inte i tipselit från början heller. "

Innebandyspelaren Emil Forsberg började som 9-åring spela innebandy i Granlo BK. Åtta år efter spelade han som 17-åring 2008/09 tolv matcher (10+2) i dívision I för Sundsvall A-lag. 

Emil Forsberg förklarade bland annat för Aftonbladet: 

– Jag tränade både fotboll och innebandy, jag lutade åt innebandyn. Vägen kändes så mycket längre i fotbollen. Innebandyn var en annan känsla, roligare, fler vänner. Jag började träna med Sundsvall City IBC, där kände att jag allt mer var på väg mot innebandyn.

Jag tycker det är oerhört viktigt att framgångssagor där världsstjärnor berättar om dubbelidrottande som en FÖRDEL för deras idrottskarriär. Inte minst för svensk innebandy eftersom det är enkelt för en ishockeyklubb eller fotbollsklubb att allt för tidigt påpeka att det inte duger att fortsätta med innebandy om du ska bli proffs. 

Det händer varje år, varje månad i någon stad i Sverige att en fotbollsledare eller ishockeydito säger att ”du måste välja nu”. Sluta med innebandyn.

Miljonerna finns såklart i fotboll och i ishockeyn men vägen dit är inte självklar. Jag har flera gånger intervjuat och skrivit om Henrik Larssons innebandykarriär, som var extremt viktig för honom precis innan han slog igenom som fotbollsspelare. Intressant är att både Henke Larsson och Emil Forsberg båda beskriver fördelarna med att ha spelat innebandy under många år när det handlar om bolltouch, snabba rörelser som riktesförändringar och såklart bollkänslan. 

Alla idrotter behöver ta hand om alla unga som älskar att idrotta och många gånger är det en slump att någon blir hockey, fotboll, handboll eller innebandyspelare som exempel. Det kan handla om att allt faller på plats i den där turneringen eller att du åker på den där testmatchen som du blev inkallad till samma dag. 

Vi inom innebandyn behöver fortsätta ha självförtroende att släppa iväg en spelare till ishockey extra mycket under en säsong eller två men samtidigt ha öppen en dörr, ”kom och träna när du kan och du kan få vara med och spela match när du vill”. Eller acceptera att någon som spelar fotboll kanske missar delar av säsongen. 

Och någonstans på vägen kanske någon ledare i andra sporter har så pass bollkänsla att de förstår att en ishockeyträning kan bytas bort mot en innebandymatch. Vem har sagt att det är oseriöst att träna ishockey men spela matcher med innebandy?

Det är därför jag tycker det är så generöst och fint att Emil Forsberg när han ska beskriva sin väg till fotbollstoppen inte hade gått utan innebandyn eller för den delen att Aftonbladets Simon Bank förstår innebandyns betydelse för honom. 

Dessutom handlar det här om att Emil Forsberg belyser att han inte var bäst under uppväxten, i alla fall inte i fotboll. Jag hade gärna sett Emil i Hartwall Arena med innebandylandslaget men där fick istället hans innebandykompisar från Granlo, Robin Nilsberth och Johan Samuelsson glänsa…

För övrigt tycker jag Aftonbladet paketerar in sitt pris på ett utmärkt sätt. Det ger Guldbollen den extra glans som den förtjänar och inte mig emot att innebandyn uppmärksammas, på ett föredömligt sätt.