"Över en natt så flyttades Sveriges fokus från att jaga guld till att i stället vara jagade"

Peter Lindsjöö har under många år följt och skrivit om svensk herrinnebandy på elitnivå i olika medier. Arbetar normalt som projektledare men är även kommunikatör åt Linköping Innebandy med huvudfokus på herrlaget i Svenska Superligan. Ungdomsledare sedan 15 år. Här bloggar han om årets VM-turnering.

Gissningsvis är det många i den svenska landslagstruppen som även i dag känner av sviter från firandet av det formidabla VM guldet. Det är en grå tisdag strax innan jul och verkligheten är här. Till helgen väntar SSL-lunken och om ni inte visste det så är det exakt 11 månader till nästa VM-final där Sverige nu ska försvara guldet!

Nostalgi är inget för mig

Jag tillhör absolut inte den nostalgiska typen och faktum är att jag redan lagt helgens VM i Helsingfors till handlingarna och börjat titta vad som händer framöver. Superligan för herrar drar i gång kommande helg och för de svenska VM-spelarna blir uppvaknandet brutalt. Allra störst blir kontrasterna för Hampus Ahrén som på lördag byter ut Hartwall Arena mot Skogsängshallen i Salem för att riskera att bli upptryckt i ribbstolarna i den allsvenska seriefinalen mellan Salem och Nykvarn. 

2022 nytt VM år

Om någon missat det så är det och har varit pandemi i världen vilket förutom allt elände det gjort för våra barn och unga och deras idrott också betyder att VM i Schweiz spelas om exakt 11 månader(!). VM drar i gång 5:e november i Zurich och Winterthur och Sverige är då regerande mästare och laget alla vill slå. Detta betyder att en ny hektisk VM-säsong väntar under 2022 med start redan i vår med sikte på nästa VM.

Ny slogan krävs inför nästa VM

Över en natt så flyttades Sveriges fokus från att jaga guld till att i stället vara jagade. De svenska förbundskaptenernas fokus har varit tydligt. Vi bygger ett lag för att ta tillbaka guldet – nu är det gjort! Så hur ska de tänka framöver när det i stället handlar om att försvara ett guld? Självklart blir inte skillnaden gigantiska i förberedelserna till Schweiz-VM men samtidigt så har ju drivmedlet för hela organisationen varit att guldet skall återerövras och nu ska en annan slogan fram. Detta är ju förvisso mest ett angenämt problem för Nordén och Brottman som nu vet hur man vinner VM och skaffat sig arbetsro. Truppen de hade i Helsingfors vill de säkert återanvända i princip intakt även till VM i Schweiz. Men frågan är hur det blir med det? 

Ingen räkmacka att lira innebandy 

Helsingborgs Linus Nordgren gjorde ett grymt jobb i Sveriges tredjeformation och han är den första jag sett som gått ut och deklarerat att han nu siktar på en fortsättning i klubblag och landslag. Och visst kan det vara så att flera av guldmakarna funderar lite på hur det blir framöver. Det är en hel drös till med 32 och 33 åringar i Sveriges trupp och även om absolut ingen känns färdig med innebandyn så lär de inte fortsätta i all evighet. Jag har egentligen ingen aning men det är inte omöjligt att någon/några haft drivkraften att vinna guldet för att sedan lägga ned sin landslagssatsning? Att spela innebandy på allra högsta nivå är absolut ingen glidartillvaro så familj och civilt arbete kan säkert prioriteras.

Blir det fullt med TV-experter till nästa VM?

Spelare som Kim Nilsson, Robin Nilsberth, Rasmus Enström, Alexander Galante Carlström och Johan Samuelsson är alla i detta åldersspann och har nu vunnit flera guld, förlorat VM-finaler och nu vunnit tillbaka VM-pokalen. Hur tänker de? Förmodligen är det i detta skede betydligt lättare att som nybliven VM-guldmedaljör välja att ta sikte på nästa VM som spelas redan om 11 månader än att ta plats i TV-studion bredvid Mattias Samuelsson. Om man hypotetiskt tänker att det i stället hade blivit ett nytt silver och att det var två år till nästa VM. Då hade nog Sveriges trupp sett helt annorlunda ut till ett kommande VM då många av nämnda spelare förlorat tre raka finaler och ansetts passé. 

Föryngringen snabbare på damsidan

Och det är ju heller inget självändamål för Sveriges förbundskaptener att föryngra herrlandslaget utan det handlar bara om att ta guld och då använda sig av de bästa spelarna oavsett ålder. De svenska damerna lyckas ideligen slussa in nya unga stjärnor i toppformationerna medan det på herrsidan handlar om betydligt mindre steg i föryngringsprocessen. Hampus Ahrén, Kevin Haglund och Casper Backby tillhör ju de yngre men åtminstone jag hoppas på några spännande spelare till i åldern strax över 20 till kommande VM.

Upplys Nilsberth redan nu och undvik diplomatisk kris!!!

Om vi leker med tanken att samtliga i guldlaget fortsätter att satsa mot nästa VM och att inga skador stör så tror jag det finns max 4-5 platser att slåss om för de spelare som inte fanns med i Helsingforstruppen. Till och med Robin Nilsberth kanske kan tänka sig ut och resa igen trots att han får käka Raclette, dricka blaskigt Schweiziskt kaffe och fira med en tam schweizisk öl…

Detta blir mitt avslutande blogginlägg runt VM. Hoppas ni som läst har funnit det intressant även om ni inte håller med om allt jag skrivit. Jag vet ej om Nordén/Brottman redan har förberett powerpointsslides inför kommande landslagssamling men jag ligger redan i startgroparna att påbörja första blogginlägget till nästa VM blogg! Hör gärna av er med synpunkter eller feedback på peter.lindsjoo@gmail.com.