Magnus Fredriksson om upplevelsen att få vara på cup igen: "Jag vill ha mer turneringar"

Jag har varit på turnering i helgen och det var helt fantastiskt. För 23:e gången har Bästkustcupen avgjorts. Mängder av lag från Väst- och Mellansverige har under tre dagar tävlat i åldersklasserna 2006 till 2009 samt ”kämpa klasser”.

Jag råkade hamna i IBK Lockerud-klacken för flickor F07. Jag har köpt jättedyr fika för att stötta arrangörerna. Jag har varit med och fajtas om att få en av de där åtråvärda parkeringsplatserna utanför sporthallarna i hällregn. Sett domare som dömt alldeles för många matcher på samma dag. Jag har pratat med stressade funktionärer som är föräldrar till barn i arrangörsklubben. En pappa stönade lite extra, jag har inte bara ett barn i klubben, jag har flera och har varit här nästan hela helgen…

Men framförallt har jag varit innebandyförälder till ett barn som efter sju-åtta års innebandyspelande äntligen 12 år gammal fick spela en turnering, alltså en turnering där de räknade resultat. 

Sonen har varit supertaggad… Han har följt turneringen via appen till 100% och analyserat varje match, med sitt eget lag men även motståndarna. Han gjort nya analyser efter varje spelomgång och konstaterat att nästa match blir mycket tuffare än den förra. Precis som det ska vara med andra ord.

Ur mitt sätt att se det är det ett stort självmål för innebandyn att barn och ungdomar inte får tävla i cuperna förrän de fyllt 12 år. Men det är egentligen ett eget ämne i någon annan krönika och väljer att sluta skriva om i denna text.

Det är något speciellt att vara på cup. Under två-tre dagar spelas matcher intensivt och det är bara där och då som det avgörs. Lagen har de spelare de har och inget annat. Någon kan vara bortrest, skadad eller spelar annan idrott. Som lag vet du aldrig exakt vad som väntar dig i en turnering. Och åker ditt lag ut gör det ont en stund och sedan går det över. Vinner du känner du bara stor stolthet och hela den kommande skolveckan blir enklare med härligt minne från senaste helgen. 

Att spela en turnering är lagbyggande. I det vanliga seriespelet åker du till match och direkt efteråt bär det hem snabbt. På en turnering är det andra regler, här tittar du på andra lag, umgås med dina lagkamrater, ja till och med föräldrarna bygger bättre band mellan sig. 

För mig var helgen ett stort steg tillbaka till det normala och en påminnelse på hur mycket jag faktiskt uppskattar en lång innebandyhelg i olika sporthallar.  

Jag vill ha mer turneringar. När jag googlar är det fortfarande oerhört få turneringar under en säsong. Min uppmaning till alla föreningar ute i landet, starta fler turneringar. De behövs!

En Lockerud-förälder frågade mig varför jag inte hejade när jag satt i deras klack… Jag ursäktade mig med att sonen skulle spela matchen efteråt och vi ville ha bra plats på läktaren… Ursäkten mottogs med viss tvekan. Att jag nästan för exakt 30 år sedan debuterade i högsta serien mot just Lockerud är också det en annan historia. Det får vi också ta en annan gång. 

Mer turneringar åt innebandyspelarna!  

Highlights: Thorengruppen-Täby 14-3

Thorengruppens segertåg fortsätter efter ny utklassning