Tredje inlägget i Örebrobloggen skrivs av Henning Christiansson.

Läs alla inlägg i Örebrobloggen här

Innebandy igår, idag och imorgon är inte densamma, vi försöker skapa intresse, intäkter, bli proffsigare. Ibland fungerar det. Ibland fungerar det inte. Vad vi vet är att innebandy igår, idag och imorgon kommer vara beroende av en person: eldsjälen. Henning Christiansson är Global Category Manager Esports & Pro Series på Logitech gaming i Lausanne men framförallt är han en eldsjäl. Planerar, stöttar, tipsar och säger ifrån, Henning är en av de inom vår sport så ovärderliga personerna. Idag är det han som skriver i bloggen, någon kommer ta åt sig, någon gör inte det, i slutändan blir det oftast bättre. Ta med er det. 

Varje distrikt i Sverige ger sin färg till helheten, jag precis som de andra i den här bloggen tillhör ett av Sveriges minsta - Örebro. Många idag tänker på Simon Palmén, Bröderna Lundmark, Emil Ruud eller kanske Lillån IBK och IBF Örebro, är man lite mer oldschool tänker man på KFUM Örebro innebandy och Christer Wettéus & Christer Olsson.

Örebro län har 3 Allsvenska fotbollsklubbar i dam och herr, Örebro Hockey i SHL, Elitvolleylag för damer, 2 av Sverigest bästa futsallag, 2 Allsvenska innebandylag, Judo RIG, BK Forward och så vidare. Fast vår kommun ständigt arbetar mot oss som älskar idrott kan man inte säga annat än att Örebro Län leder Sverige.

Min passion är innebandy, min sympati är för en av de två drakarna i länet(Lillån) men det är inte målet med denna post. Jag vill prata om framtiden för Örebro som innebandylän i konkurrens med just ovan nämnda verksamheter.

Jag brinner för att ingen ska sluta spela innebandy, när jag kom in i Lillån var detta ett problem som skulle lösas i föreningen med vad som då kallades en Akademin. Målet var och är att få så många som möjligt att spela innebandy så länge som möjligt.

Som vi alla vet, de bästa spelarna kommer inte ifrån AIK, IFK Norrköping, Färjestad eller HV71. De börjar i sitt lokala lag Grums IF, Tumba Hockey eller Frövi IK. Det är det första steget, passionen och eldsjälarna i dessa små föreningar som skapar viljan att vinna med just det laget och i just den sporten. 

Inför säsongen 2016/2017 fanns det i Örebro län 21 lag i länets serier(10 H2+ 11 H3) plus ytterligare 4 lag i H1/AS/SSL. Det fanns en hälsosam mix av a-lag, b-lag och ungdomslag spritt inte bara i staden Örebro utan över hela länet beroende på ambition, passion och tid.

Örebro Län hade kanske inte den bästa H2 eller H3 som skådats, snarare tvärtom och det fanns tillslut en så stor frustration över detta hos förbundet och andra att man slog ihop den med den betydligt starkare Västmanlands H2. Allt har sin risk och tidigt flaggades det att Örebro snabbt skulle tappa all representation och det kunde påverka Örebro Län.

Det har gått 4 säsonger, såklart kom covid som rörde till det (inga lag lades ner) men tillslut står vi här idag och serierna ska börja. Vad som innan detta initiativ startades var 21 lag som erbjöd seniorinnebandy finns det idag 12 i länet. Då ska det göras tydligt att 3 av dessa har Ungdom i namnet.

Av de 11 lag (man ville ej ersätta ett lag som drog sig ut även fast de fanns möjlighet) som tillhör H2 VIBF/ÖLIBF är idag 2 från Örebro. Det ena är IBF Örebro Ungdom och WSK Lindesberg det andra, hade förra årets serie haft nedflyttning hade IBF Örebro Ungdom ej varit med i årets upplaga.

Utan att ha koll på vad VIBF/ÖLIBF satte upp som mål och vad som skulle indikera framgång i beslutet att slå ihop serierna kan jag inte säga att de handlar i blindo utan uppföljning eller totalt ignorera tydliga fakta.

Där jag blir förvirrad är när jag kollar på Svensk Innebandys mål med sin verksamhet, det är tydligt att målbilden är att ha fler licensierade A-licensspelare än någon annan grupp. Man vill jobba aktivt för att hålla föreningar vid liv, man vill som fotbollen ha verksamheter även eftergymnasial ålder där man kan fortsätta tävla på sin nivå.

Med denna insikt känns det för en pragmatisk person att det kanske är dags att se över hur vi inte kväver innebandy som sport i Örebro Län. När de andra idrotterna växer och de jobbar aktivt för att öka antalet äldre aktiva har innebandyn som tydligt har målbilden att sänka. Skönt nog sover inte förbundet vid ratten.

Baserat på framgången i H2 utannonserade förbundet att går vidare och introducera exakt samma modell som i H2 fast nu i H3. Med de lärdomar vi fått ifrån H2 kan den analytiskt lagda anta att det därmed blir 2-3 lag i den nya H3 ifrån Örebro efter en säsong eller två. Resonemanget är från förbundets sida att vad man anser sig göra är att skapa en mer seriös innebandy och mer ambitiösa utövare, men utan att kolla sig själv i spegeln. 

Det man egentligen gör är att bedriva och skapa elitism inom seniorinnebandyn i VIBF/ÖLIBF. Man vill från VIBF/ÖLIBF sida putta ut de man anser är för fina för sin sport och istället fokusera på dem man själv anser sig är likasinnade med, vilket inte alls är vad innebandyn som idrott eller Svenska innebandyförbundet vill. De har utan mandat bestämt sig för att vissa av oss i innebandyfamiljen är för fina för deras tävlingsserier och man måste aktivt jobba bort dessa familjemedlemmar som förbundet anser sig smutsar ner sin verksamhet och oss andra. 

Fastän innebandyn är något jag lägger min obetalda fritid på och att de smärtar att människor med den typ av värdering finns i min hobby är jag glad de ej sitter på ledande positioner i en verksamhet som påverkar vårt samhälle, eller kanske vill jag det. Men då hade de aldrig fått några röster eller vara kvar på sitt jobb. För jag tror alla som har ett jobb vet att jobbar du inte för folket som röstat på dig eller mot de mål mitt företag har så har jag inte längre något jobb. 

Självklart finns det lösningar, men då jag redan skrivit en mindre novell kommer del två (v.52) fokusera på hur Örebro kan räddas. 

/Henning Christiansson