Ska RIG vara Svenska Innebandyförbundets CSKA Moskva?

Daniel Lindkvist, ordförande i IBF Falun och ledamot i IBF Falun Utveckling, skriver en krönika om Riksinnebandygymnasiet.

Denna krönika skrivs i egenskap av privatperson. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna och representerar inte nödvändigtvis föreningarnas.

Den idrottsintresserade som likt jag själv kommit en bit uppåt i åren minns med lite skräckblandad förtjusning och fascination den sovjetiska röda maskinen i hockey och deras oerhörda dominans, vars like världen knappast upplevt varken förr eller senare. Dessa spelare, väldrillade, samspelta och vältränade, körde över allt motstånd och gjorde skäl för just epitetet ”maskin”. Hemligheten var förstås att de just spelade och tränade tillsammans under militäriska former dag efter dag, år efter år. Och det var inga dussinlirare man började med. För den sovjetiska regimen var världsherravälde viktigt, territoriellt men även kulturellt där idrotten var ett centralt inslag. Det var helt enkelt viktigt för staten att hockeylaget var en nationell stolthet och därför såg man till att alla de främsta hockeytalangerna i unionen hamnade i samma lag, arméns lag. CSKA Moskva blev en division i den ryska armén och därmed kunde staten tvångsplacera de spelare man bedömde vara de största talangerna i CSKA som en del av deras obligatoriska militärtjänstgöring.

Med risk för att raljera så ställer jag mig emellanåt frågan om det är i denna förlaga Svenska Innebandyförbundet och dess förbundsstyrelse söker inspiration när man tittar på hur RIG-verksamheten ska bedrivas. Det är ingen hemlighet att det på sina håll ute i landet knorrats en del om de till synes uppenbara fördelar RIG ges men kanske har dessa i det stora hela varit till svensk innebandys fördel, det överlåter jag till andra att avgöra. Det jag nu dock konstaterar, i egenskap av att arbeta nära verksamheterna i IBF Falun och IBF Falun Utveckling, är att Svenska Innebandyförbundet aktivt motarbetar en utveckling där man breddar utbudet av högkvalitativa utvecklingsmiljöer för unga innebandyspelare i Sverige och där någonstans känner jag att det är dags att börja ifrågasätta agerandet och vems intressen förbundsstyrelsen egentligen tillvaratar.

På söndag hålls en extra tävlingskongress där ett av förslagen innebär att spelare ska vara licensierad för en förening som tillhör distriktet enligt SIBF:s stadgar kap. 7 §§1 och 2 två (2) månader innan aktuell tävling. Om man går utbildningarna NIU eller RIG så spelar man hela säsongen i sitt klubblag och blir automatiskt med i sitt hemdistrikt under SDF-SM om man blir uttagen utan karensdagar från klubblaget man spelar i för tillfället medan det för ungdomar som av olika anledningar väljer LIU- skolor ska gälla helt andra regler.

För många ungdomar är distriktslagsverksamheten viktig. Det är för många ett tydligt delmål i en satsning mot elitnivå och man vill nå det tillsammans med lagkamrater och vänner som man vuxit upp med och gjort sin resa så långt tillsammans med. Jag förstår och respekterar att distriktslags-SM i den åldern är stort, prestigefyllt och något som jag vill att alla ungdomar som tar en plats också får möjlighet att uppleva. Det är vår uppfattning att det också bidrar positivt till möjligheten att spelare stannar inom och satsar på sporten innebandy. Genom ett förslag såsom ovan tvingas ungdomar i princip välja mellan skolgång på annan ort i en utvecklingsmiljö och med koppling till en elitverksamhet, med alla fördelar och möjligheter det medför, och att vara kvar i hemmadistriktet där utvecklingsmiljön i vardagen kan vara mindre goda men möjligheten till spel i SDF-SM finns.

Det är svårt att, ens med lite god vilja, betrakta detta som ett förslag som medvetet gör skillnad på 15-åriga ungdomar, utifrån vilket val av skola man gör. Oaktat motivet så blir konsekvensen att ett sådant här förslag, om det tillåts gå igenom, innebär att en elev som ska välja gymnasieskola, ett av de första stora valen i livet, tvingas väga in möjligheten att spela SDF-SM för sitt hemmadistrikt, med lagkamrater man kanske växt upp med. Anser Svenska Innebandyförbundet att det är ett rimligt agerande att tvinga på en 15-åring ett sådant val för att hen vill gå i skola i Falun istället för i Umeå?

I mitt arbete med IBF Falun och IBF Falun Utveckling har jag på nära håll sett nivån och kvaliteten på den innebandyutbildning som bedrivs på Hagströmska Gymnasiet i Falun, med vilka vi har ett gott och nära samarbete. Det har vi även med Lugnetgymnasiet (NIU) och från föreningens sida värderar vi inte den ena formen högre eller lägre än den andra. Genom Hagströmska Gymnasiets verksamhet har Casper Backby, Malte Lundmark, Emil Ruud, Emil Kalentun, Max Sjöman med flera gått från talanger till etablerade SSL- och landslagsspelare. Det tycker jag är bra. Jag tycker det är bra för IBF Falun men jag tycker också att det är bra för svensk innebandy. Jag vill att innebandy ska fortsätta växa, att Svenska Innebandyförbundets egen vision om att bli ”Folksporten” ska bli verklighet. För det behövs spets och bredd. Det behövs en spets som gör att vår liga och våra landslag fortsätter vara konkurrenskraftiga på den internationella scenen. Det behövs också en bredd, där fler kan stanna kvar längre i vår sport för att på sikt bli ledare, föreningsaktiva, åskådare och innebandyföräldrar. Kan Sverige erbjuda många bra utbildningsvägar som tilltalar så många som möjligt så är det min absoluta uppfattning att det ökar möjligheterna att fånga upp och få fram fler stjärnor samtidigt som vi ger möjligheten för bredden att satsa vidare så långt de vill och mäktar med och på så vis behålla dem och deras intresse för innebandyn så länge som möjligt. Jag tror dessutom att konkurrens är bra. Jag tror att IBF Falun är ett bättre lag på grund av att Storvreta också varit bra. Jag tror att Sverige hade varit ett sämre innebandylandslag om inte Finland hade funnits som morot. Och jag tror att RIG behöver en sund konkurrens för att fortsätta vara på tå och utveckla sin verksamhet. Det är en uppfattning som inte tycks delas av Svenska Innebandyförbundet.

Det förslag som lagts till tävlingskongressen har inga uppenbara fördelar för någon. Distrikten drabbas genom att de distrikt som fostrat duktiga spelare löper uppenbar risk att dessa spelar SDF-SM för exempelvis Dalarna istället, vilket även innebär att spelare fostrade i det distriktet får stå åt sidan. Spelarna drabbas genom att genom sitt val av skola få sämre möjligheter att spela SDF-SM med kompisarna i hemmadistriktet. I vårt fall drabbas föreningen genom att spelare som ställs inför det, för många säker tuffa, valet kanske väljer Umeå och RIG framför Falun och Hagströmska Gymnasiet. Det valet gör många ändå och gör de det för att de upplever att skolan, utvecklingsmiljön eller staden passar de bättre är det bra men om det som får vågskålen att tippa över är ett förbundsbeslut som uppenbart gynnar den ena parten framför den andra – då är det i min värld en snedvriden konkurrens och faktiskt något av ett maktmissbruk.

Vad vill jag då se? Jag vill se rättvisa förutsättningar. Jag vill att alla ungdomar, oavsett val av skola och vilken status (RIG/NIU/LIU) ska ha motsvarande förutsättningar att utöva sitt idrottande. Jag vill att alla innebandygymnasier i Sverige ska ha motsvarande förutsättningar att konkurrera, för att på så vis sporra varandra att hela tiden utveckla sin verksamhet för att på så vis skapa en grogrund i svensk innebandy där många stora talanger ges utrymme att växa fram. Jag vill att Svenska Innebandyförbundet går hem och rannsakar sig själva och ställer ärliga och tuffa frågor till sig själva och varandra – vad vill svensk innebandy, för vilka är vi till och speglar det sätt vi vill att innebandyutbildningarna i landet bedrivs den visionen. Men innan dess vill jag att de röstberättigade distrikten på söndagens extra tävlingskongress tar ansvar för svensk innebandys bästa och röstar nej till FS förslag. RIG ska inte vara Svenska Innebandyförbundets CSKA Moskva, låt eleverna avgöra vart landets bästa utvecklingsmiljö finns och låt alla göra de val som passar dem på lika villkor.

Daniel Lindkvist

Ordförande, IBF Falun

Ledamot, IBF Falun Utveckling

TV: Billy Nilsson: "Tufft att växa upp utan sin mamma"

Innebandyprofilen Billy Nilsson berättar om den tunga delen av hans uppväxt.