Innebandykartans svarta hål: Norrbotten

Del tre i Innebandymagazinets artikelserie behandlar Sveriges nordligaste innebandydistrikt, Norrbotten.

Längst upp på Sveriges innebandykarta återfinns Norrbotten. Klassisk ishockeymark, tänker nog många – inte minst tack vare Luleås framfart i både herr- och damhockeyn. Men enligt Conny Björnfot, ordförande i Norrbottens innebandyförbynd, så är det en annan sport som dominerar här. 

- Det är faktiskt fotbollen som är det. Ishockeyn är inte så stor sett till antalet utövare, men de är ledande nivåmässigt. Det finns Luleå Hockey som är topplag i både herr och dam, under det finns massa division 1-lag, säger Björnfot till Innebandymagazinet.

Säsongen 2020/2021 hade landskapet lag med i högstaserierna i fotboll, handboll, basket och ishockey. I innebandyn går det tyngre – man har inte haft något SSL-lag den senaste tioårsperioden, som är den tid som vår artikelserie behandlar.

- Viljan att nå ända dit har kanske inte riktigt funnits. Vi är ett litet distrikt som även är stort geografiskt, så ska vi ha ett lag ända upp dit (SSL) så måste nog hela länet enas om att vi ska dit, och arbeta för det, säger Björnfot.

- Det går inte att lyckas själv med det för ett lag häruppe. Det måste finnas ett stöd och arbete för att nå ända dit. Wibax var ju ytterst nära för ex antal år sedan och så var de uppe i Elitserien när de hette Tendens/Piteå IBF. Det måste göras ett jobb runtom i så fall, annars blir det så att de spelare som verkligen når dit kommer fly härifrån, till andra ställen.

Inte heller Herrallsvenskan innehåller något Norrbotten-lag. Som Björnfot är inne på så var Wibax uppe och slogs om SSL-platser för några år sedan, men åkte ur Allsvenskan 2019/20 I damallsvenskan återfinns Luleå som låg sist när serien avbröts förrförra veckan

Ett lag i landets fyra högsta serier – samtidigt finns landskapet representerat i många andra högstaligor i olika idrotter. Vad beror det på?

- Det är det jag varit inne på. För det första måste man bestämma sig och enas: Vill man ha ett lag högre upp, då måste alla samarbeta för den satsningen. Vi har haft stora problem med det, många lag tampas som bittra rivaler mot varandra. Det finns ingen samsyn runt det, att man vill ha lag högre upp och hjälpa varandra till att nå dit.

Ni är ett litet distrikt som är stort geografiskt, som du själv nämnde. Vilka utmaningar kommer med det?

- Det är resorna för hela länet, och att försöka utjämna villkoren och förutsättningarna för att de ska va lika emellan alla. Samtidigt ligger Kiruna och Arjeplog där de ligger, och de klubbarna har det tuffare. Kirunas närmsta bortamatch i nuläget är 30-35 mil enkel väg till närmsta bortamatch, även om Gällivare (12 mil) kommit igång nu. 

- På högre nivå blir man van med det men då vet man att det blir över länsgränser med längre resor och annan ekonomi. Men på distriktsnivå så är det tufft för dem, det är samma för barn- och ungdomslagen.

Hade det varit en lösning att slå ihop närliggande föreningar och på så sätt bli mer konkurrenskraftiga?

- Även om damsidan är tunnare så är det närmare där. Praten har börjat pågå och föreningar som varit bittra rivaler har börjat få en viss samsyn. Man börja inse att om man ska någonstans så måste man enas om ett gemensamt lag, som övriga rangordnar sig under, och hjälper det laget att lyfta uppåt. Där har haft vissa möten på eget bevåg där de pratat om sånt här.

- Det finns någon idé som de själv nämnde, ett Norrbotten IBF-lag på högsta nivå. Nu går det inte att vi ska ha laget, men det var så det framfördes. Man kanske startar en ny förening som alla samverkar kring.

Är det en rättvist att jämföra er med Västerbotten, som haft fler lag i SSL genom åren?

- Absolut, backar du bandet 20-25 år så var vi ganska jämsidiga. Vi låg till och med före Västerbotten och hade massa landslagsspelare, och FK Luleå tog SM-brons. Men sen hände någonting – Västerbotten växte och sprang om oss medan vi stagnerade. Det var lite före min tid när jag började engagera mig som det hände något. 

- En av skillnaderna mellan Norr- och Västerbotten är att vi försökt hålla igång vårat inland och skapa medan det i Västerbotten blivit koncentrerat i Umeå och Skellefteå mer och mer, även om det finns något enstaka lag här och där. Vi försöker att inte hamna där.

Vilka föreningar ligger i framkant, som kan nå högstaligorna inom en hyfsat snar framtid?

- På herrsidan är det ju Wibax just nu som har målsättning att ta sig tillbaka och etablera sig i Allsvenskan igen, och göra en nystart. Där finns det vissa förutsättningar för det, men då måste – återigen – andra lag sluta upp sig bakom det. Breddmässigt så är Öjebyn vår största förening och de har förutsättningar, sett till att de är stora och plockar fram talanger, och har lag att fylla på med längs hela vägen, både pojk- och flicklag. De är närmast om man tar damsidan just nu. Hade de fått spela klart tror jag deras damlag hade gått upp till Allsvenskan i år, och kunnat etablera sig kommande år. 

- IBK Luleås damer ligger i Allsvenskan just nu men även där måste andra klubbar sluta sig upp bakom det eftersom de är ledande just nu. Annars blir det att vi har lag som är uppe i perioder ett litet steg, där de kör enmans-race där spelare byts ut och så åker de ur igen, och så kliver ett annat lag upp igen. Så har det sätt ut. 

Om vi lämnar elitinnebandyn ett tag – hur mår distriktet generellt?

- Damsidan är lite svag och rädslan är att den ska minska ännu mer. Vi har igång lite projekt och har tillsatt en arbetsgrupp som jobbar med de frågorna, som ska försöka stärka, rekrytera och marknadsföra för att få ett uppsving. Pandemin kom inte så lägligt för de har inte kunnat göra så mycket med det, som att vara i skolor eller spela in lite reklamfilmer. Herrsidan är väl rätt okej men jag är rädd att det blir ett tapp även där.

Om det blir innebandy från start nästa säsong, vad blir viktigt att göra under sommaren då?

- Vi håller på och startar upp arbetsgrupper med just de här frågorna. Vi har en grupp som sneglat på fotbollen, de har gjort det i somras i Norrbotten. Det finns en hel del vilande och mindre föreningar i byarna. Vi vill få dem aktiva igen och få in motionslag, och andra som spelar 3-mot-3, för att på så sätt så småningom bygga upp nya lag igen. Vi har döda fläckar i länet som Jokkmokk och Överkalix, där det inte finns någon verksamhet. Där ska vi försöka jobba lite under sommarhalvåret och se om vi kan väcka liv! 

TV: Poddpanelen om att landslagslägret ställdes in - ”Stort frågetecken”

Rätt eller fel att SSL-klubbarna vägrade skicka spelare till landslagsläger?