Innebandymagazinets Magnus Fredriksson med en krönika om det nya hotet för innebandy-Sverige.

Vågar vi tänka annorlunda under 2021? Det kanske är en bra idé med tanke på att alla innebandyspelare har börjat med padel under pandemiuppehållet. I alla fall känns det så. Varje dag jag öppnat upp mina sociala medier kommer en nyhet om ett nytt privat padelcenter som öppnar inom kort. Och lika ofta kommer en uppdatering från någon som börjat spela eller söker någon att spela med. Är det något som jag tar med mig från år 2020 är det alla innebandyspelare som plötsligt börjat spela padel.

Egentligen sker 100 procent av all padelverksamhet i privata hallar i jämförelse med exempelvis innebandyn som har all sin verksamhet i kommunal regi. När innebandyhallarna är stängda gottar sig alla entreprenörer som byggt en padelhall i närmaste stad sina händer då deras lir och hallar står öppna nästan dygnet runt för dem som vill spela.

1974 uppkom dagens padelregler har jag gogglat mig fram till och de senaste tre åren har det byggts banor i Sverige så det står härliga till. Spelet vänder sig till en köpstark målgrupp som ger ekonomi till att bygga banor som genererar pengar tillbaka. Privataktörer ser möjligheten att tjäna pengar på denna boom vilket inte är möjligt genom att bygga inomhushallar för innebandy. Det finns ett par häftiga privata anläggningar i främst Finland och bland annat Helsingforsområdet enbart för innebandy. Finland är inte Sverige och i vårt land har vi inte några sådana hallar tyvärr. Om någon kan knäcka nöten hur ett innebandycenter med typ tio banor kan bli en vinstaffär i Sverige får ni gärna räcka upp handen.

För är det något som driver utvecklingen av padel framåt är det strävan efter att tjäna pengar. Precis på samma sätt som Carl-Åke Ahlqvist och hans Unihoc gjorde på 1970 och 1980-talet och kanske 1990-talet när innebandyn befann sig i samma ”zon” som padeln nu gör.

Vem vet, kanske är padel en fluga som går över och att vi om fem år ser massor av padelbanor byggas om till innebandycenter runt om i landet. Den som lever få se helt enkelt.

Generationen som blivit förälskade i den nya racketsporten är samma generation som tog till sig innebandyn en gång. Kan det vara så, absolut eller hur. Handen på hjärtat hur många av er som läser detta har inte testat padel en gång under 2020? Det finns alltså mycket att vara orolig för. Vi ska inte bara vara oroliga för att de unga eventuellt slutar eller tappar intresse för innebandy 2021. Nu ska vi även vara oroliga att breddspelarna och potentiella ledare till våra ungdomar kan försvinna under detta ofrivilliga uppehåll.

Vad padelboomen har med innebandy att göra är fortfarande inte helt tydlig. Vi ser att många är beredda att åka kors och tvärs överallt och för att spela. På exakt samma sätt som innebandyspelarna gjorde på 1980 och 1990-talet. Då fanns det inga dåliga tider, spelplaner eller dåliga dagar för innebandy. Fredag klockan 22:00 var inga problem i en förort långt hemifrån. Det viktigaste var att få spela oavsett vad det kostade. Det är en kraft som nästan helt ignoreras idag. Kanske dags att tänka om?!

/MAGNUS FREDRIKSSON

Podcast avsnitt 17: Kent Göransson

Warbergs SSL-tränare gästar Fredrikssons innebandypodd