Sankell om dusterna med radarpartnern: "Folk undrar hur vi fortfarande kan vara vänner"

Jesper Sankell är tillbaka i moderklubben Mullsjö efter åtta år på vift. Nu hoppas 27-åringen på att ta laget till nya höjder.

– Klubben har tagit enorma steg sedan jag var här senast. På något sätt är det som att komma till en helt ny klubb. Allt sköts mycket mer proffsigt nu, med allt från det mediala till specifika delar i träningen, säger Sankell som berättar att åtminstione en sak är sig lik. 

– Engagemnaget är, och har alltid varit unikt i den här klubben, där har ingenting förändrats. Jag känner en stor värme och kärlek till alla som jobbar för klubben och för alla som bryr sig. De människorna betyder så mycket för hela Mullsjö. Alla brinner för innebandyn här och det märks. 

– Jag hade inte kunnat få ett bättre mottagande av spelare, ledare och alla runt om, det har varit verklige n värmt mitt hjärta. Det är bara positivt och har känts som helt rätt val hela tiden. Jag har inte ens fått ta emot minsta gliring, säger Sankell, och syftar på när han under viss uppståndelse lämnade klubben som 19-åring. 

–  Det är i mångt och mycket samma människor i klubben som när jag var här senast, och samma sportchef som skickade iväg mig då som värvade hem mig. Det som hände då är glömt nu och alla blickar framåt. 

Under försäsongen har forwarden återförenats med gamle radarpartnern Kim Ganevik - en spelare som Jesper Sankell spelade ihop med under stora delar av uppväxten i klubbens framgångsrika 93-lag.  

– Jag är väldigt glad över att spela med honom igen. Vi är väldigt nära vänner och känner varandra utan och innan. Det är speciellt att spela med en sådan person som man tycker så mycet om, säger Sankell, och berättar att det trots vänskapen inte alltid har varit frid och fröjd.  

– Vi har haft så många duster mot varandra genom åren att jag inte ens vet vart jag ska börja. Folk undrar hur vi fortfarande kan vara vänner. Men vi är väldigt lika där och har samma filosofi, att det som händer på planen stannar där. Utanför är man vänner. 

– Utanför är Kim en riktig mjukis och de som känner mig vet att jag är likadan. När vi kommer på planen blir vi galna och kan göra lite vad som helst. Vi hatar att förlora och kan inte acceptera det. Även om vi inte är 20 år längre har vi fortfarande kvar samma hunger efter att vinna och att få lyfta bucklan i Globen med den här klubben hade varit den ultimata innebandydrömmen.