Hallå där! Domaren som skrev en egen bok

Domaren som samlade sina anteckningar och gjorde en bok av sitt kludd.

Hej Måns Löfgren, hur känns det att gjort en egen bok?

– När jag korrekturläste från pärm till pärm, sista gången, slogs jag av hur oerhört detaljerat jag fått till allt arbete man gör som domare i det fördolda. Det är ett fint eftermäle och mitt bidrag till utvecklingen av kommande stordomare. Lite mer än bara var och ens sunda förnuft, tänker jag.

Hur kom du på idén?

– Jag blev rastlös i solstolen på semestrarna och ville dra nytta av all dö-tid. Så jag började plita ner rubriker i ett rutigt A5-block. Sedan skrev jag allt jag kunde komma på under varje rubrik.

 Vad fick dig att skriva en bok?

– När kursledarna tillräckligt många gånger uppmanat mig att använda mitt sunda förnuft utan att förklara vad det innebar i detalj, upptäckte jag att det fanns ett behov av att beskriva allt vid sidan av fys, teorier och spelmoment. Fogen mellan kakelplattorna som gör väggen slät saknades.

Vad fick dig att bli domare?

– Jag var tvungen, annars fick jag inte vara med och spela. När jag började 1988 var sporten ung och det fanns ett krav att på minst en spelare från varje lag även var domare. När jag kom till första träningen var det min väg in i laget. Senare blev jag till och med spelande ordförande.

Hur nöjd är du med resultatet? 

– Det är väldigt svårt att vara helt nöjd med resultatet men det står på min spegel varje morgon att boken skall bli klar – det kan jag nu stryka och för det är jag mycket stolt.

Vad är ditt mål med utgivningen av Tre Decennier i Innebandys Tjänst? 

– Visionen med boken har hela tiden varit att om jag själv fått läsa den när jag började upptäcka att jag ville bli bra på att leda matcherna – så hade det gått in i helsike mycket fortare. Man säger ju att de bättre vinerna mognar långsammast – jag kanske helt enkelt har använt bokskrivandet som en del i min egen process.