En väldigt lycklig comeback i SSL slutade olyckligt

Efter SM-guldet för tre år sedan rasade hela Linnie Ahlbergs värld sönder och samma. Men drömmen om att spela innebandy på SSL-nivå igen fick henne att besegra den psykiska ohälsan. Efter en en lyckad comeback i SSL som tyvärr slutade med degradering drömmer slitvargen om att få fortsätta spela i Superligan.

Linnie Ahlberg var med och tog SM-guld med Pixbo 2015/16 men efter sin debutsäsong i SSL med stenhårda krav på sig själv rasade hennes tillvaro samman och hon drabbades av psykisk ohälsa. Det fick henne att lämna Göteborg och flytta tillbaka till familjen i Ljungby.
- Det var verkligen det bästa jag kunde göra. Just då kändes det som hela min värld gått under. Jag behövde landa i mig själv. Få andra perspektiv på saker och ting, och att vara med familjen som betydde allt, säger Ahlberg till Innebandymagazinet.

2010 värvades en ung 19-åring med en lysande innebandyframtid från Värnamo IK till IBF Göteborg som siktade på att gå upp till SSL. Efter moget övervägande lämnade Linnie familjen, tvillingsystern och barndomshemmet för att jaga sin dröm om att spela i den Svenska Superligan.
- Eftersom jag flyttade till Göteborg en månad efter studenten så kändes det som om jag i princip gav upp/lämnade hela mitt ’’vuxna liv’’ och allt jag byggt upp när jag flyttade tillbaka till Ljungby. Men när jag ser på mig själv nu så ångrar jag inte det en sekund!

Debutsäsongen i Göteborg gick riktigt bra vilket ledde till att hon värvades till Pixbos SSL-lag säsongen efter. Men med ökade krav och ett eget stort kontrollbehov gjorde att Linnie började träna mer än någonsin samtidigt som hon inte fick i sig tillräckligt mycket med mat. Det blev en ond spiral som pågick i flera år och till slut ledde till att hela hennes värld rasade samman och hon beslutade sig för att lämna storstaden och flytta tillbaka hem 2017. Innebandy var det sista hon tänkte på just då men det blev ändå kärleken till sporten som fick henne på fötter igen.
- När jag flyttade hem kunde jag inte ens se att innebandy var roligt. Jag fick ångest bara jag tänkte på det och jag hade inga tankar på att någonsin spela mer.

- Men efter ett tag i Ljungby började jag trots allt spela igen. Jag kände några spelare i laget som bad mig komma ner och ’’lattja’’ lite, styrelsen var väldigt mötesgående och det resulterade till slut i en hel säsong där. Något jag såklart också är väldigt glad för idag. Jag kunde slappna av och spela och tack vare det är innebandy något som får mig att må bra igen!

Batterierna laddades upp igen hemma i Ljungby med spel "lite på skoj" i Dam1an. I takt med att Linnie mådde bättre började hon att drömma om att spela i Superligan igen. Så flyttlasset gick åter tillbaka till storstaden och spel med IBK Göteborg igen som precis hade gått upp till SSL. Där har hon under hösten och våren varit en av lagets allra bästa spelare.
- Jag längtar varje dag till kvällens träning och helgens match. Det är bland det roligaste och bästa jag vet nu. Och det är så skönt för mig att känna så igen. För jag vet att innerst inne har innebandy, eller sport i det stora hela, alltid varit de största i mitt liv. Det som får mig att må bra!

Hur har det funkat rent hälsomässigt att vara tillbaka på elitnivå?
- Nu fungerar det jättebra. Jag känner inga prestationskrav alls på mig själv. Jag kan slappna av, spela ut och ha roligt!! Sen vill man ju såklart alltid vinna! Och jag har en vinnarskalle x1000 så när vi förlorat matcher går det inte riktigt prata med mig. Antingen är jag extremt arg eller bara ledsen och uppgiven. Kanske lite naivt men jag tror inte det är en negativ egenskap hos mig, snarare tvärtom. Den segerviljan ger mig motivation. Jag hade kunnat springa konstant i 60 minuter på planen!!

Vad säger du om dina sportsliga prestationer under året då?
- Det finns väl några matcher som jag hade kunnat göra bättre och gärna spelat om. Jag har varit med så mycket jag bara har kunnat med tanke på mitt jobb som tar en del kvällar och helger. Förutsättningarna har inte varit helt på topp så i det stora hela är jag nöjd med min prestation i år! Samtidigt som jag också vet att jag hade kunnat göra det ännu bättre om jag hade kunnat träna varje pass och spelat varje match.

Göteborg fick en drömstart på säsongen där man tog 12 poäng de första 5 matcherna men sedan rasade man ihop som ett korthus och avslutade med 21 raka förluster.
- Vi var väldigt nöjda med vår start på säsongen, och med all rätt då såklart! Men att det blev som det blev till slut skulle inte ha hänt. Vi hade i princip allt i våra egna händer efter årsskiftet. Vi behövde en vinst och en oavgjord match för att inte hamna på nedflyttningsplats. Efter Endre hemma i den näst sista omgången när det stod klart att vi var ett av de två lagen som åker ur SSL var det såklart tårar och mycket känslor. Inte bara för den matchen och den förlusten utan mer frustration över att vi hade kunnat säkra ett kontrakt ganska långt innan den avgörande matchen i den näst sista omgången.

- Det är bara så otroligt tråkigt och tomt just nu. Jag tycker verkligen vi förtjänar bättre. Och det säger jag inte för att vara snäll eller för att vara egenkär mot klubben utan för att jag vet vad vi kan åstadkomma! Och det visade vi alla runt om i början av säsongen.

Den 19-åriga tjejen som flyttade till Göteborg full av drömmar att få spela i SSL fick tidigt bocka av den drömmen i bucketlisten. Det har blivit 57 matcher och ett SM-guld än så länge...men med en återvunnen glädje och brinnande passion för sporten hoppas hon få fortsätta leva sin dröm som innebandyspelare i den bästa ligan i världen.
- Jag är 27 år, så en del tror säkert det är slutet på ’’karriären’’ men jag har inga skador och är väldigt pigg i kroppen! Så ja, jag vill absolut fortsätta i SSL. Som det ser ut nu kommer jag spela minst 2-3 år till. Jag har inget som ’’hindrar’’ mig från att spela, och jag är inte rädd för nya utmaningar. Jag har aldrig tidigare gett mig själv chansen att lyckas, med tanke på omständigheterna som varit, men det gör jag verkligen nu. Så för mig känns det här absolut inte som slutet utan snarare början. Jag har hört att formtoppen kommer vid 30.