Målvaktstränaren om straffregeln: ”Fortfarande kritisk”

Pixbo Wallenstams målvaktstränare Pontus Boman berättar om sin syn på en av säsongens största snackisar - zorrostraffar.

En stor debatt under hösten har varit de nya straffreglerna och zorrostraffarnas vara eller icke vara. De nya reglerna som trädde i kraft inför denna säsong gjorde det tillåtet att dra bollen bakåt på straff så länge man rör sig framåt. Införandet av de nya reglerna väckte mycket känslor ute i landet och många hävdade att zorrostraffarna skulle öka lavinartat och att det var omöjligt för målvakterna att rädda en zorrostraff och att det bara ökade utespelarnas chanser. Här berättar Pixbo Wallenstams målvaktstränare Pontus Boman om sin syn på zorrostraffar.

- Jag är fortfarande kritisk till den nya straffregeln som tillåter spelaren att föra bollen bakåt och de flesta jag pratat med, även vissa utespelare, verkar ogilla den delen. Däremot tycker jag det är en positiv förändring att det nu inte är någon efterföljande utvisning, säger Pontus Boman till Innebandymagazinet.

Kollar man statistiken så gjorde man mål på 46,3% av straffarna säsongerna 14-18 i SSL herr och 41,5% i SSL dam. Denna säsong har man gjort mål på 54,4% i SSL herr och 38,9% i SSL dam. Vad säger de siffrorna dig?
- Siffrorna är på sitt sätt glädjande då det gjorde bara 8% fler mål på straffläggningar i år. Jag gjorde även lite egen research inför detta och det har lagts 7 stycken zorrostraffar denna säsong, varav 4 har gått in, vilket motsvarar 57%. Det finns dock ett par andra faktorer som måste vägas in.

- På de zorrostraffar som blivit mål har målvakterna varit näst intill chanslösa. Det, samt den tid vi la på straffträning under försäsongen säger mig att en väl utförd zorrostraff är näst intill otagbar. Jag vet ingen annan variant som, när utförd väl, har lika hög målgaranti. Det är dessutom bara tre stycken spelare (från totalt två lag) som zorrat fullt ut på straffar i år, vilket innebär att om fler blir bra på att zorra och använder det fullt ut så kommer skillnaden bli mycket större.

- Att kunna dra bollen bakåt, även utan att zorra, är alltså en tung faktor i det hela. Det är däremot skillnad på dam- och herrsidan då det är ovanligare att damspelarna zorrar och det verkar vara vanligare med skott på straffar.

Tycker du att det har blivit den lavinartade ökningen av zorrostraffar som du förutspådde attt det skulle bli?
- Nej, tacksamt nog så har det inte blivit det.

- Det är oväntat få som har valt att använda sig av zorrostraffen fullt ut vilket kan vara en följd av Faluns ställningstagande, en egen form av protest från lagen eller att det helt enkelt på grund av att det finns för få som är bekväma med att zorra i avgörande lägen, vilket i sin tur skulle kunna bero på att regeln är relativt ny. Det märktes nämligen under tidiga delen av säsongen att de som är vana vid de gamla straffreglerna fortfarande inte drog bollen bakåt på straffar, av ren rutin.

Boman hävdade inför säsongen att det var väldigt svårt för en målvakt att rädda en zorrostraff, men han ändrade inte på träningsupplägget inför säsongen på grund av detta.
- Vi har inte tränat något särskilt på straffar efter försäsongsträningen. Vi har kört straffläggningar ibland på träning, men som sagt så är det inte alltid spelarna väljer en variant där bollen går bakåt. Vad gäller hur svårt det är att rädda en zorrostraff har målvakterna gjort det bra. Jag vill dock åter igen påpeka att en väl utförd zorrostraff är extremt svår och detta är något spelarna som väljer att zorra kommer bli ännu bättre på.

- Utöver det så har zorrofinten en osynlig effekt - om målvakten vet eller befarar att spelaren kommer zorra så behöver målvakten höja beredskapen för det. Om spelaren då inte zorrar utan gör något annat, så måste målvakten göra en extremt snabb omställning, vilket är svårt. Om målvakten inte höjer beredskapen för det och spelaren zorrar så blir det i sin tur jättesvårt.

- Sammanfattningsvis så har det inte blivit så stor skillnad i antal mål på grund av zorrofinten, men de mål som blivit har varit näst intill otagbara.
Det har blivit många mål där spelarna inte zorrar men drar bollen bakåt - spelarna kommer att bli mer vana med sådana finter och antalet mål kommer att öka. Målvakterna kommer att bli mer vana med detta, men i det långa loppet tror jag att utespelarna vinner på det.

Boman avslutar även med en fundering.
- Min undran är - om det redan innan regeländringen var ca 50% målchans på herrsidan och 40-45% målchans på damsidan, vilket är riktigt bra målchanser - behövde innebandyn verkligen fler straffmål? Var regeln nödvändig, särskilt med tanke på att det mycket sannolikt kommer öka ytterligare?

Läs också:
Antalet straffmål har ökat på herr- men minskat på damsidan
Craftstadens målvakt gör en omöjlig räddning
Sveriges mest rutinerade domarpar om nya straffreglerna
Zorrospecialisten som inte gillar nya reglerna