Mika Kohonen förklara för Innebandymagazinet efter 7-1 segern mot Danmark att han inte blir berörd av allt "oljud" från publiken under matchen. "Du är så fokuserad att allt runtomkring försvinner".
Foto: Magnus Fredriksson
Internationellt

”Privilegium och stolt - sagan är inte färdigskriven än”

ANNONS

Finland kom tillbaka efter förlusten mot Sverige och besegrade ett heroiskt kämpande dansk lag med 7-1 efter 60 minuter i O2 Arena. Med legenden Mika Kohonen på plan.

Finland förlorade VM-premiären mot Sverige med 4-5. Något som Mika Kohonen har kommit över såhär 48 timmar efteråt.
- Ja, det är en lång turnering. Vi tog dumma utvisningar mot Sverige. I alla fall två av dem som kom i anfallszon. Sådana utvisningar ska vi inte ta. Vi hade 4-2 men så kom det där långskottet, videomålet. Det blev lite konstiga insläppta mål mot Sverige, säger Mika Kohonen till Innebandymagazinet.

Finland besegrade Danmark med 7-1, efter slutsignalen var det vår nöjda lag trots allt. Danskarna som höll 0-0 de sista 20 minuterna av matchen.
- Jag måste ge beröm till Danmark. De offrade sig enormt och var riktiga krigare i 60 minuter. Vi hade mycket boll och kanske slarvade lite. Deras målvakt Trolle var grym idag, fortsätter Kohonen.

I morse när ni vaknade såg det ut som att ni skulle få möta värdnationen Tjeckien i en kvartsfinal. Nu blir det inte så eftersom Tyskland besegrade Lettland före er match, var det något som ni pratade om i finska laget?
- Vi tittade på sista perioden i den matchen men vi fokuserar inte på de andra lagen utan på oss själva. Vi fick en sådan match i VM 2012 så för oss hade det inte påverkat något

Hur känns det att vara igång med VM 2018 på allvar?
- Jag känner mig stolt och tacksam. Jag har varit med i landslaget i 22 år och i VM i 20 år. Det här är min sista säsong och jag tänker njuta av varje minut. Jag hade gärna spelat i tio år till. Två-tre dagar innan vi åkte till Prag satt jag hemma och lyssnade på musik, och tänkte, satt och funderade på olika situationer som jag och laget kan råka ut för under turneringen. Och det var en bra känsla jag hade då och nu. Det sista kapitlet är inte färdigskrivet ännu och det finns en hel vecka att skapa fler fantastiska minnen.
Den här artikeln handlar om: