Övning ger färdighet. Gustav Fritzell öste in poäng för Linköping under den gångna säsongen.
Foto: Idrottsfoto

Vägen till toppen - Gustav Fritzell

ANNONS

Hur såg spelarnas väg till SSL ut? När började de med innebandyn? Vilka hade de som förebilder? Här berättar Pixbos Gustav Fritzell om sin väg till den högsta serien, och om viljan att hela tiden vilja fortsätta utvecklas.

Hur gammal var du när du började med innebandy?
— Jag spelade fotboll först. När jag var sex år så startade de upp ett innebandy-lag i Floda, och många från fotbollen började spela där, de flesta gjorde både och i början. Det var ganska naturligt att hålla på med fotbollen på sommaren och innebandyn på vintern, säger Fritzell till Innebandymagazinet.

Varför valde du att satsa på innebandy istället för fotboll?

— När man började med 11-manna i fotbollen så kände jag att det gick för lång tid innan det hände någonting. Jag gillade innebandyn där det var situationer hela tiden och man var nära hela tiden.

Hade du några förebilder när du var yngre?

— Min bästa vän när jag växte upp hade två storebröder som också spelade innebandy. De blev idoler för mig. Annars var det Peter Forsberg som var min idol. Han var den som var grisigast i försvaret, och sen blev han den kyligaste spelaren i anfallet. Att han kunde vara så bra i båda hållen var väldigt coolt.

Personligt poängrekord för dig i SSL-grundserien denna säsong. Har du alltid varit en poängspelare?
— Jag har väl gjort helt okej med poäng, men inte lika mycket. När jag var liten så var jag alltid center och sprang bara runt och passade. Att jag skjuter bra har kommit på senare år faktiskt, och det är väl nytt för i år att jag kan göra mål utifrån, och inte bara i slottet. När jag kom till Linköping så kunde jag knappt skjuta.

— Jag är en annan spelare nu än när jag var yngre, och jag har fått träna mig dit. När jag var liten så trodde jag inte att jag skulle kunna nå SSL, utan tänkte väl att jag skulle spela i Flodas A-lag i division 1.

— Jag har alltid hållit på med innebandy för att jag tycker att det är sjukt roligt, och det fick mig att alltid vara dedikerad på träningarna, och att träna själv när tillfälle fanns. Det sitter i, och har gjort mig till den spelare jag är idag.