András Czitrom gjorde under 80-talet viktiga uppgifter för framförallt Svensk Innebandy som pådrivare i sin roll i SIBF:s styrelse. Innebandyns medlemskap i RF var något som han låg bakom, bland annat.
Landet runt

Dagen då innebandyn accepterades som en idrott

ANNONS

Den 22 november 1985 blev innebandy en accepterad idrott i Sverige. Då blev man invald i Riksidrottsförbundet som bland annat ger det statliga aktivitetsstödet. – Jag kände stolthet, visst. Som att vinna ett SM-guld, VM-guld eller vilket guld som helst egentligen, berättade András Czitrom om den historiska händelsen för Innebandymagazinet.se.

Med gott mod och stort hopp lämnade den då 33-åriga SIBF-ordföranden András Czitrom sitt hem i Vallentuna i november 1985. Czitrom checkade in på Hotell Tegnérlunden i Stockholm. Han skulle på det stora Riksidrottsmötet där innebandyns öde i RF skulle avgöras två dagar senare.

Den största rädslan att släppa in nya medlemmar I idrottsfamiljen har nämligen alltid legat i att den ekonomiska kakan måste delas på flera. Några tyckte därför att det nya uppstickarförbundet skulle vara kvar som medlem i Landhockeyförbundet. Dit hade innebandyn anslutit några år tidigare.

András Czitrom hade studerat hur andra sökande förbund hade gjort när de var i innebandyns ställe. Han koncentrerade sig på de personer som verkligen skulle till mötet och rösta.
– Jag utlovade att vi skulle bli ett mycket starkt tillskott i idrottsfamiljen som skulle bidra till att RF skulle få mer pengar, har Czitrom berättat för Innebandymagazinet.

Framför allt var András Czitrom ute efter skriftliga ja. I praktiken innebar röster på papper ingenting. Alla tvingades ändå att rösta på mötet men András var säker på att folk skulle hålla vad de lovat skriftligen. En underskrift på en pappersbit är något högt respekterat.

Det var också en grym lockelse att trycka upp i näsan på folk som var osäkra. ”Ja, fotbollen stödjer oss i alla fall, se här!”

Nu var det precis så. Fotbolls­bossen Lennart Johansson var en av de tyngsta korten innebandyn kunde laborera med. Att han och Hand­bollens ordförande Staffan Holmqvist ställde sig bakom ansökan skulle visa sig viktigt mot slutet. Men visst fanns det fortfarande en oro.
– Det var en ensamshow. Det var det faktiskt. Jag var ganska ensam om att tro på mina egna idéer, med lite stöd från Stefan Kratz, berättade András Czitrom och fortsätter:

– Allt var tvunget att gå så snabbt också. Vi hann inte ens bilda en kommitté. Det hade dessutom tagit för lång tid om vi skulle behöva stanna upp varje gång vi skulle besluta något. Andra kände nog mer eller mindre ”Låt honom köra”.

Fredagens punkter gick så snabbt att innebandyn kunde behandlas redan där. Det innebar att endast tre personer, Czitrom, dåvarande för­bunds­kaptenen/förbundssekreteraren Stefan Kratz och Henrik Winskogh, representerade innebandyn. Resten hann helt enkelt inte dit i tid.

Som första talare klev ordföranden i Västmanlands Idrottsförbund Bo Ericsson fram och höll ett tal som överraskade. Han sa bland annat.
– Vi tycker inte att Riksidrotts­styrelsen har rätt. Vi tycker att innebandyn är närbesläktad med två idrotter och det är landhockey och bandy och vi anser alltså att riks­idrottsmötet tänker väldigt noga efter.

För en stund blev András ställd.
– Jag blev väldigt överraskad. Chockad. Jag förstår inte än i dag vad han var ute efter, det måste ha varit något annat. Han var så nervös att han på slutet blandade ihop allt och yrkade avslag för landhockey­förbundet. Men jag hämtade mig rätt snabbt. Allting var så välregisserat. Det var planerat att Handbolls­ordföranden Staffan Holmqvist skulle tala och efter honom satt Lennart Johansson beredd om det skulle behövas.

De rungande applåderna Staffan Holmqvist fick efter sitt inlägg om att stödja innebandyn tyckte András Czitrom räckte. Lennart Johansson behövde inte användas.

Mycket riktigt. Även om Västman­lands Idrottsförbund begärde votering så var resultatet en överlägsen seger för innebandyn. Enbart ett tiotal av totalt 200 röstande var emot.
– Härmed är Svenska Innebandy­förbundet medlemmar i RF, konstaterade mötesordföranden Ann Marie Sundbom.

I det ögonblicket ställde sig innebandyfolket upp och jublade. András Czitrom sträckte händerna i luften.
– Allt! Det betydde allt. Det var ett oerhört viktigt ögonblick för innebandyn. Det var grundstenen till där vi är i dag som lades den där dagen, sa András Czitrom.

Stefan Kratz, som tidigare tuggat sönder naglarna, stod som förstenad med händerna rakt upp i luften.
– Nu vet jag inte, nu är det slut, fick han till slut fram.

– Herregud, sa András. EM, VM, OS, det har vi fortfarande kvar att uppnå!

Att innebandyn skulle komma in i RF 1985 var som du säkert förstår långt ifrån säkert. Faktum är att invalet så här i efterhand är att betrakta som en stor sensation. Det medger även András Czitrom i dag.
– På den tiden var vi absolut inte så bra som kriterierna krävde. Inte på en enda punkt. Vi var före vår tid.

Frågan är vad som hänt om innebandyn inte kommit in.
– Vi hade sökt till Riksidrotts­mötet två år senare och säkert kommit
med då. Men då hade säkerligen flera personer i SIBF fått sluta på grund av utbrändhet. Man måste vara oerhört besatt för att lyckas med en sådan här grej.

Viktiga anledningar till att innebandyn behövde komma in i RF.
■ Erkännandet var det viktigaste. Det skulle skapa helt andra förutsättningar när innebandyn på papper skulle kunna visa att de var en riktig idrott.

■ Ekonomin skulle bli bättre med alla olika stöd medlemskapet innebar.

■ Alla kommuner med självbevarelsedrift skulle tvingas lägga innebandyn på samma nivå som andra inomhussporter som handboll och basket. Det skulle ge fler halltider.


Den 11 november 2017 avled András Czitrom efter en längre tids sjukdom.

Läs även
Profilernas hyllningar till András Czitrom
IFF-generalen: ”En av de mest centrala personerna för innebandyn”
Så skapade Czitrom Svenska Innebandyförbundet
TV: Här förutspådde Czitrom innebandyns utveckling
TV: Czitrom om framtiden: "Den största utmaningen vi har"
Innebandypionjären András Czitrom har dött
Den här artikeln handlar om: