”Resan mot A-landslaget börjar efter gymnasiet”

Anders Jonsson, ansvarig för gymnasieverksamheten på Svenska Innebandyförbundet, svarar på hur spelare formas inom RIG och NIU.

Efterspelet från finalförlusten i U19-VM har bland annat handlat om utbildningsmodellen för unga spelare. Faluns SSL-tränare Thomas Brottman menar att spelare stöps i samma mönster, något som även landslagsmeriterade Ulf Hallstensson understryker i en krönika, där han pekar på att det finns för få rollspelare i den yngre generationen. Vilken roll och vilket ansvar har utbildningssystemet RIG och NIU?

Anders Jonsson, som ansvarar för gymnasieverksamheten på Svenska Innebandyförbundet, svarar här på frågor.

(För att få en helhetsbild rekommenderar vi att du läser den här artikeln först, som förklarar hur RIG och NIU fungerar.)

Håller du med om att det kan finnas en fara med att alla spelare ”stöps i samma form”? Är det så att alla spelare formas likadant via RIG och NIU?
- Det är ungefär som att säga att alla som läst engelska på gymnasiet är stöpta i samma form. Det är vad man gör av sina kunskaper och sina färdigheter som är det viktiga. Verksamheten är inte utformad på ett sätt som gör att alla kommer att spela innebandy på exakt samma sätt. Det finns frihet för undervisaren att, liksom i andra skolämnen, arbeta utifrån ämnets centrala innehåll och ämnesplan på lite olika sätt med en pedagogisk frihet. Det finns inga centrala, kategoriska riktlinjer från SIBF till specialidrottsgymnasierna som alla måste följa lektion för lektion med syfte att eleverna ska formas på ett och samma sätt. Vi anser faktiskt att sådana riktlinjer ska öka, inte minska, vad gäller NIU-verksamheten. Dessutom är det som vi redan nämnt i föreningarna som eleverna måste ta de steg som är avgörande för karriären. Kombinationen skola och idrottssatsning är det som gäller och för att det ska fungera måste eleverna ta ansvar för sin innebandy utanför skolan.

Vad behöver förbättras inom gymnasieområdet?
- Vi anser att RIG/NIU-området ständigt behöver förbättras på samma sätt som andra områden som handlar om prestationsutveckling. Med hjälp av Umeå kommuns ökade satsning på RIG kommer vi kunna utnyttja RIG som nav för ett omfattande arbete med ett nationellt ramverk där ämnet specialidrott får en mer gemensam studieplan. Vår övertygelse är att förbättringar på gymnasieområdet ska gå hand i hand med olika insatser både på förenings- och landslagsområdet och att arbetet görs tillsammans med föreningar och naturligtvis med RIG-, NIU- och landslagsverksamheten. Vi vet också att vi kan förbättra vår kommunikation med föreningar och distrikt men även de områdena kommer vi lyfta i och med arbetet med studieplanerna, som gymnasie- och landslagsansvariga kommer att göra tillsammans.

Vilket utrymme anser du att man som spelare får på dessa utbildningar till att bli så kallade ”rollspelare” med vissa spetsegenskaper? Är det mycket fokus på att man ska vara ”komplett” och behärska alla delar i spelet, eller att man ska spela på ett visst sätt?
- I den mån det individuella skolämnet specialidrott ska fokusera på ”rollspelare” så finns den möjligheten. En elev som vill utvecklas måste jobba med många saker och en av dem är sin spets i förhållande till omgivningen, och det kan vara den roll eleven är som bäst eller mest effektiv i. Merparten av den här utvecklingen måste dock göras på träningar och matcher med den studieförening eleven tillhör.

Hur mycket ”landslagsförberedande” är dessa utbildningar? Finns det en tydlig koppling till landslagsverksamheten och hur den vill att spelare ska formas?
- För individen är den inte landslagsförberedande. Ett av målen med SIBF:s arbete de närmaste åren är att bättre rama in och visa på gymnasiernas roll i helheten. I det arbetet har redan vissa förbättringar av kopplingarna mellan främst RIG och landslagsverksamheten föreslagits.

På finska idrottsgymnasium tränar man tre-fyra gångar i veckan via skolan. Utöver klubblagets träningar. Hur mycket tränar man i de svenska skolorna?
- Exakt hur mycket fysisk träning varje skola har är svårt att säga eftersom ämnet kan läggas upp på lite olika sätt men en grov generalisering skulle kunna vara att man har två praktikpass och ett teoripass i veckan inom ämnet specialidrott.

Hur resonerar man kring mängden träning på dessa utbildningar? Finns det någon risk att de tränar för mycket, eller för lite?
- Risken att specialidrottselever tränar för mycket totalt sett, med både skola och förening, är förmodligen större än att de tränar för lite. Det finns så många olika typer av träning så det är svårt att bara svara ja eller nej. Det är viktigt att skola och föreningsliv kommunicerar så det inte blir för ensidig eller för mycket träning för eleverna.

I Finland har man också infört ett nytt ”toppsport-program” på skolorna där de bästa spelarna blir uttagna och får särskild träning med ytterligare övningar och stöd. Detta med stort fokus på ”resan mot A-landslaget”. Finns det något liknande, eller tankar på att införa något liknande, i Sverige?
- Vi vet inte exakt hur det finska gymnasiesystemet ser ut men vi har våra förutsättningar och de har sina. Vi försöker hitta den bästa vägen fram utifrån hur gymnasieverksamheten ser ut i Sverige, med de möjligheter och begränsningar som finns i vår gymnasieskola. Man kan reflektera över vilken skillnad det är mellan Finlands ”toppsport-program” och våra regionala läger som genomförs på hösten och våren under gymnasietiden. I mångt och mycket gör vi nog liknande saker. Vi anser att resan mot A-landslaget börjar efter gymnasiet, där Guldsteget är en del i den resan.

Vilka är de större diskussionerna som pågår nu kring RIG- och NIU-verksamheten? Finns det planer på förändringar?
- De stora frågeställningarna är:
1. Hur ska vi på bästa sätt innebandyfiera ämnet specialidrott och utforma våra studieplaner?
2. Hur många NIU-elevplatser ska vi ha? Hur många NIU-skolor ska vi ha?
3. Hur ökar vi möjligheterna för fler elever att fördjupa sig i innebandy i en skolmiljö som har hög kvalitet, oavsett skolform?

Läs även
Panel: Fem profiler efter U19-VM
Ulf Hallstensson: Vad händer efter generation 88-92?
Utvecklingschefen om kritiken och SIU-modellen
Landslagschefen: ”Kommer ta tillbaka tronen - om vi nu tappat den”