”Kommer ta tillbaka tronen - om vi nu tappat den”
ANNONS
Landslagschefen Joakim Lindström om svensk innebandyframtid.
Hur ser strategiplanen för U19 ut?- Målsättningen och syftet med U19-landslagsverksamheten handlar om att vinna men också utbildning. Det kommer även fortsättningsvis att vara fundamentet för den verksamheten, säger Joakim Lindström till Innebandymagazinet och fortsätter:
- Ett övergripande mål de senaste åren har varit att nå ut till fler spelare om de krav som ställs på att spela i ett svensk landslag. Detta kommer att fortsätta.
- Tidigare hade vi ”bara” våra breddläger med 34 spelare på Bosön. Nu har vi även två läger för 17-åringar, ett på hösten för cirka 130 spelare och ett på våren för cirka 80 spelare. Syftet är återigen utbilda spelarna i kravbilder för landslagsverksamheten men också bli mer precisa i våra uttagningar till när spelarna blir 18–19 år och ska vidare in i en landslagstrupp om 22 spelare.
- Planen är även en översyn kring det praktiska innehållet i våra NIU-utbildningar. Från SIBF behöver vi bli bättre på att förmedla och förbereda spelarna för den innebandy som kommer möta de som satsar fullt ut och tar nästa steg. Här ser jag framförallt två saker. Vi behöver bli snabbare i vårt beslutsfattande och bli bättre att vara ett hot på planen oavsett position. Det kräver mod och framförallt bollen framför kroppen för snabbare aktioner. Sen behöver vi också se över våra fysiologiska riktlinjer. Sen de första kraven för landslagsspel kom 2012 har utvecklingen gått framåt, kapaciteten här begränsar idag i för stor utsträckning våra laguttagningar.
Vad är tanken bakom att bara använda spelare från en årskull i taget och inte ta med några "underåriga" i U19-landslaget?
- Förbundskaptenerna har möjlighet att plocka ut fem spelare som är underåriga. Till detta VM var det en spelare som var uttagen. Det är en bedömning som förbundskaptenen får göra i sitt lagbygge. Att vi tidigare haft en full begränsning eller som nu en viss begränsning är för att vi tror på värdet att fler spelare får vara en del av landslagsverksamheten och uppleva den skillnad som det är mellan nationell och internationell innebandy. Tittar vi tillbaka ett antal år så har ett svenskt U19-landslag använt betydligt fler spelare än de andra nationerna. Vi tror att det är en modell som gynnar fler spelare i längden och även svensk innebandy.
Finland hade med nio 99:or och tio spelare i deras trupp spelar i högsta ligan medan Sverige bara hade 98:or, förutom en 99:a, och tre spelare som spelar i högsta serien. Dina tankar om det?
- Att Finland hade fler spelare från sin högsta liga tror jag absolut spelade en roll under VM. Sen betyder inte det per automatik att det är det bästa varje för varje individs utveckling att vid 18 års ålder spela i SSL. Men givetvis behöver vi spelare som hela tiden utmanar sig själva, som tar ansvar för sin egen utveckling och med attityd och målmedvetenhet driver på sig själva.
- Men jag tycker att det finns andra parametrar att titta på också. Min bild är att högsta ligan i Sverige har fler lag med en hög kvalité än i Finland med reservationen att fler lag i Sverige går på två femmor. Det kan bidra till att tröskeln in blir svårare och därmed ta en plats i ett SSL-lag som ung. I Finland spelar man generellt på tre femmor och ligan spelas i ett högre tempo vilket gör att fler platser dels är öppna för yngre spelare och att man acklimatiseras att spela och ta beslut med kvalité i högre fart.
- Tittar man på lag som Falun, Växjö och Mullsjö som varit topp-tre i år så spelar alla en innebandy på tre femmor med en hög intensitet. Det finns givetvis några fler lag men jag tycker de är goda exempel för den innebandy jag tror är en del av framtiden och som jag hoppas ska inspirera fler ledare att följa efter i alla åldrar.
Vad tycker du om Sveriges insats under U19-VM?
- Jag tycker att spelarna och ledarna gav precis allt de hade, mer går inte att begära. Efter en oerhört tung och stor förlust i gruppspelet gjorde man sannerligen match av finalen. Men Finland hade ett riktigt bra lag och var turneringens bästa. Sen råder det ingen tvekan om vi alltid går för att vinna varje match, någon annan målsättning finns inte för ett svensk landslag. Så besvikelsen var så klart oerhört stor i omklädningsrummet efteråt och för alla runt omkring landslagsverksamheten - vi nådde inte vårt mål. Men revanschlustan är om än större än besvikelsen redan så siktet är inställt att göra ett bättre resultat nästa VM, att ta tillbaka guldet.
Tittar man på de fem senaste mästerskapen på herrsidan har Finland vunnit tre av fem både på U19- och herrsidan. Vad måste vi göra för att ta tillbaka tronen?
- En miljon kronorsfrågan. Det finns givetvis inte bara ett svar på den frågan, men det behöver ske tillsammans. Sen är det lätt efter ett par nederlag att måla upp en bild av att svensk innebandy håller på att skena. Vi får inte glömma att vi i december ska försöka ta vårt sjätte raka VM-guld på damsidan, att vi har två raka VM-guld på U19 dam. På herrsidan var vi en straffläggning ifrån att ta vårt tredje raka guld. För två år sedan var vi fyra i U19-VM vilket var något helt nytt för oss, nu blev det silver.
- Oavsett resultat, i med och motgång, så är det viktigt att inte vika ifrån en långsiktighet och en strävan att vilja utvecklas.
- I vårt arbete från centralt håll finns en strategi vad vi ser som viktiga pusselbitar:
* Dels som vi gått ut med att vi kommer göra en djupanalys av SSL herr innanför sargen som underlag för vidare diskussioner med tränare och klubbar kring produkten.
* Vi kommer att ha träffar under kommande säsong där vi bjuder in SSL-tränare att tillsammans med våra förbundskaptener diskutera våra utmaningar och möjligheter. Det råder ingen tvekan om att utmaningarna finns där, men möjligheterna Sverige har är större. Det som jag ser som avgörande är att vi samlar och riktar krafterna åt samma håll.
* Under maj månad kommer vi färdigställa en referensgrupp med huvudsakligen tränare till vårt elitutvecklingsarbete med en första träff i juni.
- Jag är övertygad om att vi tillsammans kommer ta tillbaka tronen om vi nu har tappat den.