Vaara: ”Försökte att inte bry mig om publiken”

Förbundskaptenen Jan-Erik Vaara minns tillbaka på första VM-finalen för exakt 20 år sedan, 18 maj 1996, då han var med som spelare.

- Innan turneringen tyckte jag inte det var riktigt klokt, rentav idiotiskt, att boka Globen för själva slutspelshelgen. Det kändes som skott mycket högt över och att det bara skulle bli pinsamt. Jag hade maximalt spelat inför 2 000-2 500 åskådare någon gång i Schweiz, och vi spelade SM-finaler ungefär samma år inför 1 500-1 600 personer. Bara två-tre år innan spelade vi SM-final med Lockerud inför under 500 åskådare, säger Jan-Erik Vaara till Innebandymagazinet och fortsätter:

- Det var mycket folk under gruppspelet i Skellefteå så jag förstod att det kunde bli ganska mycket i Stockholm också. Och när vi flyttade ner inför semifinal och final så märkte man ganska tidigt att det var väldigt mycket drag runt Globenområdet. Sedan sades det att det skulle bli fullsatt. Jag vet att jag själv försökte vara fokuserad på att inte bry mig om publiken, jag hade mentalt kopplat bort allt ovanför sjätte/sjunde läktarraden. Det gällde att hålla sig fokuserad på matchen, det var ändå det viktigaste och det största man hade framför sig och det ville man inte sumpa genom att bli imponerad eller fundera på att det var så mycket folk, TV-sändningar och allt möjligt.

Hur skiljer det sig att vinna guld som spelare, kontra ledare?
- Det är svårt att se jättestora skillnader. Det är samma typ av förberedelser, samma typ av glädje och engagemang. Adrenalinet är lika på. Sedan kanske man inte får utlopp för det lika mycket som när man är därute och spelar. Det som är skillnaden efter sista matchen är att man tappar luften helt som ledare, som spelare lever euforin kvar. Men som ledare blir det mer att man pustar ut, man blir ganska tom i bollen faktiskt.

Jan-Erik Vaara tycker att senaste VM-turneringen i Göteborg påminde en hel del om den för 20 år sedan.
- Ja, med stödet och engagemanget från publiken. Det trodde jag inte att jag skulle få uppleva igen, men så var det. Publiken var väldigt på i Scandinavium och levde sig in i det. Man märkte också att det var kunnigt innebandyfolk som satt på läktaren också. Nu har vi ju hållit på med det här i 20 år och för många på läktaren så var det idoler och stjärnor som spelare på planen, på vår tid var man inte lika känd på det sättet.


"Ni förtjänar inte VM, töntar"
18 maj 1996. Dagen som satte innebandyn på kartan. Innebandymagazinet tar dig igenom hela den historiska turneringen - och vad Sveriges första VM-hjältar gör idag.
✔ ”Globens biljettsystem brakade samman”
✔ ”Det ville man inte sumpa”
✔ ”Bara ett uppsamlingsheat för förlorare”