David Jansson: ”Någon slags positivt grupptryck”

Fler svenska toppstjärnor än någonsin väljer spel i Schweiz. Den schweiziska förbundskaptenen David Jansson ger sin bild av utvecklingen.

– De spelare som är relativt nya landslagsspelare och har stora roller i mitt landslag ska ta åt sig en del av äran. Jag tror att Schweiz respektlösa och fartfyllda spel på den internationella scenen under de senaste EFT-turneringarna har bidragit. Så ge lite cred till våra Tim Braillards, Nicola Bischofbergers och Manuel Maurers. De har satt ett nytt Schweiz på innebandykartan, säger David Jansson till Innebandymagazinet och fortsätter:

– Totalt ser jag flertalet huvudanledningar till att svenska toppspelare drar sig till Schweiz nu. När spelare av Kim Nilssons och Johan Samuelssons kaliber lämnar SSL i toppskeden av deras respektive karriärer, bereder det vägen för andra. Någon slags positivt grupptryck. Dessutom handlar det om den internationella konjunkturen: svenska innebandyspelare ses som världsledande igen efter att Finlands två raka VM-titlar. Det är alltså svenskar som jagas i förstaläget av NLA-klubbarna. Dessutom är ligan här nere inte bara av defensiv struktur längre, utan emellanåt även kul kaos. Många av toppmatcherna här förra året präglades av underhållande innebandy med aktivare lag.

– Sedan erbjuder Schweiz ett annorlunda liv, nya språksituationer och jävligt höga berg. Intressant är dock att jag tror att de kontraktsmässiga skillnaderna minskar mellan ligorna. Visst, några topshots i somliga föreningar får förutsättningar som är svåra att få i SSL, men överlag har de senaste årens kontraktsutveckling inte varit till NLA:s fördel.

Hur påverkar det här Schweiz?
– Hade jag fått leka allsmäktig hade jag klonat Tatu Väänänen och Johan Samuelsson och placerat ut två karbonkopior av dem i varje lag. Rätt utländska spelare bidrar med saker som schweiziska spelare behöver: positivt ledarskap, bra beslutsfattande på banan och dynamisk anfallsinnebandy. Det trista för mig som förbundskapen är så klart att det finns lag där knappt en schweizare får plats i powerplay eller på två formationer i slutet av matcher. En av mina stora jobbsposter i landslaget är att få dem att älska att spela med ett stort mod och att det är coolare att fumla i slutskedet av en match än att inte spela i slutskedet av en match. Logiskt nog behöver de därför spela avgörande skeden för att få uppleva det. I grund och botten får man dock inte glömma att det så klart är schweizisk innebandys uppgift att se till så att schweizarna är bättre än halvbra utländska spelare.

Börjar NLA närma sig att ta över som liga nummer ett?
– Nej, men NLA håller på att hitta en väldigt bra och underhållande identitet, och svenska toppspelare kommer göra ett stort arbete för att stärka den identiteten. Jag ser väldigt mycket fram emot nästa säsong här nere. Det märks att intresset ökar på alla fronter.

Vad har Kim Nilsson lämnat för avtryck?
– Kim i Grasshoppers, men även Holtz i Rychenberg, var en stor boost för Zürich-området. De möttes i semifinal i cupen och i slutspelet, och båda gångerna var stämningen och intresset väldigt högt. Dessutom fick fansen till alla andra NLA-lag en match att kryssa för extra noggrant i kalendern.