Experten betygsätter lagdelarna: Herrfinalen

Stefan Edberg. Bland det viktigaste för bandyspelarna under finalveckan är att prova ut rätt storlek på kostymen för att ha på banketten. Är det vad Linköping och Faluns herrar också pysslat med under denna vecka? Eller kanske kör Falun med fjolårets finalstass?

Oavsett vad veckan handlar om är det en vecka som är väldigt annorlunda, inte minst för ett lag som aldrig varit i situationen förut. Det är bevisat att det är andra saker att ta hand om denna älskade finalvecka. Inte minst blir uppmärksamheten från media så oändligt mycket större än vanligt, och även tankarna på den arena som även den kanske är större än vad man ens tidigare varit i som åskådare. Ja, vi får sannerligen hoppas att Linköping har glömt sin mardrömsupplevelse från Saab Arena i vintras – 0-6 vs Helsingborg. En nyckel till att få till den där prestationen som alla så gärna vill är att få till ett lagom mjukt energiläckage under veckan. Att inte dränera sig på allt runt omkring men också tillåta sig att njuta, under stunder släppa på trycket och landa i nuet.

Detta är parametrar som egentligen alla vet om. Men det är att ha rätt plan för att ta hand om det som alltid är själva essensen. I detta har högst troligen Falun som organisation med Tomas Brottman i spetsen en stor fördel mot i sammanhanget väldigt orutinerade Linköping. Eller kommer Linköping kunna vända detta till sin fördel vilket inte är någon omöjlighet inte minst om favoritskap och tvungna tankar dyker upp hos Falun. Vi får tillåta oss att spekulera.

Här nedan följer betyg på de lite hårdare faktorerna som såklart är de som under finalen är de som kommer att spela huvudrollerna.

Falun (33p)
Dalalaget har blivit en rejäl maktfaktor i svensk innebandy och har nu chansen att ta sitt tredje SM-Guld i rad. Detta med nio aktuella landslagsmän. Det om något är ett bevis på att en del rätt har gjorts.

Målvakt (5)
Johan Rehn

Jag har under alla år varit en ganska hård kritiker mot Johan Rehn men måste nog här börja kapitulera. Killen vinner alla viktiga matcher med sitt lag, har tagit en tröja i världens bästa innebandylandslag och har verkligen utvecklats till att fila bort de där alldeles för djupa insatserna, som jag ansåg Johan hade. Hatten av.

Backar (4)
Thomas Holmgren/Emil Johansson
Jack Kvist/Adam Fernqvist
Ciya Hayo/Mattias Carlgren

En backuppsättning som innehar många härliga ingredienser – snabbhet, elegans, kvickhet, hårdhet, enkelhet och inte minst en förmåga att röra sig i det offensiva spelet i förhållande till de som kanske är mer lämpade att avgöra, att inte bara bli betraktare. Om jag sätter på mig de granskande glasögonen kan man söka efter fler mer kompletta backar där kanske jag skulle vilja se fler bra hot från bakplan.

Forwards (5)
Rasmus Enström/Jonas Adriansson/Alexander Galante Carlström
Johannes Larsson/Johannes Skog/Alexander Hallen
Tero Tiitu/Casper Backby/Johannes Skog

Att bara ha den finske legendaren Tero Tiitu i 3e-linan kan redan på uppvärmningen knäcka vilket på förhand stöddigt lag som helst. Jag vet inte vad som satt standarden – om det är Binge Jäderlund, Alexander Galante Carlström, Thomas Brottman eller Jonas Adriansson men det finns så många spelare som kan axla så många mantlar. Slår du ner en eldhärd blossar det genast upp en annan någon annanstans.

Försvarsspel (4)
Nja, kanske för petigt men för min högst personliga smak kanske man skulle vilja se Falun lite oftare på högre växlar i sitt försvarsspel. Men det handlar om att visa resultat.

Anfallsspel (5)
Gör det Pixbo försöker – kombinerar ett effektivt ”possession”-spel med sylvassa spelvändningar. Mål kan brunkas in, skyfflas in, knackas in, skjutas in, dribblas in eller bågskjutas in där första formationen delaktighet kan vara något av det bästa vi sett på länge ur ett totalinnebandyhänseende.

Numerära över/underläge (5)
Tydligen har spelet i numerärt överläge hackat betänkligt under slutspelet men med de spelarna blir det ändå högsta betyg. Motsägelsefullt men ändå. I numerärt underläge har Falun en fin flexibilitet och spelartyper för att både täcka skott, hålla boll inom laget och kontra för att göra mål.

Coacher (5)
Gamle hockeymålvakten Thomas Brottman vet onekligen hur man skapar vinnare och vinnande lag. Måste även säga att det är få tränare jag hört så lite skitsnack om under alla dessa år (ja ja, det var lite snack om kepsar o dylikt för en massa år sedan…). Och det blåser alltid hårdast på toppen.

Vill även här varna för att uppställningen ovan kan vara helt fel. Inte ovant Falun att rotera sitt manskap efter både form, dynamik, taktik och motstånd.



Linköping (27p)
Världens största innebandyförening som i år spelat bättre än de snackat är framme vid första SM-final och detta kan vara början på en era som kan bli både lång, stor och framgångsrik. En förening som andas framtidstro, byggt ett lag och en organisation under tid, och en framgång redan nu kommer garanterat generera både mer kraft, energi och framgång.


Målvakt (3)
Henrik Quist

Känd för sin gigantiska tröja men annars en habil bollstoppare som är tillbaka mellan stolparna efter att slutat och sedan petat undan sensationsrookien Robin Laakso

Backar (5)
Tobias Gustafsson/Jesper Johansson
Anton Karlsson/Johan Kapple
XX/Martin Hovlund

Världsklass. Överglänser sina finalantagonisters uppställning här. Landslagsklass rakt över där hårdhet och en lagom portion elakhet ofta kombineras med bra fötter och ett vaket anfallsspel.

Forwards (3)
Hampus Dargren/Petter Alm/Felix Lanver
Gustaf Fritzell/Matej Jendrisak/Joakim Ström
Mikael Karlsson/Simon Klein/Marcus Johansson

Inga namn som får motståndarna att sätta innebandybollar i halsen där de vassaste poängplockarna inte direkt tillhörde toppen av poängligan. Kanske inte heller artisterna som får folk att valla till biljettluckorna kanske med undantag av gamle trollgubben Micke Karlsson som vaket värvades in under säsongen då stjärnan Martin Karlsson otäckt gick sönder. Men visst finns det spealre man blir glad av – den tjeckiske sensationen Jendrisak, den kloke Klein, de avige Dargren och inte minst supertalangen Felix Lanver.

Försvarsspel (5)
Har en grundinställningen i gruppen som verkligen hatar att släppa in mål, ja att tom släppa till målchanser. Har ett rakt och fint försvar som med bra fart i fötter verkligen är uppoffrande och ibland verkar de omöjliga att skjuta förbi. Kanske egentligen för högst betyg behöva variera sig mer men den förmåga att totalt stänga buren tillsammans är berömvärd.

Anfallsspel (3)
Nja…kanske dock är det vassaste laget att verkligen nyttja sina resurser vilket denna finalplats pekar på. Annars kan jag ibland känna att man i anfallsspelet mest ska passa sig för att inte släppa till något bakåt. En insikt som är lika guld värd för att göra resultat som den många gånger inte är bra underhållning.

Numerära över/underläge (4)
Helt ok. Inte minst Jesper Johansson som har en skön förmåga att dra sina skott runt ett bra täck. Ofta en bra balans av både vänster och högerfattade spelare där långa svepande pass kan få vilken box som helst i sväng. Spelet i numerärt underläge är likt det vanliga försvaret i egen zon galant. De rörliga jättarna lång bak är verkligen ibland ogenomträngliga.

Coacher (4)
Förhållandevis unge och oerfarne Johan Astbrant har gjort ett sensationellt bra arbete med att skapa detta finallag. Inte minst hur han och hans stab klarade av den totala genomklappning som de under en tid i vinter var inne i. Imponerande. Var även själv en spelare som spelade mycket med insidan och verkar nyttja detta även på sitt lag. Linköping är sluga och gör ofta taktiskt fina prestationer. Bristen på rutin från de stora arenorna och hur en sådan press behandlas är det som gör att högsta betyg inte delas ut.


Ja, som ni ser är det skillnad i kvalité på de båda lagen på papperet. Hur det kommer att gå i praktiken kommer jag att berätta på lördagsmorgon för er som vill veta.
Men vi ska oavsett fortsätta att längta efter en härligt spännande final emellan de regerande mästarna och kanske en av framtidens stora maktfaktorer.

Må fortsätt gött denna finalvecka!
Stefan Edberg