”Grattis Sverige – 11-1 i Finnkampen”

KRÖNIKA. Frisk succédebut, Widars rekord, Sveriges taktik, ris och ros till spelarna. Här är krönikören Gittan Ahonen Gunnarzons tankar inför mötet mellan världens innebandygiganter i Finnkampen.

Ingen har kunnat undgå att Finnkampen genomfördes i Borås i lördags. Knapert i stormedia, medan lokaltidningarna fångade upp varje liten detalj i sina spelares insatser. Tacksamt och spelarna förtjänar uppmärksamhet.

Jag var tyvärr inte på plats, men agerade expertkommentator i dammatchen under Svenska Spels webbsändning. Med kommentatorn Peppe Eng tog jag plats i studion i Stockholm. Ett intressant uppdrag och denna gång var jag lite varmare i kläderna. Jag var så påläst man kan vara och min långvariga hosta gjorde tack och lov uppehåll. Kul uppdrag!

U19-damerna vann mot Finland med 9-2. En mycket bra insats i en match som avgjordes i mittperioden då Sverige gjorde 6 mål. Det var roligt att se Elin Björkmans framfart. Hon var bäst på planen och bör vara en aspirant till en plats i A-landslaget – efter VM. Även Beverly Smedenäs, Matilda Sjödin och Stina Ander förtjänar beröm. Framtiden ser ljus ut för svensk daminnebandy. Grattis alla spelare, Kotten, Wallin, Minne & Co.

Damlandslaget vann ännu en målmässigt någorlunda jämn match mot ärkerivalerna Finland. Kampen slutade 5-2 efter bägge de sista svenska målen gjordes i tom bur. Slutresultatet landslagen emellan i Euro Floorball Tour i november blev 3-2 till Sverige. Dock lite jämnare spelmässigt då, tack vare finskornas närkampsspel där de i stort sett var hundraprocentiga. Därför förvånade det mig att Finland inte spelade på samma gedigna sätt i lördags. Faktum är att det var en ovanligt snäll match utan mycket till kamp mellan världens två bästa damlag i innebandy.

Den första perioden går inte till historien som Sveriges bästa. Tvärtom. Det jobbades och sprangs, men till vilken nytta. Det syntes inga linjer i spelet och inte särskilt många passningar gick mellan de svenska spelarna och det Curt Söderström på förhand önskade se i matchen – praktiserades inte.

Jag intervjuade Curt Söderström i veckan och då berättade han om sina planer inför Finnkampen. Sakta men säkert för han in nya detaljer i spelet och mot Finland skulle framförallt rörelse och fart i anfallsspelet prioriteras. Speldjup var tänkt att skapas genom fart från bakplan och genom snabba rörelser ta sig in i motståndarnas zon. Utnyttja stora ytor på rätt sätt och vårda boll genom att värdera lägena bättre, så att inte finskorna fick utnyttja spelvändningar till farliga chanser precis som de önskar.

”En balansgång mellan att styra upp anfallsspelet och släppa fram kreativiteten” sa Curt. Det är helt klart en svår balansgång för styr man som ledare upp för mycket och spelet kör fast, är det svårt för spelarna att veta vad de ska göra härnäst. De litar fullständigt på sin ledare istället för att ta eget ansvar. Så var det inte i matchen mot Finland. Man såg redan på Karro Widar i en intervju i webbsändningen att hon knappast var nöjd med det spel Sverige presterade i den första perioden. De flesta spelarna i den uttagna truppen har varit med så länge och vet vad de kan. Därför kände jag ingen oro efter Sveriges svaga inledning.

I den andra perioden höjde sig svenskorna och tog tag i matchen. Hemmaplansnerverna släppte och man vågade spela ut på ett helt annat sätt än i den första perioden. Då kom också kvitteringen till 1-1 och sedan även ledningsmålet efter att Sverige hade bra koll på händelserna. I slutperioden visade Sverige upp samma fina spel och utökade ledningen. När sedan Finland tog ut målvakten och tryckte dit reduceringen blev det aningen nervöst innan Sverige kunde avgöra med två bollar i öppet mål.

Sverige spelade med den traditionella uppställningen 2-1-2 och stötte växelvis upp med en forward på den sidan bollhållaren fanns. Emellanåt fick svenskorna möjligheten att låsa fast sina motståndare i anfallszon. Då hade finskorna stora problem att freda sig. Därför har jag lite svårt att förstå varför Sverige inte körde fullplanspress. Första tanken är att det beror på den tuffare träningsveckan, men jag kan inte tänka mig att taktiken byttes för den sakens skull. Vid nästa tillfälle skulle jag vilja se ett aggressivare Sverige, med fullplanspress som taktik. Jag tror att finskorna skulle bli riktigt stressade då och att Sverige antagligen dubblar målskörden. Möjligen att ett par bollar trillar in bakåt också, men jag tror ändå att den taktiken skulle gynna Sverige.

Apropå svenskornas fysiska status. Trots stenhård träning innan matchen, märktes detta inte direkt under Finnkampen. Det är tydligt i Curts uttagning att spelarnas fysiska status är av stor betydelse – något jag skrev om här innan Finnkampen. Under vår pratstund i veckan insåg jag vikten av Curts strävan efter gott samarbete med klubbtränarna och förståelse kring landslagets behov. Att använda de få landslagsträningar som genomförs, till att testa spelarna är onödigt. Men eftersom långt ifrån alla klubbar sköter testerna som landslagsledningen önskar, har man inget val.

Varje säsong arrangeras en elitkonferens där landslagsledningen noga går igenom tankar kring landslagets planering och behov. Då har alla klubblags representanter möjlighet att begära hjälp kring det de önskar. Kommunikation mellan klubbarna och landslagsledningen är oerhört viktig och det gäller att den sköts på rätt sätt från alla håll för att framgång ska nås.

Det ska sägas att de allra flesta som testas i landslaget, har riktigt god fysisk status. Toppar i helgens gäng är Victoria Wikström, Anna Jakobsson och Therése Karlsson. Eftersom en VM-turnering kan innebära fem matcher med kort återhämtning, önskar Curt & Co att spelarna de tar ut orkar spela på topp i alla matcher. Därför var också Finnkampen ett test av några spelare som har visat sviktande form vid tidigare samlingar. Av den anledningen ställde inte Sverige upp med alla spelare som jag hoppades få se på planen. Det finns många orsaker till en laguttagning. Även ”signalvärden” som Curt uttryckte det. Anledningar som inte alltid kan avslöjas och därför ibland blir svåra att förklara.

Lite om laget som ställdes på banan mot Finland. Målvaktsfrågan har varit het. Malin Marklund är Curts första val och denna gång testades Djurgårdens Emelie Frisk som komplement. Och det gick ju utmärkt för debutanten Frisk! Jag var själv frågande till uttagningen eftersom jag har sett Frisk göra blandade insatser mot toppkonkurrenterna i SSL. Curt letar efter en målvakt som främst är bra på skott utifrån och frilägen. Detta då matchbilderna mellan Sverige och övriga nationer ofta innehåller ett stort bollinnehav för svenskorna och därmed mestadels skott utifrån och ett par frilägen som släpps till i alla svensk press. Frisk visade säkerhet och pondus samt att hon klarade bonusstraffarna på ett bra sätt. Just nu står kampen mellan henne och Karlstads Elin Forsberg som kämpar med sin fysiska status.

Överlag skötte sig backarna exemplariskt. Möjligen att Malin Eriksson och Iza Rydfjäll hade en tuff första hälft av matchen. Eriksson blev också utbytt när rutinerade Sanna Scheer fick komma in. Jag vet inte vad bytet berodde på, men Eriksson kan bättre. Framåt var Moa Tschöp – som orkade spela på topp hela matchen – och Emelie Wibron bäst. Dock hoppas jag på ännu fler offensivare raider av backarna vid nästa tillfälle. För att röra om lite i grytan.

Centrarna Karro Widar, Josefina Eiremo och Anna Wijk presterade som förväntat och höll ihop sina formationer på ett bra sätt. Min gissning att Wijk skulle få spela med klubbkamraterna Karlsson och Larsson gick i stöpet. Istället började Larsson på bänken eftersom kedjan och framför allt Larsson, inte haft särskilt bra stäm under veckans landslagsträningar. Elin Tjärnström började matchen med Widar och Matilda By, men det var den kedja som skapade minst till en början. Det såg trögt ut och Tjärnström blev så småningom utbytt. By fick göra ett första snyggt landslagsmål och henne tror jag vi får se mer av i landslaget.

Jag tycker att kedjan med Victoria Wikström (som också välförtjänt fick matchens lirare), Josefina Eiremo och comebackande Johanna Holmbom skapade flest chanser. De hittade varandra bra och även när Holmbom skadade foten och Jakobsson byttes in här, såg det bra ut. Anna Jakobsson var enligt mig en av topp-tre-forwards. Hon har en grym arbetskapacitet och fick även göra två poäng.
Jag hade givetvis väldigt gärna velat se Frida Lindgren göra sin första landskamp, men Curt valde att ha henne på läktaren eftersom han ”visste var han hade henne”. Jag antar att det betyder något positivt, men synd att Frida inte fick göra debut på hemmaplan.

Grattis till Sverige, både spelare och ledare. Vinst i matchen och straffläggningen – det kunde inte ha slutat bättre. Även om jag har höga krav på Sverige, får vi inte glömma att det var VM-tvåan man mötte. Det finns kapacitet för en bättre prestation. Det bådar naturligtvis gott inför VM i december.

För övrigt vill jag gratulera Karolina Widar till Sveriges mesta landslagsspelare. 108 landskamper ståtar denna kapten med. Det är ju galet stort!

Denna text har blivit väl lång och därför återkommer jag med mina tankar om Finlands lag och taktik. Vi hörs i veckan!

Vill ni diskutera ovanstående? Kommentera på Twitter: @gittang och mejla gärna synpunkter samt information: gittan.ahonen.gunnarzon@gmail.com