Maggets bästa VM-minnen: Karla

Maggets fotograf Mikael Karlholm fanns på plats i Saalsporthalle i Zürich under gruppspelet och såg förstås även finalspelet från bästa plats precis bredvid planen. Här har "Karla" samlat sina fem bästa VM-minnen.

En sekund
Tjeckien ledde matchen mot Japan med 21-0 och matchen var på väg att ta slut. Men japanerna hade aldrig slutat att kämpa – och till slut kontrade de in sitt första VM-mål till lagets och publikens stora glädje. Inte en minut för sent. Inte en sekund heller för den delen, eftersom matchklockan hann slå över till 60.00 innan sekretariatet hann stoppa klockan.

Domarna
Pipblåsarna var i flera avseenden mästerskapets näst bästa "lag". Deras proffsiga attityd smittade av sig på spelarna. Det interna samarbetet och kommunikationen med spelare och ledare var i världsklass. Domarna spred en positiv anda som smittade av sig på alla lag – utom ryssarna som inte alls verkade förstå den västeuropeiska ledarstilen med leenden och tummar upp.

Spanjorerna
Trots att Spanien inte fanns representerat i VM fanns det ett par killar därifrån som jobbade turneringen igenom med stor entusiasm. Floorball Shop Spain använde videokameran till mycket av sitt arbete och när de satt kvar i finalarenan och sammanfattade VM kom jag in i arenan och ropade ett ljudligt "Hola!" till Innebandymagazinets medarbetare på raden bakom. Förmodligen finns min hälsning med på den videosnutten – och antagligen fnissar unge herr Henrik Jansson fortfarande över mitt klavertramp.

Willys hälsning
De norska spelarna älskar verkligen att spela VM och ställer gärna upp för fansen och media. Och när jag bad Willy Fauskanger om en personlig hälsning till några vänner i en norsk klubb gjorde han det med inlevelse och humor.

Willys hälsning på YouTube

Energin
Det finns de som rackar ner på vårt världsmästerskap. Men för mig och många andra är det en energikälla av stora mått. Mellan arbetspassen är det skitkul att träffa gamla och nya bekantskaper och snacka innebandy på alla plan. Och någon gång varje dag satt jag bara ner en stund och njöt jag av maffiga intron, pampiga nationalsånger och spelarnas glädje i att bara få vara med. De nyare innebandynationerna lär sig av de etablerade. Och de etablerade inser förhoppningsvis att det krävs ett ökat engagemang för att hjälpa de mindre att växa. En klassfest? Ja, kanske. Men det behöver ju inte vara något negativt. Och om två år avgörs festen i min hemstad Göteborg.