Stefan Edberg: Lite proffsliv

Bra boende, bra mat, få störande vardagsmåsten, professionell stab, lite fysträning varje gång avslutat med lite bollspel. Det svenska laget har nu förberett sig som ett riktigt proffslag den senaste veckan.

Ungefär som när de stora bandylagen förbereder sig veckan innan den sin stora final. Det kan inte bli bättre. Och nu är vi där, klara för final.

Dagens match var dock ett av de sämre bollspelspassen. Hur fyspasset innan såg ut vet jag inte. Jag vet inte om mina intryck från idag beror på att mina förväntningar stigit under veckan, att det bara verkligen var sämre eller att det är lite annorlunda att se bollspelet på TV. I mina ögon var i alla fall bollspelandet tämligen tamt idag men säkerligen mysigt. Svenskarna gjorde faktiskt inte någonting som jag tror de ska göra imorgon. Möjligen Patrik Malmströms snabba prickskytte, Åmans nolla och faktiskt tyckte jag mig se extra pigga fötter på KJ Nilsson. ALLT annat måste såklart upp ett antal snäpp. Men det vet alla och jag är övertygad om att man också löser det. Vi vet att innebandymästerskapen är av denna karaktär så det är inget nytt för oss.

Vad mer om matchen?
Det tyska laget tycker jag gör en fantastiskt bra match och jag har inte sett Sverige i någon match göra så få snabba mål. Kanske även kan bero på Sverige men dock. De olika formationerna levererar ungefär detsamma vad gäller mål, ingen blev skadad och alla fick spela.

Frågetecken i det svenska laget över Kim Nilsson oförmåga idag. Jag hoppas det mer beror på ointresse än sega fötter eller annalkande sjukdom. Vad gäller spel i numerärt överläge kan vi konstatera att det där varit ”locket på” sedan början av den första matchen. Och varför fick vi inte se en enda ”förlorad” tekning idag? Är det månne så att vi mörkade idag eller ett tecken att vi ska skippa sådant även imorgon?

Jag kan inte säga så mycket mer om kvällens föreställning – jag återkommer lite senare om finalen, den så efterlängtade!

Grattis Sverige.