Stefan Edberg: Skolboken

Kalla det vad ni vill; ”U19-innebandy”, ”extasinnebandy”, ”ryggmärgsinnebandy”, ”totalinnebandy” eller något annat som du känner för. Men oavsett kalibern, eller brist på, hos motståndarna var de första 27 minuterna...

... idag kanske de mest rätt utförda minuterna någonsin av ett svenskt herrinnebandylandslag. Första gången jag hämtade andan var efter 8.18 och då var vi uppe i 8-0. Det var skolboken. Det är så det ska se ut på en innebandyplan. Så när som på en detalj. Återkommer till den.

Ok, vi ska inte höja laget eller dess prestation till skyarna för Ungern var bleka men man kan ändå se vad som sker och vad som är möjligt att ske. Innan match satt jag på pressläktaren och skrev ett par punkter som jag ville se och alla blev nog avprickade under matchens första 27 minuter.

Vi fick bland annat direkt se en förlorad tekning eller om det möjligen var tekning framåt. Spelar ingen roll. Av alla ord som jag tycker missbrukas mest leder nu momentum, men det är exakt vad det gör med matchen med den starten Sverige gör genom att direkt på tekning trycka ner motståndarna i skorna. Johan Samuelsson körde detta sedan rätt konsekvent så länge det var fullt fokus och det ger alltid önskad effekt. Och man får även lite puls som spelarna, vilket är det bästa sättet att komma upp i nivå och kunna leverera. Ett enkelt coachtips.

Vidare var andelen ”snabba mål” (ca 45% av målen i spel 5/5) och försök till desamma mycket bättre idag. Det togs löp, som Daniel Nannskog uttryckte det i somras och det var snabbt och precist. Imponerande och på rätt väg. Märktes även på det tryck som direkt sattes på ungrarna när förlupna bollar hämtades med full attack i sinnet. Det bygger intensitet åt båda håll. Det som gjorde mig gladast var kanske ändå att den spelaren som alla lag alltid har bakom bollföraren var försvunnen idag under stora delar av matchen. Ett måste att det även är så mot Finland.

Vad var det som inte var bra då? Ja, om man ska pressa högt får man nog inte markera den motståndaren som befinner längst från bollen. Då tappar man liksom hela iden med att pressa högt, och att få en rättvänd finländare vid mittplan där du själv som back står och spelar 1/1 med en annan finne är inget man vill se. Jag ska inte fördjupa mig i taktiska detaljer för det orkar troligen ingen med att läsa. Och det var ju mot Ungern.

Spelakritik? Nä, vi hoppar den, konstaterar att målen var bra fördelat mellan de olika femmorna och spel i numerärt överläge. Det ser bra ut.

Nu kommer såklart också belackarnas tid igen, efter att igår klagat på att publiken såg trött ut, kommer de nu såklart såga hela sporten innebandy efter 33-2. Vi släpper det.
Och det är inte Sveriges fel. De är här för att vinna guld och ska inte på något sätt ta hänsyn till motståndaren. Det är att respektera sin motståndare det.

Och även jag förstår att ett blekt Ungern troligen inte håller mer än…div5-klass? Ja, i Värmland alltså.

Grattis Sverige och bra spelat!