Mikulski: ”Lever som proffs i en vecka”

Mattias Mikulski kommer vara en av Polens viktigaste spelare i VM i december. Och att spela VM är något extra för en innebandyspelare menar Mattias då man får uppleva saker som inte hör till vanligheterna. - Det känns som man lever med sporten och det är väldigt skönt, säger Mattias Mikulski till innebandymagazinet.se.

Efter flera säsonger för Caperiotäby blev det Duvbo nu istället för Mattias Mikulski. Ett steg som känts helt rätt för honom.
- Anledningen till att jag valde att röra på mig var en kombination av att jag känt att jag inte riktigt passat in i lagets spelsätt samt att jag velat satsa mer på mitt yrke. Motivationen för en elitsatsning har inte funnits där på samma sätt och då kändes det väldigt bra med Duvbo. Jag har flera vänner där och det har verkligen gett mig en nytändning, säger Mattias Mikulski.

På vilket sätt har inte spelet passat för dig?
- Jag är ju mer uppväxt med Storvreta- och Haningetänket när det gäller innebandy. Där har det varit samma typ av människor som har lett laget. Jag trodde att Caperiotäby skulle kunna utveckla mig mer som individ och spelare, men har insett att det inte passat mig. Nu är jag i Duvbo och där finns mer av det gamla tänket vilket passar mig väldigt bra och som ger mig mer tid att satsa på mitt yrke hos Caperiotäby.

Räknar man med C- och B-VM så blir årets VM det fjärde för Mattias. Och det är speciellt anser han för en innebandyspelare att resa till ett VM.
- Det känns som man lever med sporten. Det är väldigt skönt och även fast man inte är det, så känns den VM-veckan som det närmsta man kan komma att vara ett proffs. Man tränar käkar och spelar ihop med laget. Vi från Polen tycker att vi har gjort bra ifrån oss i VM hittills, och vi är på väg framåt.

Vad är ditt bästa VM-minne?
- För min del är det matcher mot rivalerna. För vår del är det Tyskland. Vi har ju allt ifrån historia till att vi är grannländer med oss så det bästa minnet var nog när vi lyckades vinna mot dem i placeringsmatchen om 9-10 plats i förra VM. Något som man än idag ser som den största segern i polsk innebandy.