Råsbrink: ”Benen bar mig inte”

Domarparen till innebandy-VM är nu klara och utsedda. Sverige kommer att ha två domarpar på plats i form av Håkan Grahn-Gustavsson och Johan Råsbrink samt Glenn Boström och Sven Hammerin. För Johan Råsbrinks del är det nog extra kul med tanke på att han tvingades uppsöka sjukhus under Champions Cup. - Jag kände mig hängig och sa det, att jag mår inte bra och måste ut och värma upp lite. Och när jag gjorde det så kände jag att det var något fel på kroppen, säger Johan Råsbrink till Innebandymagazinet.se.

För domarpar Grahn-Gustavsson och Råsbrink innebär detta att man nu gör sitt tredje herr-VM, vilket var ett av målen för säsongen
- Det är jättekul givetvis. Det var ju en av de stora målsättningarna vi hade inför säsongen att få möjligheten att döma i VM. Så det är skönt att ett av dem redan har slagit in, säger Johan Råsbrink.

Att döma matcher i Sverige och internationellt är något som skiljer sig menar Råsbrink, som säger att det är lättare att döma internationella matcher.
- Det är ju lite annorlunda att döma internationellt kontra hemma. Det man lär sig är att det finns ett par matcher som kanske inte håller den allra högsta kvalitén. Vi är ju bortskämda med det i Sverige, men under sådana matcher gäller det att hela tiden vara engagerad. Man lär sig att det kan uppstå ovanliga situationer i och med att länderna inte är jätteetablerade. Men jag skulle ändå säga att det är lättare att döma internationellt. Lagen är mer disciplinerade och det blir inte lika mycket tjafs.

Vilket är ditt bästa VM-minne?
- Oj det är svårt att ranka. Det är klart att det var speciellt att få döma ett hemma-VM i globen, och dam-VM i Singapore var häftigt också, men det var mest för själva landets skull. Men det jag fick uppleva i semifinalen mellan Finland och Tjeckien i Hartwall Arena då flera tusen finnar skrek. Det var en enorm stämning och upplevelse.

Vad hoppas du helst, att Sverige vinner VM eller att du får döma finalen?
- Jag säger såhär, vi har alltid som målsättning när vi går in i en internationell turnering att nå en semifinal. Och dit har vi hittills alltid nåt i alla stora internationella turneringar som vi deltagit i. Det är vår första målsättning, men skulle det sedan visa sig att Sverige inte når en final, ja då höjer vi självklart den ribban. Jag kan aldrig säga att jag önskar att det ska gå dåligt för Sverige. Men ska man skämta lite så kan man ju säga att om de ändå ska få stryk i en VM-final så kan de ju lika gärna få stryk i semin istället, haha.

Du var tvungen att stå över Champions Cup, vad var det egentligen som hände?
- Det var på torsdagen som vi skulle gått in och dömt. Jag kände mig hängig och sa det att jag mår inte bra och måste ut och värma upp lite. Och när jag gjorde det så kände jag att det var något fel på kroppen, den sa ifrån. När jag efter det gick in i omklädningsrummet så kände jag att bena inte bar mig längre så jag föll bara ihop och låg där och skakade på golvet med en väldig yrsel. Så det blev sjukhusbesök med provtagningar, något jag fortsatt att göra även nu. Det har konstaterats att mitt blodtryck är alldeles för högt. Jag tror mig veta att det beror på min arbetssituation, under hösten och i september där det varit alldeles för mycket samtidigt som jag haft en virusinfektion i kroppen.

Du var tillbaka och dömde igår i SSL-mötet JIK-Mullsjö. Hur kändes det?
- Jag var tveksam först om jag skulle göra det, och det kändes väl sådär. Men jag tror inte det var någon annan än jag som märkte det. Jag kände att kroppen inte kändes 100 procent. Men jag har fått läkarens godkännande att döma igen, samtidigt som jag nu ska försöka vila mycket. Så nu är man nästan rastlös när man kommer hem från jobbet vid fem-tiden. Men det är klart man har fått sig en tankeställare av detta. Men nu ska vi göra allt för att kunna vara i fullgod form till VM.