Innebandyns Forrest Gump

1–25 i baken. Ändå världens största leende på läpparna. För VM:s konditionsmässigt överlägset bästa spelare Naoya Ishizaki krävs det mer än en storförlust för att mungiporna ska peka neråt. - Det här är inget att gräva ner sig för, Tjeckien är ju överlägsna oss på alla plan, säger han till Innebandymagazinet.se via sin tolkande tränare Takanobu Yoshino.

Att Edogawa FC:s löparfenomen är överlycklig över att vara på plats i Hartwall Arena går det inte att ta miste på. Hade Balrogs Mikael Karlsson haft en bråkdel av Mr Ishizakis lungor och löpvillighet, hade han varit världens bästa spelare idag.

Låt oss få illustrera ett typiskt 90-sekundersbyte för det levande energiknippet:
Inhopp över sargen, tjurrusning rakt över hela planen för att sätta press på den bollförande tjecken bakom ena målet, busenkelt avdribblad borrar han ner huvudet i marken och jagar i kapp sin överman, kommer på rätt sida igen bara för att bli överspelad sekunden senare eftersom han är den enda i laget som sätter hög press, två bolljagande varv i egen zon, ner och täcker skott, upp igen, ännu ett täck, ny jätterusch mot det tjeckiska målet eftersom den japanska taktiken är att rensa så fort man får tag i bollen innan han snabbt skyndar tillbaka till bänken. Utan att sätta sig!
- Äh, vad ska jag annars göra på planen om jag inte springer? Min teknik är ju rent utsagt bedrövlig, så något måste jag ju tillföra laget.

Jo tack… Ge karln ett svenskt medborgarskap så har vi en hyfsad medaljchans på 800 mater i London-OS 2012.
- Nu är det bara att ladda om till matchen mot Italien. Frågar du mig tror jag att vi kommer förlora med 6-4. Men jag har gärna fel.