Vad ligger bakom alla nya korsbandsskador?
ANNONS
När jag fick beskedet att jag väntade mitt första barn såg jag helt plötsligt gravidar magar överallt. När jag blev korsbandsskadad i mars 2010 öppndes även den här världen. Nu...
När jag fick beskedet att jag väntade mitt första barn såg jag helt plötsligt gravidar magar överallt.När jag blev korsbandsskadad i mars 2010 öppndes även den här världen. Nu ser jag korsbandsskadade spelare överallt.
Alexander Bodén och Henrik Quist i Schweiz. Mängder av spelarei finska ligan, som Mikko Kohonen och Tero Tiitu (nu tillbaka). Eller i superligan som Warbergs Simon Nilsson och Magnus Danielsson, Pixbos Peter Runnestig och Andreas Berndtsson samt AIK-arna Ricard Nordman och Mats Carlsson som gjorde comeback hösten 2010.
I damernas elitserie och division I är skadorna så många att det nästan inte går att räkna, fråga klubbledarna i Rönnby eller Endre bland annat...
Ja tror ni inte att två andra i mitt lag också skadat korsbandet i år. Det är så himla märkligt att det känns som att allt händer nu. Detta med tanke på att jag själv spelat A-lagsinnebandy i 20 år och aldrig tidigare i någon av mina lag upplevt en korsbandsskada.
Vem är boven i dramat? I Finland pratar de om TV-golvet som en trolig orsak (alla matcher spelas med plastmatta i Finland). När jag pratar med min sjukgymnast, Johan Sandberg fotbollslandslagets sjukgymnast och tidigare innebandyspelare pratar han mer om det snabba spelet tillsammans med att skorna är så bra numera. Fästet på skorna är helt enkelt för bra för innebandyspelarnas bästa.
Om korsbandsskador tidigare varit en snackis i fotbollsvärlden känns det som att den har blivit en lika stor verklighet i innebandyn. En korsbandsskada är brutal eftersom den stoppar dig som spelare i mer eller mindre i ett år.
Det finns magiska undantag såklart, som finska spelaren Vesa Punkari som var tillbaka på fem månader, men det är en på miljonen. För de allra flesta som skadar sitt korsband öppnas en helt ny värld med “tråkiga” men nödvändiga övningar och vägen till klubba och boll är längre än vad man tror.
Lär man sig något av att bli korsbandsskadad? Ja, att alla klubbar borde ha klara kontakter för hur deras medlemmar ska göra med skador och rehab. Att du som individ ska ligga på för att få den hjälp du behöver. Oavsett om du spelar på elitnivå eller med polarna.
Frågan är om vi tränar fel? Elitspelarna borde träna en hel del förebyggande träning mot skador men hur är det på lägre nivå där ambitionen är att spela för skoj skull? Jag är hyfsat säker på att den delen glöms bort, eller hur?